Efter en lugn långsam morgon åkte vi in till stan. Klev av i Gamla stan och promenerade därifrån längs vattnet till Djurgården. Stannade på vägen och köpte glass, satt på en bänk och avnjöt den -alla fyra. Tror hundarna åt mest :)

När vi kom fram till Estoniaminnesvården (som den tydligen heter) så var där en minnesstund med präst och musik och hela köret. Vi satte oss på en bänk utanför och väntade tills det var klart och sen gick vi in.

Morbror Jannes namn bland andra som dog den natten.

Sen promenerade vi till Hötorget där vi tog t-banan hem igen. Nu är vi fyra trötta tjejer som varit ute och gått runt i fyra timmar. Middag och sen myskväll framför TV:n -det förtjänar vi :)

Djurgården (taget med mobilen...kamerans batteri dog...)

Började i fredags min introduktion på Finskt seniorboende AB. Där ska jag börja jobba som hemtjänst, dvs. med bil åka runt till mestadels äldre människor och hjälpa dom med sånt dom inte klarar själva. Jag kommer jobba dag (äntligen) och oftast mellan 7.00 och 15.00 Vilket jag tycker är helt perfekt, då är jag hemma tidigt och hinner träna mina tjejer utan stress :) Mina nya kollegor är från finland och på arbetsplatsen pratas i princip enbart finska. De flesta kunderna är hel-svenskar men vi har även några finnar. Leila, som jag gick introt med, är född och uppvuxen i sthlm, men pratar flytande finska. Hon pratade finska med mig hela dagen, liksom alla de andra, och jag svarade på svenska. Det gick alldeles utmärkt. Om jag blir kvar där en längre tid kommer jag förmodligen att hitta tillbaka till mitt andra-språk igen. Det känns kul :)

Idag åker Bella söderut. Så igår samlades hennes vänner på Jensens för middag. Jag och Susanne startade dagen med att springa runt på stan för att leta kläder till kvällen. Sthlm är stort -väldigt stort. Och här finns massor av affärer. Och jag blev mer och mer modfälld...När man inte ens vet vad man letar efter är det svårt att hitta något. Timmarna rullade på och när vi äntligen återvände hem hade vi lyckats få ihop några kassar. Jag fick en ny parfym av sötaste sambon, Lacoste Love of pink :) Luktar gott och är rosa -kan det bli bättre ;)

Efter ett besök på djuraffären, där tjejerna fick välja nåt gott till lördagskvällen, var det dags att göra sig iordning. Tjejerna fick stanna hemma och tugga på utvalt lördagsgodis medan vi gjorde stan osäker.

Vilket inte var helt fel, tyckte Julia som genast intog soffan.

På Jensens var det fullpackat med folk, löningshelg som det är. Men bordet var bokat så det var bara att slå sig ner. Sedan följde en trevlig kväll med god mat (även om jag var lite besviken...), gott sällskap och många skratt.

Kvällens "värdinna" Bella, som nu åker söderut.

Lite lustigt var det när Bella till dessert skulle beställa Banana Split -fast utan glass då hon inte tål laktos. In kommer detta.....

...en banan i en skål. Toppad med en klyfta apelsin. Fint och gott ;)

Det var meningen att det skulle bli en tidig kväll. Klockan var bara strax efter elva när vi gick mot t-banan. Men vi var inte hemma förens kvart över tolv. T-banan stod stilla -av nån orsak som jag inte ens orkade bry mig om, kissnödig som jag var. Så vi gick till centralen och därifrån hittade vi ett tåg som gick åt vårt håll, men vi fick byta vid Gullmarksplan. Jag höll bokstavligt talat på att sprängas innan vi äntligen var hemma.

Nu ska jag steka pannkakor, beställt av ett stycke sambo. Sen blir det ut i höstdagen med tjejerna, till djurgården för att titta på Estonia-muren (årsdag imorgon) och sen promenad i stan.

Ha en bra dag därute :)

För nu gäller det  verkligen. Snart bara två veckor kvar till den stora debuten. Så nu får jag börja gnugga de små grå och fundera på om jag är nöjd med momenten. Och naturligtvis finns det alltid nåt man kan putsa på, så nej -helt nöjd är jag inte.

Lägger upp ett schema att träna efter -så jag inte glömmer nåt.

Denna vecka tränar vi på:

Apporten!!!!

Ingångar (både inkallning och hoppet)

Linförighet

Nästa vecka tränar vi på:

Apporten!!!!

Kommendering (om jag hittar någon som kan hjälpa mig -håller tummarna)

Uthållighet (köra hela programmet kanske??)

Sista veckan tränar vi på:

Nu är apporten typ klar!!!!!

Vi finslipar inget i detta skede!

Platsliggning? Kan ju vara bra att veta att det fortfarande funkar...

Och så ska vi ha roligt och ta det lugnt och inte träna sönder oss....

Ibland behöver man verkligen lediga dagar. Då man kan ligga på sofflocket och pilla navelludd. Eller göra allt sånt man inte hinner annars -och lite till. Bara för att det är kul. Sen är det skönt att gå tillbaka till jobbet -så man får vila upp sig lite  

Vakade av imorse. Hann hem och morgonpussa på min vackra sambo innan hon stack iväg till sitt jobb. Då packade jag in hundarna i bilen och drog till klubben. Väl där insåg jag att det ju var ikväll som det var gruppträning...Men, men -när jag nu liks var där passade jag ändå på att träna en stund.

Kolla så koncentrerad hon är min lilla sötnos :)

Hemma igen blev det långpromenad med tjejerna i skogen. En helt underbar höstdag har det varit idag. Jag älskar verkligen hösten med den lite kyliga luften, alla glada färger och de mörka kvällarna. Och det finns ju inget bättre ställe att spendera en fin höstdag än i skogen -eller hur?

Vilket mina tjejer också tyckte. Dom hade massor av spring i benen.

Och så killade det i Ixas tandkött så hon passade på att gnaga lite pinne.

Fick ett panik-sms av min kära sambo, som hade glömt mycket viktigt plagg hemma (hon sover borta inatt). Så jag och Julia åkte in till Centralstation för att överlämna detta mycket viktiga plagg. Ixa fick vara ensam hemma med Frasse (som inte är alltför social...) och det gick superbra. Så nu har båda hundarna provat på att vara helt ensamma i lägenheten -dom är så duktiga!!

Julia och jag var lite tidiga inne i stan, så vi passade på att gå och kika runt lite. Jättespännande tyckte liten terrier att det var. Och så roligt att få vara ute med matte på äventyr utan den där stora svarta studsbollen ;)

Väl hemma i tallis gick vi förbi djuraffären för att höra om tjejernas namnbrickor var klara, men det var dom tyvärr inte. Men imorgon. Jag har kommit på att båda måste ha namn och telefonnummer i halsbandet -ifall dom går vilse nån gång. Köpte en sallad på pizzerian, fick service utanför så att jag inte skulle behöva binda upp liten terrier :) Sånt gillar jag!

Efter denna kulinariska middag åkte vi sen till klubben för andra gången idag. Och ställde oss vid anslagstavlan. Men ingen kom :( Två tjejer gick förbi och jag började prata med dom. Det visade sig att båda satt med i HUS (tror jag det var..) och helt plötsligt skrevs mina uppgifter ner och alla var glada att få med mig i klubben. Fick också erbjudande om att gå en vidareutbildning i klicker för Anders Lundberg :) Känns som att det kanske lossnar nu, äntligen. Behöver verkligen hitta trevliga männsikor att träna med, och som kanske även blir nya vänner??

Så idag har jag haft en mycket bra dag. Vilket behövdes. De senaste dagarna har det nämligen låtit såhär i vårat hem:

Jag: gråta, snyfta, böla....

Susanne: Älskling är du orolig för din pappa?

Jag: Nä, det är jag inte. Jag vet inte vad det är, men allt är dååååligt!!!

Susanne: Men älskling, jag tror nog att du är orolig för din pappa. Och det är förståeligt.

Jag: Vaför skulle jag vara det? Det är en rutinoperation!!

Susanne: Men man kan vara orolig ändå....

Igår fick jag prata med pappa och allt hade gått bra. Det var som om en sten lyfts från mitt hjärta. Och jag kunde konstatera att jag varit mycket, mycket orolig för honom. Precis som min kära flickvän sa. Tänk att det finns människor som känner en bättre än vad man gör själv?? Helt otroligt!

Du är bäst love!!

...olycksdrabbad vägsträcka. Håll avståndet. Dessa skyltar passerar jag på vägen till mitt jobb i Salem. Vägen är bred och fin, oftast fyrfilig och sällan krokig. Varför den är så olycksdrabbad förstår jag inte, men jag kan garantera att den är det. Speciellt verkar det ske olyckor när jag är på väg till eller från jobbet. Detta medför naturligtvis långa köer. Väldigt långa köer... Den senaste veckan har jag varit minst en halvtimme sen så gott som dagligen, oftast på vägen hem -tack om lov. Men jag har även ramlat in råstressad och sen på jobbet. Tur att man har förstående kollegor -alla drabbas ju av detta ibland.

Så -vad gör man då när man sitter en timme i bilkö? Först och främst är det väldigt, väldigt viktigt att inte bli irriterad. Någon längre fram i kön är kanske allvarligt skadad. Och det är ändå inget man kan göra åt situationen. Att bli irriterad kommer bara att förstöra din egen dag. Så råd nummer ett är att ta det lugnt. Att känna sig stressad är heller ingen ide', det lär inte gå fortare för det. Så luta dig tillbaka och andas. Och sen kan du välja något av följande, för att slippa känna att du "förlorat" en värdefull timme av ditt liv.

1. Passa på att göra sånt du inte hann innan du påbörjade din resa till jobbet. Du kan till exempel sminka dig, äta frukost (om du var förutseende nog att ta med en sådan) eller fila naglarna. Har du svårt att varva ner och släppa stressen kan du ju alltid bita lite på naglarna också. Om det hjälper.

2. Läs en bok eller tidning. Glöm inte att hålla ett öga på trafiken bara, det går ju framåt -även om det går långsamt.

3. Studera människor i bilarna omkring dig. Detta kan vara oerhört spännande och kan bli hur stort som helst. Du kan tex. fantisera om hur deras liv ser ut, var de bor, vilka problem dom har och vart dom är på väg. Här sätter endast din egen fantasi gränsen. Saknar du fantasi håller du dig till att enbart studera. Även detta kan vara mycket roande och kräver minimal ansträngning. Akta dig dock för att fastna med blicken på någon alltför länge, då detta kan medföra irritation hos ditt studieobjekt.

4. Ibland händer det att kön blir helt stillastående en längre tid (även om det är sällan). Om detta händer dig har du ett utmärkt tillfälle att ta en liten sovmorgon. Stäng av motorn, ta fram den medhavda kudden och luta dig tillbaka. Bry dig inte om att ställa väckarklocka, de tutande bilisterna bakom väcker dig garanterat.

5. Ring hela tjocka släkten och alla vänner du har. Om någon inte svarar (en del är ju redan framme på sina jobb...) pratar du in långa meddelanden på mobilsvaret. Sånt gillar folk.

6. Är du rökare kan du lugnt parkera där du står, gå ut och ta dig en cigarett. Bry dig inte om de tutande, långfingervisande bilisterna -dom är bara sura, stressade gamla gubbar. När du avnjutit din cigarett kan du med stor sannolikhet gasa upp till 90 för att 100 meter senare tvärbromsa. Välkommen tillbaka till kön

7. Glöm för all del inte att ringa kollegorna och tala om att du blir sen. Eller sambon om du är på väg hem. Vi vill inte att dom ska höra på radion om en stor olycka och bli oroliga.

8. Träna ditt tålamod. Träna ditt tålamod. Träna ditt tålamod......

9. Fundera ut nåt fyndigt att skriva i din blogg

10. Har du hunnit såhär långt på listan och du fortfarande sitter i samma jä_la kö? Ok, ibland är det bra att känna sig stressad. Lite stress är bara nyttigt. Och tålamod -vad f_n ska man med det till??? Nu är det dags att köra upp i häcken på bilen framför och sedan sitta och trycka lite lätt på gasen. Så att jä__ln fattar att du har bråttom! (För då går det säkert fortare.)

Kör försiktigt därute. Och gör som vägverket säger -håll avståndet.

Finslipar inkallningen idag. Hon har bra fart in så det petar jag inte på. Ingången däremot är det lite si och så med, många sneda sättanden blir det. Så det tränar vi på idag, med klicker. Och det går bra, man riktigt ser hur dom små grå jobbar därinne

Jag har också insett att Ixa lätt blir otålig på linförigheten. Hon behöver få några snabba belöningar för att sedan kunna koncentrera sig nån längre stund. Får absolut inte slarva med uppvärmning på tävling!!

Vi tränade bara en "kortis" efter jobbet, ikväll ska vi ju åka till klubben och se om det står nåt träningsgäng vid anslagstavlan (som det stod på lappen).

...min pappa. Och hoppas att allt går bra och att du snart får åka hem. Och att du blir frisk nu. Och att jag älskar dig.

Under över alla under -Linda hittade hela vägen till Kenneths lägenhet  Detta trots att jag fick lov att byta tunnelbana en gång. Och inte nog med det, jag var tvungen att byta perrong också. Och sen är det ju alltid lika spännande att hitta bland gatorna i stockholm.

Kenneth bor i en helt underbar lägenhet i ett helt underbart hus från slutet av 1800-talet. Trapphuset är stort och mäktigt och fint, dörrarna höga och det är naturligtvis högt i tak inne i lägenheten. Besöket gick bra, men lämnade mig förstås full av motstridiga tankar och djupa funderingar.

Väl hemma åt jag en sen lunch. Sedan packades väskan och vi drog iväg till klubben. Vi körde igenom programmet två gånger utan större problem. Provade också en platsliggning med freestyle-tränande gäng som störning. Även det gick bra. Jag såg en lapp om att det är gemensam träning på onsdagar kl 18, tänkte åka dit då och se om det fortfarande gäller (ibland blir ju lappar hängande lite för länge...) Förhoppningsvis hittar jag någon jag kan träna med då. Vill verkligen träna på platsliggning och kolla hur tandvisningen går.

När Ixa tränat klart fick Julia prova på lite agility. Vi körde slalom och det har hon blivit så duktig på. De flesta hindren är inlåsta och man måste få en kod för att använda dom. Kanske det är dags att be om den koden. Julia tyckte det var superkul att träna agility. Det är ju inte mycket i träningsväg hon tycker är kul.... Jag pratade lite med freestyle-gänget också. Det är ju nåt jag funderat på att prova med Julia, eftersom hon gillar trix och konster. Vem vet? Tjejerna verkade iaf väldigt trevliga, och det är alltid kul att prata med folk -även om det inte leder nånstans.

Mer spännande än så har min dag inte varit. Massor av träning och full fokus på kommande tävlingar. Sambon på jobb hela långa dagen, kommer hem först imorgon. Även om det är superskönt att få ha ett eget liv och slippa klagomål angående hundträning, så saknar jag henne massor. Åtminstone när hon blir borta så länge. Äsch -jag saknar henne jämt!