Liten terrier läker i rasande fart. Nu har hon blivit lite för pigg -svårt att hindra henne från att hoppa upp och ner i soffor och säng. Man hinner liksom inte med... Nerför trapporna får hon dock fortfarande åka "hiss" (mattes famn), och det klagar hon inte på. Ute har svansen gått från att -direkt efter operationen- vara försiktigt och smärtsamt låg, till den vanliga tuffa "kom igen du -jag tar dig lätt" högt burna. Det hatade "flexi-kopplet" har åkt fram så att hon ska kunna gå och sniffa lite mer obehindrat, utan oss hängande i hasorna. Några längre promenader blir det inte ännu, men en långsam tur runt parken klarar hon.

Smärtan verkar ge med sig nu, hon får inte lika mycket medicin -mera vid behov nu. Ibland märker vi att hon har ont, och då får hon sig en "liten vit" -som får ögonen att korsa sig och sen sover hon sött några timmar.

Såhär ynklig var hon i torsdags -dagen efter operation.

Såhär sött låg hon och vilade igår.

Och -som sagt- idag får vi hålla stenkoll för att förhindra alltför mycket skutt och bus.... Såret ser väldigt fint ut, det har tagit ihop och är torrt och rent. Just nu känns det som att hela denna "resa" lönat sig -men man ska väl inte "ropa hej" än...

I torsdags fick jag med mig världens goaste labbe hem. Jag var hundvakt åt en dagishund. Snällare hund än Melker -det finns inte. Susanne kunde tom förlåta det faktum att han kryddade soffan med små svarta hår, att han sov på rygg mellan oss och att han luktade lite för mycket hund -bara för att han är sååå underbar. Världens bästa Melker   

Här serveras "frukost på sängen". Bor man borta måste det vara lite service   

Så har det gått sådär lång tid igen -var ska man hitta tiden att blogga? Nu sitter jag på jobbet (förlåt chefen   ) och tänkte försöka uppdatera lite.

Så sen sist... I helgen var jag och Susanne ut och gjorde stan osäker, med Mika och hennes Ousman i släptåg (vem som släpade på vem kan dock diskuteras...) Vi åt god mat och drack ett antal goda drinkar. Sent blev och kul hade vi   

På jobbet hade vi ett uppskattat "föräldramöte". Många av dagisets kunder kom och vi fikade och kollade film. Vi har alltså filmat i rastgården och lite aktivering och annat vi pysslar med här om dagarna. Många skratt och en trevlig dag blev det.

Veckan har varit fullsatt. Måndagen spenderades med att borsta, borsta och borsta en "nuffe", som sen åkte in i badet och därefter skulle torkas, torkas och torkas....och borstas lite till.... Och att få upp en så stor ras på ett trimbord är ju bara att glömma, så det var golvet som blev vårt arbetsbord. Detta tog sju timmar (Aj). Men ren och fin blev han   

På onsdagen åkte älskad liten terrier in på operationsbordet för kastration. Det blev en "sitta-på-nålar-dag", jag var så orolig att nåt skulle gå snett. Hon har ju aldrig ens varit sövd! Men allt har gått bra såhär långt. Hon är trött och det kliar i såret och gör ont (naturligtvis!!), men hon läker som hon ska. Som tur är får hon vara hemma hela dagarna med Susanne. Lite jobbigt är det att inte få vara hemma och ta hand om henne, men jag vet ju att hon är i trygga händer och Susanne är duktig på att uppdatera mig om allt som händer och sker därhemma.

Igår klippte jag en lagotto (nästan) helt själv, särskilt nöjd var jag när jag äntligen kom igenom tovorna i armhålorna -jisses så svårt det är att komma åt där!! Han var en snäll herre, även om jag nu kanske inte hamnar i topp på hans lista över favoritpersoner... Jag fick dock några förlåtande pussar innan han lämnade oss   

Idag har jag trimmat en borderterrier. Det var superkul! Helt otroligt hur intresserad jag blivit av detta med trim -jag som aldrig tyckt det var kul. Nu är jag inte riktigt lika nervös längre heller, kunderna har ju varit nöjda hittills (tack och lov!) Sen lär man väl möta på några som inte är fullt lika lätta att tillfredsställa...

Förutom allt bad, trim och klipp så har jag ju förstås varit ute med mitt gäng också. Nu är det så skönt att vara ute, då värmen har kommit och blommor täcker marken överallt. Jag har kommit igång med Ixas lydnadsträning igen, tränar på lunchen med Mika, och hemma förstås. Och kursandet är i full gång. Snart börjar en spårkurs som jag ska hålla på jobbet också.

Nu ska jag ta tag i städningen här, så allt är klart när sista hunden lämnar stället. Sen är det helg   

Påskafton -och naturligtvis ska tjejerna i vanlig ordning ha sina påskägg.

Men först måste man väcka dom...

...och sen kan man börja   

Julia fattade snabbt....

...och kom åt sina godsaker.

Ixa däremot kämpade en bra stund....

...lite svårt var det minsann -hur öppnar man??

Hon provade allt -rulla, slå med tassarna och tugga....

...och till slut gav det så äntligen med sig.

LYCKA   

Idag är första "påsklovs-dagen". Det firades med sovmorgon till nio. Ja, klockan var iaf ställd till nio, men strax efter åtta vaknade vi -det var alldeles lagom som sovmorgon. Låg iaf kvar till nio och njöt av att inte behöva kliva upp, att inte ha nåt jobb att gå till och att inte behöva stressa och väcka sömniga puppisar   

Väl uppe packades väskan för årets första spår. Så åkte vi iväg till länna, där det blev spår och jakt med Ixa och spår och sök med Julia. Gissa om tjejerna tyckte det var toppen    

Julia tittar spänt på när jag försvinner i skogen för att lägga hennes spår. Liten terrier var så taggad idag!

Ixa har mognat massor från förra året. Att lämna dummisar är inte längre nåt problem -det har tränats flitigt under vintern och det märks! Att spåra går också bättre -visst är det fortfarande explosiv fart som gäller -men ändå så pass att hon hinner notera och plocka upp pinnarna   Utgångsläget för vårens träning är toppen -det ska bli suveränt att komma igång igen!

Årets första nyckelpiga beundrades och fångades på bild.   

Efter några härligt soliga timmar i skogen åkte vi och lämnade tjejerna hos Mika, som ska vara hundvakt till imorgon. Så skönt att återigen ha vänner jag litar på nog mycket för att lämna över mina ögonstenar   

Och hur spenderar vi den hund-fria kvällen? Om två timmar befinner vi oss i Hagsätra, vi är inbjudna till en ceremoni där ett lyckligt par ska förnya sina löften. Japp -det finns fortfarande dom som lyckas hålla ihop i dessa "slit-och-släng-tider".

Nu måste här sminkas och piffas och kläs och fönas osv.... Börjar bli brådis...