På torsdag styr vi mot Åland. Detta älskade landskap där friden finns. Det ska bli skönt att sitta på verandan och blicka ut över havet. Att känna närheten till livet och det som finns därefter. Att minnas de som var men inte finns kvar längre -och att njuta av friheten med de som ännu går bredvid.

För Sota blir det första besöket i det vackra. Det är alltid lika kul att se ovana hundtassar försöka hitta balansen på hala klippor. Men en dag eller två, sen springer de fort, fort, och förpassar mattens hjärta till halsgropen när de dundrar fram i 110.

Det ska bli skönt att komma bort, eller hem. Men trots att det varit en tuff vår med mycket jobb -och mycket jobbigt privat- så känns livet helt ok. Faktiskt kanske ändå lite bättre än ok.