Så har vi kommit till årets sista dag. Imorgon skriver vi år 2010. Personligen älskar jag nyårsdagen. Jag spenderar helst dagen med att minnas året som ligger bakom mig, drömma om framtiden och (förhoppningsvis) njuta av nuet. Ett helt år ligger framför mig, oskrivet, orört. Med detta året ännu starkt i minnet kan jag säga att mycket kan ske på 365 dagar. Mer om detta kommer i morgondagens blogg, då jag tänkte minnas det gågna året "på papper" denna gång.

En nyårspresent värd att nämnas har jag fått av min vackra, starka, fina, underbara kärlek. En hel påse lyx från LUSH. Tvålar, massageolja och badbomber i massor. Så igår blev det en lyxig LUSH-massage följt av ett lyxigt LUSH-bad. Nu är jag ren i både kropp och själ, inför det nya året :)

Kvällen spenderas i hemmets trygga vrå, med min lilla familj på två hundar, en flickvän och en skalbeklädd, lättretad Frasse.

Till alla som rört eller berört mig, vandrat in i mitt liv för att stanna eller bara passerat på sin resa vill jag nu önska ett

GOTT NYTT ÅR!!

och en bra början på 2010.

Igår var det äntligen julafton, dagen vi väntat på med spänning. Ute fanns det snö, även om termometern stod över nollan och slasket låg som ett hot mot det fina vita. Klockan 6.00 slog denna lilla norrländska upp sina bruna ögon, flög ur sängen och väckte smått förskräckt sambo -nu skulle det öppnas paket. Är man vuxen får man välja själv i vilken ordning julfirandet ska ske! Ett paket var fick vi öppna denna okristligt tidiga timme. I mitt paket låg ett fluffigt, varmt, härligt nytt täcke. Inget jag förväntat eller önskat, men jag har länge klagat på det dåliga täcke jag tilldelats och suktat efter Susannes vita fluff -nu fick jag mitt alldeles eget :) Till Susanne hade tomten lämnat ett paket innehållande en knallrosa Peak Performance munkis, jag "rosafierar" till och med min flickvän ;) Hundarna öppnade varsitt paket med julgodis i, Ixas var slut innan klockan slagit 6:30, Julia har ännu inte rört sitt....en helt vanlig dag i en kräsen terriers liv...

Efter denna oerhört spännande start på dagen somnade den brunögda om och sov sött några timmar under sitt nya sköna täcke. Uppväckt sambo kunde dock inte somna om....När hela familjen några timmar senare var vakna och påklädda tog vi en tur i skogen, och tomtegröt blev det förstås till frukost -som sig bör en julaftonsmorgon. Sen flöt dagen på i härligt lugnt tempo. På eftermiddagen öppnades resten av paketen i rasande fart.

De största och flesta klapparna gick till hundarna, som slet tänderna sneda (nåja...) i sin iver att öppna.

Tjejerna har nog varit alldeles speciellt snälla detta året, för oj vilka fina klappar tomten kommit med :) Godis och leksaker och Tre stycken Ottosson spel fick dom små liven, och dom roade sig kungligt med dom hela kvällen lång.

Att lösa problem och leta godis är ju något av det bästa liten terrier vet, så hon var särskilt nöjd med sina klappar.

Ixa tyckte i vanlig ordning att det roligaste var själva öppnandet av klapparna, och fick stoppas innan hon massakrerade även våra paket.

När alla klappar räddats ur sina fina papper och alla miniatyr-pappers-bitar efter hundarna var undanstädade, ja då var det dags för middag. Och är det julafton så är det, självklart fanns det valda delar av julbordet även i tjejernas skålar.

Efter en dag full av spänning, lekar, frisk luft och alltför mycket mat var alla trötta och belåtna. Det kurades ihop i sängen och kvällen avslutades med en film. Vilken film? Jag minns ärligt talat inte, jag tror nog jag sov innan sambon tryckt på play :)

Och årets bästa julklapp då? Jag vet inte riktigt, svårt val mellan det mjuka täcket och Sex and the city-boxen, jag var nog väldigt snäll i år jag med :)

Från oss alla......

...till er alla....

...önskar vi en riktigt....

...GOD JUL!!!

"Gå ut och kolla på balkongen", sa min sambo med en finurlig blick igår kväll. Så jag öppnade balkongdörren och kikade ut, och fick se detta:

Glad blev jag då, kärleksord i snö -kan det bli bättre??

Tyvärr var det slutet på vit romantik, imorse när jag slog upp mina bruna och tittade ut fanns det inte en snöflinga kvar på marken.

Så det blev en promenad i lersörja istället. Resultatet -två smutsiga, men glada, hundar, som åkte raka vägen ner i badet när vi kom in.

Enormt skendräktig Julia är mycket skeptiskt till allt för tillfället. Lever i stort sett under sängen, då hon tror att allt och alla går runt med mystiska planer som innefattar att göra illa liten terrier.... Jättekul, hon ser ut som om hon fått stryk varje dag sen hon föddes...Jag hoppas vi får till en sterilisering så snart hormonerna kommit på plats igen, detta är plågsamt för lilla hjärtat!

Ixa däremot har äntligen blivit sig själv igen. Hon är pigg och glad och taggad till tusen. Och sa jag glad? Ingen hosta och medicineringen är äntligen slut. Åh, vad jag har saknat min lilla tös! Hoppas nu att hon fortsätter vara frisk.

Efter morgonpromenad i skogen blev det bad av leriga hundar, innan vi körde ut mot älvsjö.

Hundarna fick nöja sig med diverse godsaker att avnjuta i hemmets lugna vrå. Hundar är nämligen inte välkomna in på mässan, såvida man inte ställer förstås... Inte skulle jag vilja ha med mig dom heller, då det är rätt så rörigt och trångt därinne. Julia ställdes där ett år, och jag blev tvungen att bära henne hela dagarna, eftersom folk trampade på henne...på en hundutställning...man skulle kunna tro att folk förväntade sig hundar runt fötterna och var lite försiktiga -men icke.

Hur som helst, till älvsjö bar det av. Och på menyn stod då shopping av julklappar till två av världens finaste hundar. Och shopping blev det. I massor....

Hundbajspåsar, hundgodis, hundmat, koppel och hundspel -och T-shirts till mattarna :) En liten leksak till Julia och ett schampo från Esperee blev det också. Mest nöjd är jag nog med spelen, vi köpte två och fick ett på köpet. Har redan slagit in dom i väntan på julafton -kan knappt vänta på att få "prova" dom på tjejerna!!

Dagens starkaste ögonblick var nog när priser delades ut, för årets narkotikahund, årets polishund och årets bragdhund. Ett erkännande fick också polishunden som sköts och dog under bankrånet uppe i Umeå.

 Här delas pris ut till årets narkotikahund. Lägg märke till att föraren är en tjej :)

Och på nära håll ser hon ut såhär... Hunden är en fem år ung labrador, som blev tokigt stolt över sin "vinst" -ett hundben :)

Nu ska jag ta gå ut och låta mina tjejer få rusa runt i snön som fallit. Jajjemen, härnere i söder har vi nu fått några flingor som faktiskt fastnat på marken. Och ännu har snön inte slutat falla, vem vet var det slutar -snökaos ;)

Idag drar jag och sambo iväg till älvsjömässan för årets stora utställning. Ska bli tokroligt. Hoppas på att hitta fina julklappar till mina fina tjejer, se många vackra hundar och kanske hitta några roliga böcker till snäll matte (jag alltså...)

Mer om mässan när vi kommer hem igen. Ha en bra dag därute i "vinterSverige" :)

Idag gick jag och handlade till julbaket. Jag gick till affären i skymningen. Jag gick utan att Susanne stod i fönstret och utan mobiltelefon som livlina i örat. Alldeles ensam traskade jag förbi "skogsdungen" där våldtäkten skedde, nerför gatan och in på våran lilla Ica-affär. Helt plötsligt har livet gått vidare, bara sådär. Jag har tagit tag i den rädsla våldsbrottet på min gård skapade. Det känns fortfarande fruktansvärt att gå förbi dungen, och jag vill inte längre rasta hundarna där. Och visst bultar hjärtat fortare i mörkret -men jag har tagit ett första steg för att vinna över världens alla "fula gubbar" och allmänna idioter. Så det så!

För övrigt måste jag skriva en rad om våran utomordentligt underbara lilla Ica-affär och den superfina personal som jobbar där. Servicen är på topp, alltid någon som har tid att svara på frågor, leta varor i de trånga gångarna eller öppna en extra kassa så jag slipper köa :)

Nu tillbaka till julbaket....

...att dom där två urbota korkade avskummen som våldtog en kvinna utanför vår port har tagit bort den lilla trygghet jag hade. Jag hör till den skara kvinnor (eller människor...) som vänder mig om tusen gånger på en fem-minuters promenad i mörker. För jag hör alltid fotsteg bakom mig. Men jag vågade åtminstone gå ut. Idag fick min underbart förstående sambo prata med mig i telefonen hela vägen till affären och tillbaka. Dessutom var hon tvungen att titta på mig genom fönstret också, så länge hon såg mig. Detta bara för att jag skulle våga gå och köpa en burk majs...Och klockan var inte ens 18.00

Under lampan på bilden brukar jag snabbkissa Ixa (nu när hon pga. medicinering måste kissa typ en gång i timmen). Lite till vänster om den blev kvinnan våldtagen. I huset till höger bor jag...och typ några hundra andra. Hur kan vi ha missat detta???

Jag kan inte hjälpa det -jag är sjukt rädd. Tallkrogen känns inte tryggt idag.