-23 stod att läsa på termometern imorse. Lite kyligt att gå upp -minst sagt. Denna vecka har jag öppningsvecka, så det var bara att svänga sina lurviga över sängkanten och ut i kylan. Även hundarna tyckte att det var i kallaste laget och samarbetade med frusen fiskpinne-matte, inget nosande -etta-tvåa och sen in i värmen.

Telefonen gick varm på hunddagis. Många var det som valde att stanna hemma. Inga tunnelbanor ovan jord gick, ersättningsbussarna var sena och till brädden fulla. Fullt krig ute på gatorna alltså. Men det fanns de som trotsade kylan och tog sig fram, frusna kom de fyrbenta in i dagisvärmen. Promenaderna  blev inte jättelånga, även om jag kunde konstatera att förvånansvärt få tassar krampade.

Så mäktig moder jord är -och så liten hon kan få en människa att känna sig! Tänk att ett samhälle kan lamslås så. Och tänk hur svaga vi människor är, som stressade och pressade tar till aggressivitet då vi blir försenade till våra arbeten. Ja -polisen har fått rycka ut då situationen på busshållplatser blivit hotfull -alltför många människor och för få bussar.

Men på dagis var det iaf som vanligt, lite mera rymd i boxarna, men annars som vanligt. Vi myste, pratade och fixade och donade. Och en ny liten kille började sin inskolning. En vanlig dag    

På aftonbladets hemsida kan man idag läsa om 25-åriga Fridas skräckfyllda tågresa. Frida klev på ett 45 minuter försenat SJ-tåg i Göteborg, för att resa till Stockholm och fira sin födelsedag. Tyvärr hann hon inte komma långt innan tåget stannade på grund av fastfrusna växlar. "Där började ett antal helvetiska timmar för passagerarna – en mardröm som tog slut först morgonen efter."

Enligt artikeln spred sig paniken ombord på mardrömståget -redan efter några timmar. Maten tog slut och toaletterna blev fulla, personalen gick omkring och svor och ingen fick lämna tåget -tumult utbröt. En person blev akut sjuk och personalen på tåget ropade efter läkare.  "Först var det hysteriskt, men nu är folk helt apatiska. Man har gett upp hoppet om att komma fram."

Artikeln är fylld av starka uttryck som "totalt upplopp och aggressiv stämning", "helvetiska timmar" och "skräcktåget". Människorna ombord framställs som oskyldiga offer i en mardrömslik, skrämmande situation. Ja, man skulle kunna tro att man läste om ännu en tsunami eller kraftig jordbävning med hundra tusentals offer. Men nej -denna artikel handlar om 25-åriga Frida som missade firandet av sin födelsedag då hon hamnade på ett av SJ:s "skräcktåg". Hujedamig!

Nu går vi tillbaka till verkligheten och benar ut detta drama. Ja, det snöar i sverige. Det brukar göra det ibland, oftast under den säsong vi kallar "vinter". Ibland kommer det mycket, ibland mindre. Denna vecka har SMHI gått ut med en varning och bett svenska folket att stanna hemma, såvida det inte är absolut nödvändigt att förflytta sig längre sträckor utomhus. Detta pga vädret -det snöar. Mycket. SJ valde att gå på den linjen och lovade pengar tillbaka för de resenärer som valde att stanna hemma. Däremot fick man testa sin lycka på tågen om man ville -det finns ju faktiskt människor som inte ser nån annan lösning än att iaf prova. Valde man denna mer osäkra utväg så skulle man vid problem inte få sina pengar tillbaka. Detta visste alltså de mer uppmärksamma resenärerna på SJ:s tåg.

Att personalen på SJ:s tåg tvingas motta så mycket kritik är -ja, under all kritik. Jag undrar om resenärerna förstår vilken utbildning som ligger i ryggsäckarna på våra tågvärdar, vilket ansvar dom har och den säkerhet dom står för. Vad dom däremot inte kan påverka är snöröjningen på spåret -då detta är Banverkets jobb. Ändock är det just SJ man vänder sig till när man klagar på ett dåligt utfört jobb.

Värt att tänka på är också att även tågvärdar har privatliv. Att sitta instängd på ett "skräcktåg" med hysteriska och aggressiva resenärer -när dom istället kan ligga och pilla naveludd hemma i TV-soffan med sina nära och kära. Jag tror inte att det första alternativet är det dom skulle välja... Ändock verkar det som den svenske tågresenären gärna vill tro att en tågvärd valt detta yrke just för att ta orättfärdigad dynga av personer som inte kan ansvara för sig själva.

Om man som Frida väljer att -mitt under svensk snöstrom- tro på de högre makterna och bege sig ut på en resa så har man all rätt att göra så. Däremot kan man, då det skiter sig, välja att rikta sin ilska dit där den hör hemma -hos vädergudarna. Eller så väljer hon kanske att fira sin födelsedag hemma nästa år.

Till er som på ett eller annat sätt ger er ut i snöstormen -se då för bövelen till att ha med er varma kläder, matsäck och sunt förnuft!

Läs hela artikeln på http://www.aftonbladet.se/vader/article6649477.ab

Igår trimmade jag en av dagishundarna, det tog i princip hela dagen och resultatet blev strålande. Detta tyckte inte bara jag, som naturligtvis var superstolt -utan även hans ägare. Arbetet övervakades förstås av Pernilla, som också fixade till slutresultatet -jag är ju faktiskt inte alls erfaren på det området... Men det var jag som satt i flera timmar och ryckte bort den "döda" pälsen, och jag som avslutade med att klippa klorna. Idag kändes det i nyporna och hela höger arm är öm av träningsvärk. Som sagt -detta är nytt för mig, där finns inga muskler som fixar jobbet, jag får lov att bygga upp nya   

Idag kom det in en berner sennen som var bokad för tvätt, puts och kloklipp. Jag började med att borsta igenom och reda ut tovor, sen tog Pernilla vid och badade, fönade och putsade. Så avslutade jag med kloklipp, aldrig trodde jag att en hundtass kunde vara så infernaliskt tung! Och jag som hade träningsvärk också... Men snäll var hon.

Ännu en lyckad dag närmar sig sitt slut. Tänk att jag får jobba med hundar hela dagarna...och tänk att jag fortfarande tycker det är lika kul som första dagen jag klev in där.

På vägen hem från jobbet ikväll hittade jag och Ixa en hund. Vi hade precis gått över Örby-leden, en vid den tidpunkten väldigt trafikerad väg. Jag blev förstås oroad över att den stackaren skulle bli påkörd. Som tur var hade jag ett extra koppel i väskan, så jag tog fram det och lyckades efter lite problem koppla killen. Sen stod vi och spanade efter ägare, men ingen dök upp. Så vi började gå hemåt, medan jag ringde polisen. Lite orolig var han när vi kom hem, men efter ett tag lugnade han sig och la sig ner. Polisen lovade komma och hämta honom så fort dom kunde -men någon prio ett var vi inte... Det dröjde dock inte länge fören ägarna ringde, ett mycket tacksamt par som hade med sig en chokladask och miljoner ursäkter för besväret. Slutet gott på historien om vinthunden Cowboy :)

Vill också passa på att gratulera Lina och Sebbe, som fick en liten pojke idag :) Hoppas på att få se den lille snart!

Har helt kommit av mig med fotograferandet. Men jag tänkte att skriva några rader -det borde jag väl ändå hinna med. Denna vecka har jag stängning på dagis, och då jag inte är hemma fören vid halv sju -sju på kvällen, så är jag rätt trött. Inte hinner man med mycket heller, innan man stupar isäng för att orka upp nästa dag. Men jag klagar inte, timmarna jag spenderar på dagis känns lika värdefulla och innehållsrika som de jag spenderar i hemmet. Jag är väl medveten om att det är få förunnat att få jobba med det dom älskar.

Igår fick liten terrier åka in till veterinär. Hon har stora problem med "snorkningar", pga noskvalster. Hon har haft det en gång tidigare, för två år sen ungefär. När det blir riktigt illa, så som det är nu, kan hon inte sluta "snorka" utan håller på i timmar. Detta förstör ju självklart slemhinnorna i näsa och svalg, vilket ju inte är så jättebra. Så vi åkte till Bagarmossen, som skrev ut interceptor, samma som hon åt sist. Inga konstigheter var det, jag visste vad det handlade om, lungor lät bra och ingen feber (det hade Susanne kollat!!!) Så veterinären skrev ut receptet och vi var på väg hem inom en halvtimme.

För att göra livet lite svårare för stackars Lulls så fick hon under natten kennelhosta. Så nu har hon både "snorkningarna" och hackig hosta...inte lätt att vara liten terrier idag...

Däremot är Ixa nästan frisk från sin kennelhosta -det är jag tacksam för. Och hoppas lillan friskar på sig fort :)

...i rasande tempo -och bloggen har fått lida. Jag jobbar och jobbar, mest hela tiden känns det som. Långa dagar, och när dom närmar sig slutet stannar jag gärna kvar en stund till för att snacka lite eller nosa in näsan i mjuka hundpälsar. Många nya vänner har jag fått på dagis -både tvåbenta och fyrbenta. Varje dag är full av överraskningar och nya lärdomar -jag älskar det.

Nu har dagiset öppnat en liten hundaffär också. Så nu ingår det i jobbet att lära oss allt vi kan om våra produkter. Jag och Ixa blev försökskaniner på denna sele.

Som är både snygg och praktisk. Den är lätt att ta på och av, den sitter bekvämt på lilla damen och den har lite "gummibands-effekt" -vilket gör Ixas impulsiva kastande ner i snödrivan mindre smärtsamt för oss båda. Jag har aldrig varit en sån som gillar sele i vardagen, men den här selen har vi faktiskt haft nu i två veckor -dagligen. Och den blir förmodligen kvar ett tag till -nu har ju stumpan kennelhosta så nu vill vi inte ha nåt som trycker på halsen.

Ja, kennelhosta -en nackdel med livet på ett hunddagis. Det har hostats och hackats mycket nu under veckan -och även Ixa åkte på det. Hon var pigg och glad, men hostade så mycket att hon fick vara hemma med Susanne i slutet av veckan. Det verkar dock blåsa över fort, både för dagishundarna och Ixa. Idag tittar hon förebrående på oss -har ni glömt min långpromenad eller??? Att hon ännu ska ta det lugnt i några dagar har hon helt missat -stackarn... Men hon hostar fortfarande vid ansträngning, än är hon inte frisk.

Tack och lov trivs båda hundarna bra på dagis. Julia har hittat sig några vänner i sin storlek, två små killar som kommer tidigt på morgonen -då hinner dom leka lite innan resten av gänget ramlar in. Ixa har hittat en värdig kompis i Hiki, dagisägarinnans yngsta hund -en ridgeback. Dom är lika gamla, lika impulsiva och fulla av energi. Ixa har dock hittat sin överman -så snabbt som Hiki springer kommer hon aldrig att springa.

Nu ska jag äta min alla hjärtans dag frukost, mysa med sambo och koppla av. Imorgon är det jobb igen -stängningsvecka. Och så ska några kurser planeras efter jobbet, på brukshundklubben. Så idag behöver jag ta det lugnt och njuta :)

Ixa och Julia vilar på dagis.