En vända upp till Umeå och en tur ut på landet. Det har vi hunnit med sedan sist, jag och Sota. I umeå ställdes det ut för första gången. Det gick bra. Hunden är numera satt på diet. Jag och Erica hann med en tur i skogen. Det gick bra. Om extrem andnöd kan klassas som bra. Stor hjälp fick jag iaf och har nu lagt upp träningen lite annorlunda.

(Anmälan till tjejmilen är också gjord -betald och utprintad. Så nu sker det, bäst att bli redo.....)

Självklart fanns det också tid att sitta i Lenas kök under vistelsen i norr. Och titta på valpar -som tyvärr var för små för att smuggla med i handväskan...

I torsdags fyllde jag år och firades med tårta och presenter både hemma och på jobbet. Sen bar det av till vackra sörmland där jag och Sota spenderade midsommar i en trädgård full av hundar och barn. Utan Julia, som åkte med Susanne till västkusten. Alltid är man minst en kort...

Och så var det ormår i år. Härliga sommar :)

Igår sprang jag 5 km. Jag vet inte om jag gjort det förut, har ju aldrig "hållt koll" eller så, men jag tror faktiskt att detta var första gången. Det kändes mycket bra. Idag körde jag intervall, det kändes inte lika bra. Vilket självklart sopade bort den stolthet jag kände över mig själv igår....

Det finns fördelar med att vara singel och pank. Att springa är faktiskt i princip gratis. Och tid har jag ju, i alla fall på helgen.

Annars har det varit en dag fylld av rätt mörka tankar faktiskt. Det känns lite värdelöst att va jag helt enkelt. Kanske känns det bättre imorgon.

Idag är det 6:e juni och ledig dag. För att man ska fira sverige. Och hur firar man bäst detta vackra land? Jo man njuter av det finaste vårt land har att ge -naturen! En härlig promenad med Mika och Qiara på vida ängar och i lummiga skogar.

Hundarna firade genom att rulla i kodynga. Alla tre. Det var väldigt trevligt enligt dom. Jag och Mika höll inte riktigt med.

Och när man sen ser ut såhär....

....då får man avsluta trevlig promenad med ett bad på hunddagiset. Att få in 3 bajstäckta hundar i 1 skoda årsmodell -99, det var inte helt lätt. Ut med allt "fluff-fluff" ur buren och in med 3 hundar. Trångt? Vi hade inte mycket sympati när vi satt med nervevade rutor och ändå var tvugna att andas genom munnen...

Efter bad hade vi 3 blöta hundar. Ute sken solen och det var varmt och mysigt, så det blev torka i solen ute på ängen. Alla tre fick köra eget val ur butiken och sen ut och tugga. Jag och Mika satt och surrade, solade och myste.

En bra dag. Härligt att få rå om liten Julia, bajstäckt eller inte (även om jag nog föredrar inte...)

Från sambo till inneboende....

Tänk så snabbt livet byter riktning...

Och vilken tur att det finns vänner som tar emot när man faller!

När man har en hund som helt saknar sunt förnuft, då är det dumt att spendera 6 timmar utomhus med allt från "bergsklättring" i högdalstopparna till jogg i ågesta. Igår linkade min svartnos runt här hemma och såg helt förskräckligt förstörd ut (även om nog svansen gick rätt flitigt ändå....) Hon klagade inte ens över det faktum att hon, på grund av sin träningsvärk, fick stanna hemma när jag och Julia gick till gubbängen för att kika på rallylydnaden. Och när vi återvände hem några timmar senare låg hon kvar på precis den plats vi lämnat henne. Och flattar är ju knappast kända för att vara speciellt "parkerings-bara".

Efter en vilodag var hon i mycket bättre form. Men för att ta det säkra före det osäkra så kör vi en till vilodag. En liten tur i närmsta skog, men annars bara små rastningar. Hon klagar inte, så jag antar att hon ännu känner av "baksmällan" efter våra upptåg :)

Fördelen är att hon verkar ha kommit ur fas i sin skendräktighet :D

Nu sticker jag ut på kvällens jogg. Ska bli spännande att se hur långt man orkar i denna hetta.... Hundarna? De blir hemma!

Idag ska jag springa 3,2 kilometer utan att stanna. Det kan bli hur spännande som helst.

Men först ska jag göra en miljon andra saker. Just nu har jag tilt i hjärnan, så jag försöker se upptagen ut genom att blogga lite. Jag måste verkligen bli bättre på att skriva listor....

Det är sannerligen förunderligt att ett speciellt datum kan upplevas på ett alldeles speciellt sätt, för att man varit med om något alldeles speciellt traumatiskt just den dagen, fast för ett år sedan.

Nu har jag ju kommit vidare och tänker inte på det som hände lika ofta. Inte heller gör det lika ont längre. Men det hindrade inte mig från att falla i gråt hela fyra gånger innan jag ens borstat tänderna denna morgon. Eftersom jag ändå känner mig själv en liten smula förstod jag ju att det skulle bli så. Därmed hade jag planerat att vara upptagen denna dag. Inte på ett "jobba-hela-dagen-sätt", utan på ett "uppskatta-livet-sätt". Med hundarna, självklart -dessa varelser som ständigt och jämt utgör navet i mitt liv, min trygghet och min kärlek.

Nu har vi spenderat en dag ute i naturen, med hundar och vänner. En fin dag, med massor av lek, godsaker och skratt. En sån dag som borde vara mallen alla andra dagar skapas efter. Och det gör mig oändligt sorgsen att Ixa inte kunde vara med. Men på något sätt så tror jag ändå att hon kanske var det. Hon var i alla fall med mig, i tanke och i hjärta.

Från denna dag är 5:e maj den dag på året som ska fyllas till brädden av ren och skär livsglädje. Det är det finaste jag kan ge min Tjuvaktiga Skata, som tog sig an livet på alla de sätt hon förmådde, i varje litet andetag, till den dag hon försvann ur mitt liv.