Julafton detta år går verkligen i lugnet och kärlekens tecken. Vi vaknar när vi vaknar (8:30 -väckta av valpen...) Vi går ut på en liten runda med hundarna. Vi öppnar paket. Hundarna överförtjusta.

Jag saknar Ixa. Trots att papper rivs i småbitar av ivriga små troll. Jag saknar den som inte är här.

Julia fick sin favorit-boll....

Som självklart "dödades" på under 10 sekunder blankt (precis så som det ska va....)

Sota är nybörjare på detta med julklappar. Trots detta förstod den "lilla" valpen ganska snabbt att detta var en alldeles speciell dag....

Och att öppna julklappar var riktigt roligt.

Självklart öppnades även dagens lucka -den sista- i årets julkalender. Något som har blivit en favoritstund på dagen, nu är det slut för detta året...

Efter julklappsöppning blev det julmys följt av långpromenad i solen och plusgraderna (nästan 7 grader!!!) Susanne tyckte sig se en blommande tussilago när hon plockade upp efter Julia. Rosenbuskarna blommar för fullt. Björkarna är redo för vår.... En väldigt konstig julaftons-promenad...

Väl hemma, bad av hundar. Avsaknaden av snö går hårt åt ett städat julhem.... Sen köttbulls-rullning och potatiskok. En julmiddag blev det, men bara det bästa och godaste. Resten får vara, att göra mat för soptunnan är inget för oss!

Och sen kom de sista julklapparna. Varsitt Ottosson-spel, inhandlat på årets mässa. Och självklart måste de testköras på en gång!

En lyckad jul! Imorgon åker jag och Sota mot Vasa för att träffa de nära och kära. Susanne och Julia stannar i stan och återhämtar sig

Tänk om man kunde vara flera personer. Så mycket mer man skulle hinna med då! En som sliter med tvätt och städ i hemmet, en som kommer på romantiska aktiviteter med sambon och finurliga äventyr med familj och vänner. En som tränade, aktiverade, promenerade, tävlade och myste med de egna små hårbollarna. Och en som jobbade. Eller på jobbet hade man egentligen också behövt vara några fler "jag". Så att man hann lite mer, kunde vara ute hela dagarna med alla grupper, samtidigt som man städade och fixade bokföringen. Och ringde samtal, beställde varor, skrev fakturor och myste med hundarna. Badade, klippte klor, fixade lunch, tog emot och lämnade ut hundar....det tar liksom aldrig slut...

Om man kunde det, då skulle det vara plätt-lätt att få alla att känna sig speciella. Inte ständigt känna att man fick dela sig mellan flera, ingen riktigt nöjd med sin del av kakan. Man rusar mellan hemmet, jobbet, skogen och träningsplan. Den egna träningen är ett minne blott....även om kortet visst ska vara aktivt fortfarande. Kanske ett nyårslöfte till mig själv -hitta mer tid!!

Det ska bli skönt med lite ledighet över jul. Och välbehövligt. Jag vet redan hur den kommer att spenderas -lite pappersarbete (men bara lite) och mycket träning av hunden som visst klev in i "trotsåldern" medan jag var upptagen med annat.... Eller var det meningen att "O'Flanaganer" skulle klättra på borden??

Men före jul och ledighet måste jag, förutom allt det vanliga, få nån klarhet i detta med årsbokslutet. Jag måste också fixa julmat, julstäd och julklappar. Och lite julkänsla. Inga problem -jag klonar mig!

Vore ju inte helt fel om man blev såhär bra en dag...

Är grymt peppad för tillfället. Har lärt Sota en del övningar, slalom, mellan, åttan, fotposition mm. Hon är snabb att plocka upp och tycker det är roligt. Har också valt en låt. Nästan hundra säker på den nu.

Julia kör också. Med henne jobbar jag med att länka samman till ett program. Nån tävling vet jag dock inte om det blir med tösen, hennes ork växlar så mycket från dag till dag. Men, vem vet. Man ska aldrig säga aldrig!

Sedan i maj, då jag blev "min egen", har jag lärt mig massor. Aldrig hade jag gissat att jag skulle klara att sköta ett företags ekonomi, nästan helt själv! Ibland har jag undrat om jag verkligen gör rätt, så lätt som det känts vissa dagar. Detta svåra som jag fick så ont i magen av i början... Massor har jag lärt mig på vägen. Böcker, diverse företagssidor och google är verktyg som hjälpt mig på vägen. Och ett bra bokföringsprogram med trevlig och hjälpsam service vid behov. Till skatteverket borde jag få ett alldeles eget privat nummer, för numera måste jag väl ändå räknas som stamkund? Trevliga och hjälpsamma har de iaf varit, över telefon och på kurs. (Även om jag ändå är lite putt på dem för att de tar alla mina pengar....)

Och nu är det då dags, att få "betyget". Har jag gjort rätt? Har jag förstått eller är allt en stor och hjälplös röra?? Allt skickades in för "granskning" för flera veckor sedan. Första svaret, från snälla U som hjälper mig, var att "det är några småfel, men i det stora hela tycker jag du har gjort det bra". Och jag blev så glad! I mina mörkaste stunder (de dagar det INTE kändes som att det gick lätt....) har jag fasat för att jag gjort allt, allt, ALLT fel....

På tisdag ska jag träffa snälla U och gå igenom....ja, rättningar av det jag gjort fel, fixa sånt som ska in till skatteverket...och gå igenom pappret med alla de frågor jag har nu såhär i boksluts-tider. Med mig dit tar jag vetskapen om att jag, trots småfel, har gjort ett mycket bättre jobb än jag någonsin trodde möjligt.

Sen håller jag tummarna att siffrorna i slutändan är till min och företagets fördel. Och att skatteverket kan låta mig behålla iaf så pass mycket att jag klarar ett år till..... och om man får vara lite "girig" såhär i juletider, så vore det toppen om det möjligtvis kunde gå så bra för oss att jag kan ge min välförtjänta, hårt arbetande personal lite mer i plånböckerna...