Förra veckan lekte lilla Tallkrogs-familjen modeller. Alla minus Frasse då, förstås, som fick stanna hemma i badet. Efter jobbet åkte vi in till stooora staden, till dom fina kvarteren med våra hjärtan. Väl på plats blev vi tvåbenta sminkade och sen bar det in i studion. Där fotades vi i alla tänkbara vinklar, tills våra små somnade -och en stund därefter också. Korten blev allt från strålande fina till skrattretande roliga.

Över hundra bilder blev det och ju fler gånger jag tittar igenom dom, desto fler kort hittar jag som jag gillar -på ett eller annat sätt. Tanken  är nu att vi ska välja ut några stycken som vi ska förstora upp och ha på väggen. Hur lätt det nu blir, att välja ut några få av så många. Kanske vi tapetserar hela hemmet med vår modell-dag ;)

På väg hem var hundarna sååå trötta. När vi lullade i långsam takt, på väg mot tuben, gick vi förbi en hemlös man som låg inrullad i en sovsäck på en filt. Ixa nosade i utkanten av filten då mannen helt plötsligt rörde sig -varpå min tuffa Svarta Fara flög två meter upp i luften, vilt skällande   Den stackars mannen blev smått bekymrad och ville försöka säga att han minsann inte alls var farlig -men den gick inte min stjärna på och vid detta laget hade hon också fått med sig en förbryllad terrier, som skällde trots att hon inte riktigt hade situationen klart för sig -men bara utifall att.... När Ixa slutligen förstod att det visst var en alldeles vanlig människa som bodde där mitt på trottoaren, ja då la sig lugnet igen. Ett gott skratt fick jag mig, på min hunds bekostnad. 

Torsdagens fotografering följdes av en underbar helg. På lördagen gick vi till jobbet och trimmade Lullsan, sen en promenad i skogen med Mika och Qiara. Kvällen spenderades hos Mika och Ousman med middag och spel. En riktigt trevlig kväll! På söndagen åkte vi ner till Vagnhärad med Louise och Bella och hälsade på hennes föräldrar. En lååång skogspromenad blev det även där, i härligt höstväder.

Och nu har nästan hela denna vecka gått, snart helg igen. Vad vi hittar på är inte helt bestämt, men troligtvis står en promenad runt flaten på schemat. Hoppas på bra väder!   

Hösten har börjat komma till stockholm, och med den kyliga mornar. Igår när jag gick till jobbet var det kallt om människotassarna, så idag blev det fingervantar på. Med detta kan man väl då säga att sommaren definitivt är slut....Vilket inte gör mig så mycket, jag gillar sommaren -speciellt semestern- men hösten är så vacker med alla färger och det är skönt att kunna vara ute mycket nu när den tryckande hettan har lagt sig.

Fullmåne är det nu, och de senaste nätterna har jag sovit riktigt dåligt. Detta medför att jag är mer och mer zombie-lik när jag går till jobbet kl. 6.00 Imorse var jag så trött att jag bara ville sjunka ihop på gatan -och jag lovar, hade jag gjort det så hade jag somnat innan huvudet nådde den kalla asfalten! Tack vare sol och klarblå himmel klarar jag mig ändå igenom dagarna relativt pigg och på gott humör. Mina dagisbarn har skött sig rätt bra denna vecka -så dom har belönats med långa promenader. Detta trots att jag är småhalt på höger fot, vet inte vad det är för fel men ibland känns det som nån slår upp en spik i hälen på mig. För att lösa det problemet smörjer och lindar jag foten, sen går jag så långa och många promenader jag bara orkar med. Envishet kommer man långt med!

Ikväll ska jag och lilla familjen in till stan och proffs-fotograferas. Fick en inbjudan att få en gratis sminkning och fotografering -sen får man ju förstås betala massor om man vill ha bilderna. Jag tänkte iaf försöka få mig ett fint familjeporträtt, på mig, Susanne och hundarna. Och några kort på bara mig och doggsen också. Så det roar vi oss med ikväll.

Livet är rätt lugnt för tillfället. Det klagar jag inte på! Efter att Ixa skrämt oss med sin knöl har jag återigen fått påminnelse om hur skört livet är och hur viktigt det är att älska dom man har nära. Varje dag som om den vore den sista! Så det försöker jag göra.

   Idag hade vi bokat in sista träffen på skvallerkursen som jag hållit nu under hösten. Deltagarnas eget val var det, och valet föll på hundöarna ute på drottningholm. Igår kväll kom min sambo på den geniala idén att hon och hundarna skulle följa med, vänta i bilen under kursen och sen kunde vi ha en mysdag därute efter kursavslut. En mycket bra idé tyckte jag som velat åka dit länge -alla pratar ju om detta hund-paradis.

Och fint var det verkligen. Parker, ängar, vatten och grönska så långt ögat nådde. Och så slottet då, som grädden på moset :)

Ixa springer av sig direkt när vi kommit innanför grindarna. Än har hon inte insett att det finns ett tio-tal nya hundkompisar på ön :) När hon väl fick syn på den första hunden sprang hon en lov runt den, kom tillbaka till mig, och efter "varsågod" var det full fart fram. Hon skvallrade på några hundar och väntade på "hopp och lek", men sen insåg hon att på hundöarna verkade det inte finnas några regler. Så då var det fullt ös....

En ridgeback-tjej hittade hon, som hon hade riktigt kul ihop med.

Och en hel del andra också. Det var väl minst en 30 hundar innanför grindarna, och Ixa var den lätt den vildaste av dom alla    Hon var också den enda som badade....vilket hon fick en "lätt" utskällning för (av mig).

Liten terrier tog det lite mer försiktigt, kollade läget i mattarnas trygga närhet innan hon valde ut några värdiga lekkamrater.

Bland annat en liten russel.

Trots att det är väldigt många hundar på öarna samtidigt så går det rätt snällt till. Däremot verkar ägarna släppa helt på krav och vissa hundar får bete sig precis hur illa som helst, medans okunniga ägare står brevid och skrattar. Jag fick säga till både en och två hundar att skärpa till sig runt mina damer.

Mitt i all hundlek kom en hel drös fåglar flygande över öarna....

...dom skränade nåt oerhört högt så all aktivitet avstannade, både bland hundar och tvåbenta.

Lite skräck-films varning....men häftigt!

Efter en timmes bus (och två till otillåtna bad för min billiga hund...) gick vi ut genom hundöarnas grindar och vandrade runt i slottsparken.

Hundöarna "utifrån". Det är inga staket runt öarna, utan "bara" vatten som "hindrar" hundarna att komma över i den resterande delen av parken. Det är jättekul att vara "vatten-tokig-flat-ägarinna" då......NOT! Skulle ha föredragit stängsel faktiskt...

Här betar kungens får :) Dom fick man också gå in och hälsa på, över en bro bara och rakt ut på "får-ön".

Vilopaus i slotts-parken.

Blöt sötis   

Kolla in fåglarna i bakgrunden -dom var överallt!!

Som sagt -överallt!! Vi tyckte det var lite läskigt att gå förbi dom, den här tjejen gick bara rakt igenom med sin hund. Och fåglarna flyttade ju på sig!!

Slottet....

"nu är det bäst ni sköter er, annars kommer kungen ut och nyper er i örat"   

Vacker!!

Vädret var ju aningens grått och trist, men mot slutet av vår vistelse visade sig lite blå himmel iaf.

Efter detta vårt första besök på drottningholm kan vi konstatera att det är ett trevligt utflyktsmål. Kanske inte ett ställe där man knyter nya vänskapsband inom hundvärlden, många verkar se detta som veckans "aktivering"...och som sagt, låter sina hundar bete sig hur illa som helst. Men om man tar det för vad det är så är det rätt kul, vacker omgivning och rätt häftigt att ha sina två hårbollar springandes lösa i kungens park   Med tanke på att det är rätt svårt att hålla Ixa från den omgivande vallgravens lockande vatten, är det kanske bäst att njuta av detta utflyktsmål sommartid. Däremot kan jag mycket väl tänka mig att promenera runt i den övriga delen av parken med mina tjejer fler gånger under hösten, det lär bli en färgsprakande vacker höst där!

Väl hemkomna från vår utflykt var det dags för lite hundplågeri vård. Först bad (Ixas badvatten blev svart, svart, svart...), följt av kloklipp, borstning, öronrengöring och tandborstning.

Så vi gick från att vara världens bästa mattar till kvarterets hundskräck   

Och om en stund pinnar vi ner i tvättstugan, sen vidare till skolan för att rösta!

Ha en trevlig söndag alla goa vänner   

Idag kom en pigg och glad Louise hem till oss. Strax efter nio klev hon in genom dörren och möttes av pussar från en studsig flat och en studsig pudel. Louise ska vara Bellas nya kompis när det behövs, om allt går bra dom två emellan. Och det var jag alldeles säker på att det skulle göra, för en hund som Bella bara måste man älska, och detsamma gäller en människa som Louise. Vi hade planerat en promenad runt flaten, så att de två skulle få lära känna varandra lite. Marit följde också med, så vi var fyra tvåbenta och tre fyrbenta.

Bella och Louise bygger vänskapsband med hjälp av en boll :)

Vädret var perfekt, lite höstigt "burrigt" och regnet låg i luften. Svalt och skönt och alldeles, alldeles underbart vackert.

Hundarna sprang som idioter. Fick se hur illa ställt det är med Ixas "skvaller-förmåga" nu såhär efter 6 veckor (mestadels) i koppel. Det var sisådär...en hund skällde hon ut innan hon valde att springa fram och säga hej....hm...pinsamt lite...ja... Men sen fick hon in skvaller på de andra vi mötte (vilket var rätt många, måste vart minst 5-6 iaf). Så jag är nog rätt nöjd ändå :)

Bella är också tränad i skvallermetoden, och hon skötte sig klockrent. Inte en hund skällde hon ut och hon gick lös förbi dom alla utan problem. Louise skötte sig också jättefint ;)

Det är så oerhört vacker natur runt sjön. Vi gick rätt långsamt, en mindre runda som tog ungefär 2 timmar.

Ixa-skutt....Susanne står lutad mot en klippa och Ixa tror väl, i sin lilla flattehjärna, att det går att "gå" på klippväggen....Det gick inte!

Höstfärgerna har börjat komma -sååå vackert!!

Och med hösten kommer svampar...på dom mest besynnerliga platser....

Det var verkligen en underbar promenad med ett underbart gäng. Roligt att också en aningens bakis Marit uppskattade utflykten så mycket att hon vill göra om den igen! Mycket tur hade vi också, det började smådugga i slutet av promenaden, när vi satte oss i bilen började det vräka ner. Jag är inte gjord av socker, så lite regn har jag inget emot, men när det är som att stå i en dusch, då är jag glad att promenaden är slut :)

Efter denna lysande start på dagen skjutsade jag hem Louise och Bella, som nu ska spendera några dagar ihop. När jag körde därifrån såg jag i backspegeln en viftande vit svans försvinna in i porten :)

En snabb middag och sen fixa till sig innan vi åkte till Gunnel och Karina för en poker-kväll. 9 brudar var samlade och alla taggade på vinsten. Min roll var sekreterare och "allt-i-allo" -nån pokerhaj är jag inte. En rolig kväll med många skratt, och en hel del spänning på slutet.

Gunnel och Karina -kvällens värdinnepar. 

Vinnaren av första omgången blev min egen vackra sambo. Då denna omgång tog 3 timmar (!!) så valde jag att inte stanna för nästa. Så jag återvände hem till mina små hårbollar, som sov så sött i soffan. Så nu blir det lite mys, innan sambon ramlar in :)

Vilket iofs kanske dröjer...tror spel-djävulen fått sitt grepp om henne.... ;) 

Ixas sår läker fort och håret har börjat komma tillbaka runtom. Snart syns kanske inte ärret längre :) En liten knöl är der kvar långt upp på ärret, ungefär 8 cm lång och några cm bred. Jag tror och hoppas att det är ärrvävnad efter operation och dränage. Hålet efter dränet har vuxit igen jättefint och allt ser riktigt bra ut. Nu har hon börjat gå lös i skog och mark igen, och hon tar det faktiskt rätt försiktigt. Jag kan ju inte göra så mycket åt om hon åker kana på hakan ibland, hunden måste ju få leva. Och nu är det så läkt att det inte lär skada ärret iaf. Men visst åker hjärtat upp i halsgropen ibland när hon rusar fram som en tok....

Såhär fint är ärret nu :)

I onsdags tog jag ledigt och åkte söderut, med sambo och hundar. En vän behövde kramar och någon som lockade till skratt. Det första klarar jag och Susanne alldeles utmärkt, men skratten stod Ixa och Julia för.

Det blev en helt underbar dag, både för oss och hundarna. Vi var ute i stort sett hela långa dagen, gick i skogen och plockade svamp och sen satt vi ute på gräset och myste medan svampen rensades.

Hundarna blev helt galna av att se den stora gräsmattan, som lockade till spring och bus. Äppelträd fanns det gott om, och på marken under dom fanns frukt som Ixa snabbt såg det roliga i. Äppel kan man nämligen både apportera och leka med och äta :)  

Ixa älskar Louise och kärleken är besvarad :)

Hon följer Louise överallt...

Liten terrier trivdes suveränt i skogen och sprang så lingonriset yrde :)

Tillbaka efter plockningen myste vi i eftermiddagssolen. Trött Ixa la sig nära Louise och myste.

Och mera mys mellan två goda vänner.

Det blev en riktigt bra dag. Louise var så glad att vi kom, men hon förstår nog inte att denna dag var minst lika värdefull för oss som för henne. Det var längesen jag såg mina tre tjejer så nöjda!               

Så har storken varit på besök igen. Min bror och hans Sanna fick idag en liten flicka. Längd och vikt är ju alltid viktigt (vilket jag inte riktigt förstår varför -men så har jag inga barn heller), men den informationen har jag inte än. Att allt gått bra och att det nu har fötts en liten tjej i vår syskonskara -det vet jag iaf. Nu väntar jag bara nervöst på att lillasyster ska komma med nästa underverk, lagom till jul :) Värsta baby-boomen ju!! 

I fredags ringde veterinär Jonas Bylin, som följt oss med Ixa under denna resa. Provsvaren hade kommit, och det var varken cancer eller spottcysta. Däremot var det en kraftig infektion som skapat bölden, som innefattade både muskulatur och övrig vävnad. Och den var rikligt kärlförsörjd. Eller nåt ditåt -det låter så stort och fint så det är svårt att återge....

Det viktiga var iaf att Ixa nu var friskförklarad, sa Jonas. Han tror på att det varit ett främmande föremål som startat detta. Att det tex. kommit in nån sticka eller nåt när Ixa åkt kana på hakan i skogen. Låter ju inte helt otroligt. Men det bör inte komma tillbaka. I lördags var vi där och tog stygnen, och allt såg fint ut. Att ärret alltid kommer att vara stort och tjockt trodde dom, men håret bör komma tillbaka som det ska. Och förhoppningsvis svart som det ska va.

Jag var så glad och nöjd på djursjukhuset så hela jag log och strålade. Inte behövde vi betala nåt denna gången heller, och jag kunde tacka för oss och gå därifrån med ett stort leende på läpparna. Min svarta fara, min Ixipix, mitt hjärta, min stjärna, min svansviftande älskling är äntligen, äntligen frisk igen!