I helgen har vi varit i Umeå. Så härligt att se alla vänner igen!! Så tryggt det kändes att sitta hemma hos Anna och fika. Och att sova hos Malin, ta promenad, gå på stan, prata. Nu märkte jag så tydligt skillnaden mellan Stockholm och Umeå. Lugnet i norrland, lugnet i människorna däruppe. Inte lika stela, styva och stressade som här nere. Det är verkligen två helt olika städer!

Hundarna tyckte också det var roligt att återvända till norr -om så bara för en stund. Ixa fick träffa Emma och spendera en dag i stallet med henne. Julia fick träffa chihuahuorna Min, Simeon och Sunny hemma hos Anna. Så fick vi träffa Ida och Malin, Erica och bror Error och Harry.

Ixa tog chansen att pussa på Malin under promenaden i Bussjö. En norrländsk hundvan Malin höjer inte ens på ögonbrynet, hon bara blundar under attacken -sen fortsätter hon samtalet där det avbröts :)

Vi hann också träffa "mormor" Lena, Ixas uppfödare. Och i vanlig ordning blev vi bjudna på te och fika :) Precis som det ska vara!

På vägen hem till stockholm stannade vi i sundsvall för att hälsa på Sebbe, Lina och magen -som hade blivit riktigt stor och rund. Hemma igen var vi inte fören strax före 23 på söndag kväll.

Har också fått veta vad som är fel på Ixa. Hon är allergisk -mot vad vet vi inte. Hon behandlas nu med Prednisolon, och är redan bättre. Dr. Johannes hoppas att det som gav henne den allergiska reaktionen är något som hon inte kommer utsättas för igen. Om hon gör det, då antar jag att vi måste ta reda på vad det är...Tills vidare håller vi tummarna, hoppas på det bästa och tar det lugnt med stor svart.

Nu måste jag äta middag, otålig sambo suckar tungt :)

Idag var det dags med ett besök i Gamla Stan. Lillasyster gillar gatorna och känslan, och dessutom har det öppnats en Ben & Jerry's där. Så efter morgon-mys med goaste systersonen, frukost, dusch och diverse andra förberedelser bar det iväg. Idag var Elliot på gott humör, han har nog insett att runt moster Linda finns det ingen anledning att darra underläpp :P Däremot var ett stycke sambo lite smågrinig över vädret -till hennes försvar kan jag säga att det verkligen vräkte ner ett tag. Och paraplyt låg hemma... Vi skyndade in till Ben & Jerry's för att slippa undan dom elaka skurarna -och därinne väntade himmelriket :) Glass, glass och mera glass, strutar i olika storlekar, strössel och våfflor -där fanns allt i glassväg. Tänkte att nu kunde det ju vara smart att prova nåt nytt, nåt som jag inte vågat köpa på burk då jag varit osäker på smaken -men ändå nyfiken. Ben & Jerry's är ju inte billig, man köper ju inget man inte vet man gillar. Men nu, när man kunde ta flera kulor i olika smak -då var det rätta tillfället att "go a little wild"

Efter långa funderingar, noga övervägande och djupa inre diskusioner valde jag slutligen smakerna Cookie Dough, Chocolate Fudge Brownie och Vanilla Toffee Crunch. Dom två första är mina favoritsmaker. Den sistnämnda hade jag visserligen inte smakat tidigare, men den var ju verkligen en "Linda-smak" och jag visste redan innan att jag skulle gilla den. Så -vildare än så blev det inte... Men jag var nöjd och belåten -och väldigt, väldigt hög på socker när jag gick därifrån :)

Lillasyster är också ett riktig Ben & Jerry's fan, så hon var nöjd -dock en aning oroad över kalori-innehållet i hennes "tre-kulor-strut". Sambon glömde bort det sura vädret, och Elliot skrattade gott åt den lustiga inredningen och Susannes tittut-lek. Helt klart ett mycket lyckat besök på denna fina glassbar, trots att det är november månad och regnet -som sagt- öste ner....

Efter socker-chocken fortsatte vi promenaden i Gamla Stan, förbi slottet och riksdagen. Medan vi glufsade glass bestämde sig vädergudarna att visa lite förbarmande över tre paraplysösa damer och gav oss uppehåll. Det gråa och trista kan man bortse från, bara man slipper regnet. Så vi var på gott humör och promenaden trevlig. Vi gjorde ett stopp på en galleria vid Sergels torg, där vi gick in på BR leksaker och köpte ett Uno och ett Skip-Bo. Jag och Susanne har fått dille på kortspel....

Väl hemma igen hann vi med lite mera "gos-i-nacken" på glad Elliot. Sen var det dags för min kära lillasyster att packa väskorna. På grund av poliseskort av rysslands president var vi tvugna att åka hemifrån riktigt tidigt. Det var långa köer och turen ut till Värtahamnen tog runt 1½ timme. Men det var ett skönt sätt att avsluta lillasysters vistelse här. Elliot sov gott, jag och lillasyster fick tid att prata -bara hon och jag.

Denna dag började tidigt. 7:40 skulle Ixa vara på Bagarmossen för sin "operation". Pigg och glad, dock lite hungrig, anlände hon till djursjukhuset -redo att charma alla söta sköterskor. Tittade knappt bakåt när dom ledde iväg henne.... Så jag kan inte påstå att jag oroade mig för att hon skulle känna sig övergiven. Bara ett par timmar senare ringde dom, då hade dom gått ner i halsen och kollat -allt såg bra ut, lite slem fanns dock därnere. Så tog dom prover från lungorna också, för tydligen hade Dr. Johannes hittat nåt i blodprovet ändå.... Det verkar som att dom nu tror att det kan röra sig om nån allergi eller nåt. Vi får väl se när dessa prover kommer tillbaka. Klockan elva fick vi iaf hämta en glad, om än lite trött, Ixa. Väl hemma somnade hon sött i sin bädd. Susanne stannade hemma med henne, medan jag, lillasyster och Elliot drog iväg mot Skansen :)

Det var grått och regnet låg i luften när vi hoppade på tunnelbanan i Tallis, men det brydde vi oss inte om. Vid slussen hoppade vi av tuben och letade oss fram till djurgårdsfärjan. Väl framme på Djurgården blev vi båda smått mållösa av den sagolika stämning som byggnaderna skapade.

Första stoppet blev på ett mysigt cafe' där lillasyster värmde välling åt lite kinkig systerson. Sedan styrde vi stegen mot Skansen. Ett öde Skansen -så det var lätt att ta sig fram.

Tack vare att där var så tomt blev känslan i omgivningen mycket mer sann. Dessa hus var från 1700-talet om jag inte minns helt fel.

Ett tag regnade det små, täta droppar som kröp in under jackan. Systersonen tappade humöret under regnskyddet i sin varma, torra vagn. Men jag och lillasyster, vi var helt faschinerade av allt vi såg. Det var renar, älgar, björnar, ugglor, sälar, uttrar och annat spännande.

Björnmamman hade tre små ungar, här väntar hon och två av busarna på lunchen.

Där sprang omkring lösa påfåglar också. Sjukt söta var dom, och jag kunde komma rätt nära för att ta kort. Men den roligaste var nog denna, som verkade ha tröttnat på regnet och ville in i brasvärmen :)

En hungrig och uttråkad Elliot blev allt mer högljudd i vagnen, så vi letade oss fram till Solliden. Där värmde vi mat till systersonen, drack kaffe och torkade upp lite.

Sen styrde vi barnvagnen mot Skansenakvariet. Där blev Elliot på riktigt gott humör. Det var varmt, inomhus och massor av vatten :) Vi skrattade åt söta apor och beundrade ormar och ödlor i olika färger och storlekar.

Anaconda....lite väl stor och läskig -även för mig som ju gillar ormar.

Då var dessa små krabater sötare. Och rolig "bur" hade dom också :) En av krabaterna som bor här syns högst upp i mitten av bilden.

Dom här två bodde bland ormar och ödlor, fast fick flyga fritt i hela rummet. Trevliga och pratsamma små filurer.

Elliot blev nog mest förtjust i dom färgranna fiskarna. Hela lilleman lyste upp när han betraktade dom.

För mig var nog dagens mest spännande stund när jag fick hålla Snoddas. Lång, varm, muskulös och vacker. Och en liten aning skrämmande, faktiskt. Syns det?

När vi kom ut från akvariet -som vi för övrigt hade helt för oss själva idag :) - hade mörkret fallit över stockholm. Vi gick tillbaka till färjan och åkte tillbaka hem till Tallkrogen och en hes, men pigg och lycklig, Ixa.

Igår kom äntligen lillasyster och systerson på besök. Så stor han har blivit, den lille killen :) Nu är han mera närvarande och med i vad som händer runtomkring. Lite roligare att leka med. Och lite starkare åsikter...

Som till exempel när det var dags att sova ville inte Elliot släppa in John Blund. För det var mycket roligare att busa i sängen, och alla andra var ju minsann ännu vakna!

Men till sist var han tvungen att ge upp, grus i ögonen och bly i tassarna -lillkillen somnade och snarkade gott :)

Idag har vi gått en lång promenad i ett regningt stockholm. Vi gick runt på skogskyrkogården säkert en timme och letade efter Greta Garbos grav. Trots att vi kikade på kartorna flera gånger så hittade vi den inte. Vi gav upp -som lillasyster sa: "det är tur man inte blev orienterare..." När vi kom till utgången var jag tvungen att än en gång titta på kartan för att se var vi befann oss den stund vi gav upp jakten....om vi vänt helt om just då -ja då hade vi stått framför Greta Garbos grav....

Imorgon kommer lillasyster och liten systerson på besök. Till på onsdag får jag ha dom här hos mig. Längtar så jag blir nästan tokig :) Men först ska jag jobba igenom morgondagens kundbesök, sen hem och städa lite, så lyan ser presentabel ut.

Nästa vecka är jag ledig -hela långa veckan. Efter lillasysters besök åker vi upp till Umeå. Jag hoppas verkligen att det går bra på tisdag, med Ixas veterinärbesök. Om nåt går på tok så att hon inte kan följa med upp, då blir det lite besvärligt. Känner ännu ingen här nere som jag litar tillräckligt mycket på för att lämna en sjuk hund hos. Min sjuka hund... Men resan upp måste bli av nu, för den nya ägaren vill in i huset den sista november. Tiden rullar på....

Men allt det får jag oroa mig för nån annan dag. Just nu ska jag bara njuta av vetskapen om att imorgon denna tid har jag käraste lillasyster och sötaste systersonen på besök :)

Nej, nu måste jag krypa ner i sängen, det är en dag imorgon också. Om det nu finns nån plats kvar i sängen, liten terrier verkar bara bli större och större....snart trillar Susanne ur sängen ;)

Ixas hosta har inte blivit bättre, trots hostmedicin. Så nu har Dr. Johannes bestämt att det är dags att gå ner och kolla i halsen, om där finns nåt som inte hör hemma i en hals. På tisdag ska vi lämna in lilla Ixa, sen får vi vänta hela långa dagen innan vi får hem vår tös igen. Stor tröst är det att Ixa kommer tycka det är rena rama julafton -hon älskar verkligen att gå till veterinären. All dramatik runt denna hosta går henne ganska obemärkt förbi. Det enda hon tycker är dåligt är detta med motionen och tok-retriever-rycken i skogen, som inte blir av. Nä, för nu är det bara tråkiga koppelpromenader som gäller. Och om hon har en extra dålig dag så blir till och med dessa strunt-promenader korta som vore hon en liten miniatyrhund. Så det kliar i tassar och brinner i baken, ibland kan hon inte rå för att hon klättrar lite på hemmets väggar av leda. Men mest är hon glad och nöjd ändå. Min duktiga lilla Ixa :)

Än är jag inte så nervös. Jag lutar mig ännu tryggt mot det faktum att röntgenplåtarna såg bra ut, att blodprovet visade noll konstigheter och att hjärtat slår som det ska. Men jag antar att det på tisdag morgon faller en och annan rädd droppe nerför kinderna. Men jag känner mig rätt positiv. Det kan inte vara allvarligt, för det klarar jag inte av. Och man kan inte utsättas för mer än man klarar. Så därför måste det gå bra. Punkt!

Men bara ifall att det skulle gå lite dåligt, så har jag lillasyster här på besök. Och så har jag ju Susanne vid min sida.