Alla dessa "första gången utan" som bara måste genomlidas...

I flera veckor har just denna dag legat framför mig, ont i hjärtat har det gjort -mer och mer ju närmare den kommit. Och nu är den här.

Födelsedagar firas stort i vår lilla håriga familj. Och har så alltid gjort. Kanske för att jag själv är sommarbarn och därmed spenderade alltför många födelsedagar ensam. Mamma och pappa jobbade, de flesta vännerna var bortresta.

Så jag överkompenserar och tar igen den biten av förlorad barndom. Och slår in massor av presenter, i fina -gärna rosa och glittriga- presentpapper som hundarna får öppna. Och det bakas tårta, självklart. Vissa år har det blivit rena "hund-tårtor" med leverpastej, falukorv och köttbullar som huvudingredienser. Men dessa tårtor smakar inte alltför gott i människo-mun, så på senare år har vi börjat kompromissa lite. Människortårta, ej innehållande några för hund giftiga ingredienser (såsom tex choklad), hundarna får smaka liten bit och bjuds sedan på grisöra storlek XL eller annat "hund-gott", medan tvåbenta äter upp tårtan.

Men paketen tummar vi inte på -självklart ska där finnas rosa glittriga paket att slita sönder -och ivrigt påhejande mattar.

Inte detta år. Inte denna födelsedag.

Du är saknad varje dag - men alldeles speciellt idag!

Grattis till min Tjuvaktiga Skata. Ta ett extra varv på de evigt gröna idag -och glöm inte att se upp för träden.

Jag älskar dig