För ett år sedan föddes en liten svartnos som kom att heta Sota. Även kallad Skrotet, med kärlek. Att hon skulle landa hos mig var varken planerat eller väntat. Men lika lite som jag trodde att jag skulle kunna gå vidare utan Ixa, lika lite kan jag nu tänka mig livet utan mitt Skrot.

Är inte livet fantastiskt?

Jag är tacksam för detta första året med vild och galen valp. Och hon är älskad, mer än jag någonsin trodde möjligt.

1-årsdagen är en viktig dag att fira. Jennifer, Marja och Spike kom förbi, iklädda partyhattar och med korvtårta och paket. När vi öppnade dörren så står dom där och sjunger -vilka vänner  

Spike hade med sig två inslagna paket, båda med bollar i  

Gamlingarna var inte riktigt lika outröttliga som den lilla valpen...

Många år till vill vi ha med vårt lilla Skrot   

Våren är äntligen här. Med värme, fågelsång -och smuts upp till armbågarna på hundarna. Alla promenader som förs på annat underlag än torraste asfalt avslutas med en tur i badet. Men hur kul är det att gå på asfalt??

Idag tog vi en tur förbi skogskyrkogården och över gubbängsfältet. Jag älskar verkligen alla möjligheter till grundträning som ges nu, när alla vintergömda människor tinar fram. Vi har tränat både koppel och löst. Och löst har vi tränat hundmöten, vi har haft hundar som kommit springande "lockande nära" innan ägarna lyckats kalla tillbaka. Vi har tränat att skvallra på allt, cyklar och joggare och fåglar och hundar -ja, allt! Vi har också stått och tittat på ett gäng fotbollskillar. För är det nåt som är svårt och orättvist när man heter Sota, då är det när någon har en boll som hon inte får.

Sen tog vi skogen hem. En skog som nu är nästan helt fri från snö. Dock är det på sina ställen stora skridskobanor. Livsfarliga fällor och jag hann tänka många tankar innehållande min hjärnsubstans på de fina träden medan jag kanade runt som Bambi på hal is. Jag undrar om jag kan stämma stockholms stad om jag bryter benet för att dom inte sandat i skogen?

En tävlings-späckad vår ligger nära nu. Vi får väl se hur det går.... Har dock insett att jag får ge allt nu för att "kicka igång" mina två, för i höst kommer jag ha fullt upp. Jag räknar kallt med att mina arbetsdagar kommer bli runt 13 timmar långa. Måndag till Fredag. Helgen kortare. Det är tur jag gillar mitt jobb!! Till vintern hoppas jag i alla fall att jag kommit igång så pass att jag kan dra ner lite på tempot.

I det stora hela är det rätt härligt att vara jag just nu. För jag gillar ju när det händer saker hela tiden! Är det något man kan säga om mitt liv just nu, så är det att det är händelserikt och spännande!

Men denna vår ska jag ha med mig hjärtat hela tiden. Jag ska inte glömma att dra in vårluften i mina lungor och njuta. Jag ska uppmärksamma när gräset blir grönt och knopparna spricker. Framför allt ska jag se till att skapa tid för min familj, även när tid inte finns. Eller speciellt då!

Tänk att det alldeles snart är ett år sen Ixa gick??

....

Nu har jag jobbat klart för idag. De flesta har tagit helg och jag får väl göra detsamma. Inga planer förens imorgon då jag ska visa nya dagiset för potentiella kunder. Men det lär ju inte ta mer än 1 timme eller så.

Så här sitter jag och rullar tummarna.....Hundarna sover gott efter en låååång promenad hem från jobbet, så träna är för tillället inte ett alternativ. Och Susanne jobbar....

Var det nu man skulle pyssla med lite sån där mindfulness kanske??

Jag är redan uttråkad

Man kan fråga sig om något här i livet kommer gratis.... Just nu känns det en aning tungt, även om jag försöker ignorera och bara "känna våren". Hur lätt är det att hitta lugnet, glädjen och kärleken när livet ständigt och jämt går i 180??

Och nog är det konstigt, att även om det mesta är sånt som är kul, så tar det ändå sån enorm energi? När man ska va på topp i allt man gör hela tiden, då somnar man fort om kvällen -det kan jag lova!

Hundarna är friska och välmående. Bara en sån sak! Tacksam som fan!!!

(Ibland är faktiskt det mest grundläggande det trösterika i tillvaron. Om man fick önska vad som helst, skulle man tänka på nåt så enkelt som hälsan då?? Nä, men när det är tungt så är det en trösterik tanke -att vi alla är friska!!)

Om jag bara kunde skaka av mig den här förlamande tröttheten!!!