Idag hade Umeå Brukshundklubb instruktörsmöte. Ungefär 20 glada instruktörer hade avsatt tid för mötet och efterföljande föreläsning med Curt Blixt. Som vanligt gav Curts föreläsning rum för både eftertanke och förvirring. Det är konstigt att ju mer jag lär mig desto mindre kan jag.... Vi diskuterade bl.a Cesar Millan, aggressivitet, rädsla och stress -de sk. "problemhundar" som kan dyka upp på kurs och vad vi gör för att hjälpa dem. Hur tränar vi våra hundar? Positiv och negativ förstärkning, positiv och negativ bestraffning -hur långt kan man komma med enbart positiv förstärkning? Och var drar vi gränsen? Som instruktör kanske jag bör veta det, men det är verkligen inte helt lätt -alla hundar är ju så olika!

Det är alltid kul att träffa klubbens andra instruktörer utanför tävlings- och träningsplan. Anna var också där och vi hann ta en promenad med hundarna innan mötet började. Det var så länge sen vi träffats så vi hade massor att prata om -därför bestämde vi att träffas på onsdag igen. Och efter Curt Blixts föreläsning har vi ännu mer att prata om ;)

Gick igenom några lådor på vinden häromdagen. Längst ner i en låda fylld av minnen från min barndom hittade jag en liten fick-kalender som en gång tillhört min mammas farmor Tekla. Man kan undra hur den hittat dit, det var sannerligen roligt att finna den.

Man kan undra i vilka fickor denna kalender varit genom tiderna och vilken betydelse den haft för ägaren. Och jag undrar vem hon fick den av, vem som såg till att gravera in hennes namn, vem som gav henne den i julklapp den 24 december 1945.

Trots att jag fick gå hem en timme tidigare från jobbet idag höll jag på att somna på vägen hem. Fick skruva upp volymen på radion och dra ner värmen på iskallt för att hålla mig vaken. Väl hemma gick jag ut med hundar och vi åt alla frukost innan jag stupade isäng och sov tills Sara väckte mig klockan halv fem!! Ja, jisses, ibland behöver man verkligen sömn...

Annars brukar hundarna alltid väcka mig när dom är less på att sova, men idag sov dom också som små grisar -tack för det :) Promenad blev det naturligtvis när vi äntligen kommit oss upp ur sängen. Tyvärr var det klibb-snö idag så overallen på för Julia... Vi har haft tur denna vinter, tror att hon använt den kanske tre-fyra gånger bara :) Det värsta med overallen är att ta på sig den, väl ute är den glömd -så det är inte jättesynd om henne, fast hon gärna vill att ni ska tro det ;)

Nu blir det en lugn kväll tills jag åker iväg på jobb, sista natten :) Sen är jag ledig sju dagar igen....längtar!

Nu har jag skapat min första omröstning (hur lätt var inte det??). Kan inte skryta med att jag är speciellt originell -snodde den av Erica :) Men jag är så nyfiken. Jag har runt 30 besökare varje dag, nu vill jag ju gärna veta om ni som läser har följt mig länge eller om det är nya läsare varje gång.

Har du följt mig länge men aldrig presenterat dig så gör gärna det, var inte blyg -skriv en kommentar :)

I helgen är det jobb igen. Jag har turen att jobba natten då vi ställer om klockan. Om jag har förstått det hela rätt så får jag gå hem en timme tidigare i morgon bitti :)

Den här veckan har gått i rasande fart. På onsdag var jag och Ixa på forslunda för flatträff. Torsdagen var fulltecknad, möte på studiefrämjandet och sen allmänlydnadskurs -följt av jobb. Ja, det är bra att ha mycket att göra så tiden går fort. Nu är det mindre än två veckor tills Sara kommer :)

Tränar passivitet på forslunda...

Idag var jag på Arken zoo för att handla mat och ben till hundarna. Helt otroligt hur hundralapparna slinker iväg fort i där.... Det är sannerligen dyrt att va hundtjej :)

Mamma som liten

Mamma

Jag har haft många tankar sen du blev sjuk. Jag är så rädd att det -när du är borta- ska finnas saker jag glömde att säga. Hur sammanfattar man då 24 år? Allt du gjorde för oss, och det du glömde. Allt mitt funderande har lett mig till insikten att det egentligen inte finns nåt som måste sägas. Allt det du gjort finns ju kvar i oss -dina barn. Vi för det vidare till våra barn -och på så sätt glöms det du lärde oss aldrig bort.

Du har en sån ofattbar förmåga att alltid se det positiva i allt. Vilka val jag än gjort har du alltid varit stolt över mig. Kanske är det en mors plikt -vad vet jag... Om så är fallet så finns det fler än en som har svikit den plikten -men inte du. Du tar allt med ro, du är alltid stolt.

Nu inatt låg jag och funderade på de val du gjort, och vilken styrka det måste ha krävts. Det kan inte ha varit lätt alla gånger, säkert ofta ensamt. Men du hittade hem till slut, och jag är stolt över dig. Stolt över att du var stark nog att söka din lycka, att du aldrig gav upp den rätten. Du lärde mig att det aldrig gagnar någon annan om jag är en halv människa. Du har lärt mig att min lycka är mitt eget ansvar.

Ja, jag är stolt över dig -som du alltid varit över mig. Jag väljer att se det positiva och blunda för det negativa. Jag har en liten bit av dig i mig, jag är den jag är tack vare dig. Jag älskar dig.

Skrivet till min mor våren 2005.

Idag skulle min mamma ha fyllt 50 år. Dagens blogginlägg tillägnas henne. Hon dog av ALS sommaren 2005, 46 år gammal. Hon hann aldrig läsa mitt brev, förhoppningsvis visste hon hur jag kände.

Mamma som tonåring

Mamma och jag 1983

Mamma och Tina (i bakgrunden mammas man)

Mamma och min bror

Åland, i själen hennes hem genom hela livet.

ALS (amyotrofisk lateralskleros) drabbar ca. 200 personer i Sverige varje år. Det är en fortskridande och nedbrytande sjukdom som successivt försvagar olika muskler i kroppen. Ungefär hälften av de drabbade avlider, liksom min mamma, inom tre år efter de första symptomen.

Vill du veta mer om sjukdomen eller ge ett bidrag till forskningen så klickar du på länken här nedan

http://www.ullacarinstiftelse.se/

Då flög en vind från havet in med lockande musik

En mumrik spelar på sin flöjt i sömnig sommarvik

Nån kappsäck har han aldrig haft och aldrig trånga skor

Han vandrar på den gröna äng där inga sorger bor

Ur "vem ska trösta knyttet" -Tove Jansson

Idag var jag "forslunda-ansvarig", dvs. det var mitt jobb att öppna och stänga stället samt se till att allt fungerade som det skulle. Första problemet var att växthuset var iiiiiskallt :( Detta berodde på att taket varit öppet -förmodligen pga. dagens härliga sol. Hittade till slut rätt knappar och fick igenom taket -men kylan, den bet sig fast.

Vi var rätt många ikväll, vilket är kul.  En liten valpis var också med och Ixa blev sååå förälskad. I grupp tränade vi inkallningar genom grupp, enskild och två hundar mittemot varandra (så kallar man in en och en). Jag och Ixa tränade också en del passivitet, och Ixa gör stora framsteg :)

Vi tränade också lite tävlingslydnad. Linförighet....oj, så dåligt det går.... Lååångsamt framåt, så lååångsamt :( Däremot sitter både läggandet och ställandet under gång, samt inkallning och hinder. Lite små finsjusteringar kanske bör göras, men i det stora hela klart. Platsliggningen oroar mig inte heller nämnvärt. Men detta med linförighet...och snart är det maj och dags för tävling...Nä nu måste matte ta sig i kragen!!

Idag har vi äran att få ha Scarlet hos oss några timmar. Ixa ääälskar att vara "Scarlet-vakt" :) Fullt ös som vanligt. Solen är uppe på klarblå himmel och luften är härligt frisk. Lillasyster ringde för uppdatering om bebis -som inte kommit än men förhoppningsvis är på väg inom dom närmsta dagarna. Hon lovade dyrt och heligt att jag var den första hon skulle ringa när något händer, vilken tid på dygnet det än må vara. Så då blir det till att sitta och bita naglar tills allt är klart och man är moster :)

Sara kommer upp till Norrland över påsk. På långfredagen ska vi ha tjejmiddag och det ser jag så mycket fram emot. Fast jag är lite nervös också... Det är ju nästan som att presentera henne för familjen.... Men Sara är så underbar så henne bara måste man tycka om -och det säger jag helt objektivt :D