Senaste inläggen

Av Linda - 20 oktober 2011 11:13

Alla dessa "första gången utan" som bara måste genomlidas...


I flera veckor har just denna dag legat framför mig, ont i hjärtat har det gjort -mer och mer ju närmare den kommit. Och nu är den här.


Födelsedagar firas stort i vår lilla håriga familj. Och har så alltid gjort. Kanske för att jag själv är sommarbarn och därmed spenderade alltför många födelsedagar ensam. Mamma och pappa jobbade, de flesta vännerna var bortresta.


Så jag överkompenserar och tar igen den biten av förlorad barndom. Och slår in massor av presenter, i fina -gärna rosa och glittriga- presentpapper som hundarna får öppna. Och det bakas tårta, självklart. Vissa år har det blivit rena "hund-tårtor" med leverpastej, falukorv och köttbullar som huvudingredienser. Men dessa tårtor smakar inte alltför gott i människo-mun, så på senare år har vi börjat kompromissa lite. Människortårta, ej innehållande några för hund giftiga ingredienser (såsom tex choklad), hundarna får smaka liten bit och bjuds sedan på grisöra storlek XL eller annat "hund-gott", medan tvåbenta äter upp tårtan.


Men paketen tummar vi inte på -självklart ska där finnas rosa glittriga paket att slita sönder -och ivrigt påhejande mattar.


Inte detta år. Inte denna födelsedag.


   
  

Du är saknad varje dag - men alldeles speciellt idag!


Grattis till min Tjuvaktiga Skata. Ta ett extra varv på de evigt gröna idag -och glöm inte att se upp för träden.


Jag älskar dig

Av Linda - 27 september 2011 20:44

Jag älskar LUSH. Speciellt när höstmörkret faller och kylan kommit. Att tappa upp ett hett bad, titta i LUSH-påsen på jakt efter ännu ett spännande äventyr i färg och doft.


Och ibland blir det topp. Och ibland blir det inte....


Som idag, när det heta vattnet fått fylla badkaret och jag kröp ner samtidigt som en bomb vid namn "dragons egg". Just bomberna kan vara väldigt mycket topp eller väldigt mycket inte. Ungefär 50/50 skulle jag tro. Men jag hade en känsla, denna var nog topp.


Jag hade fel....


Först skum i vitt och orange. Helt ok såhär långt. Men sen... Längst in i bomben döljer sig något som är misstänkt likt sånt jag brukade gräva ur munnen på Ixa, på den gamla goda tiden. Och när även denna kattskitsbruna klump lösts upp av det varma vattnet såg det ut som att jag låg i senaps-diarré-brunt vatten. Men tack och lov så hade tillverkarna på LUSH lagt till lite glitter. För om man ska bada i skit, så ska man banne mig göra det i äkta gala-stil! Glitter och Glamour!


Ibland undrar jag faktiskt hur dom tänker....

Av Linda - 25 september 2011 17:50

Sitter och rensar lite bland tusen och åter tusen bilder. Dagens teknologiska möjligheter att förvara varje viktigt minne på bild är toppen -men det är ett stort jobb att rensa bort alla dom där "inte lika viktiga stunderna"...


Och vilka minnen! Så många stunder jag glömt bort, små och obetydliga kanske, men värdefulla såhär i efterhand. Ett kort får mig att minnas en hel dag eller en känsla jag hade vid tillfället.


Som för ungefär ett år sedan, då det i vårt land skedde en mycket tragisk tågolycka. En vän var med och behövde lite glädje för att komma vidare. Och vi var där, Ixa med massor av glädje. Det blev en dag ute i skog och mark, svampplock och -ja faktiskt, många skratt -mitt i allt det tragiska.


 

Vi firar alltid hundarnas födelsedagar stort. Då Ixa ofta skrämde oss med hennes sjukperioder så blev det än viktigara -att ha fått ett år till. Så det firades!

 

2-årsdagen med tårta och paket. Många paket, som hon öppnade själv. Ixa älskade att öppna paket  

På helgerna utforskade vi stockholm, vår nya stad. Mysiga utflykter till djurgården, norr mälarstrand, hundöarna eller flaten. 

 

Eller, självklart, Högdalstopparna!


 

Underbart att ha "rörliga bilder" på henne -ännu ett plus med teknikens under!!

Och träningen. Sånt roade vi oss också med på helgerna. Här utanför dagis i bandhagens centrum. 


Älskar avslutet -och mitt sätt att "hantera" det    



 

Och så blev det några tävlingar också... Alltför få, tyvärr. Men roligt hade vi!

Här är dagen då vi vann hela klassen   

     

Såhär i efterhand kan jag fastna i hur sjuk hon var, trots att det inte alltid syntes. Men trots allt så fanns det ju där hela tiden, det som till slut tog henne ifrån oss. Då är det så värdefullt att ha dessa bilder, små bevis på att hon var lycklig och glad. Att svansen viftade och att hon log med tungan på sniskan!

Och jag saknar henne!

Av Linda - 24 september 2011 13:15

När Ixa var runt halvåret drabbades hon av kraftig gastroenterit (inflammation i mag- och tarmkanalen). Då hon var så ung fanns det inte mycket att "ta av" på den lilla kroppen.


Det var första gången jag maktlös stod bredvid och tänkte "nu förlorar jag henne".


När Ixa var runt året drabbades hon av kraftiga hostanfall och "slemmiga" kräkningar. Detta pågick ett bra tag och veterinärbesöken var många.


Det var då jag insåg att Ixa skulle lämna mig för tidigt.


När Ixa var 2 år fick hon en snabbt växande "tumör" i halsen. Veterinärbesöken var många, operation och rehabilitering följde.


Denna gång var jag säker på att vi nått slutet.


Det som till slut avgjorde vårt öde var det som funnits där hela tiden. Som vi sökt hjälp för, men som inte varit så "stort och viktigt" mitt i allt det andra. De återkommande perioderna av extrem törst och kräkningar, järnlukten i munnen och tröttheten.


Jag visste så länge att Ixa var en vän jag skulle förlora för tidigt. Och jag gav allt jag kunde i varje liten stund vi hade tillsammans. Och jag älskade med all den kraft jag hade. Ett helt livs kärlek fick nu tränga in sig i 3 korta år.


Nu är Sota sex månader. Hon är frisk. Hon är pigg och glad och svansen slår i ett. Hon är närvarande och hörsam och följsam och underbar.


Och hon är frisk. Där finns ingen känsla av brådska, inget i vårt förhållande som säger att vi måste skynda oss att njuta. Det är klart att det tar slut nån gång, men vi lever inte under ett ständigt "hot". Ingen mörk skugga går bredvid och väntar på att ta min vän.


Och vi njuter av varje stund vi får!


Julia har alltid varit frisk. När blodsvaret kom tillbaka positivt på två allvarliga sjukdomar blev jag väldigt rädd. Men den har inte kommit, den där känslan som talar om för mig att tiden är knapp. Jag känner i mitt hjärta att inte heller vi har bråttom. Det finns tid för oss.


Allt kan hända imorgon. Det finns inga garantier. Men det är så skönt att slippa den där känslan av att den jag älskar tas ifrån mig, varje dag är en dag mindre. Och att man inget kan göra för att förändra det faktum att det inte finns nog med tid.

Av Linda - 18 september 2011 15:38

Idag hade vi vår andra träff med Ewa och Flinga ute i Gålö. Och Sota fick prova på fågel. Mitt duktiga lilla skrot tog den utan problem och bar stolt runt på den. Så duktig var hon att jag ville prova en lätt markering också, så det gjorde vi. Och hon stack ut, hämtade och kom in -klockrent!! Fågeln är ju helt klart värd lite mer än dummisarna, som hon släpper utan krångel, men med lite muta gick det fint att släppa pippi också. Bollen tappade dock rejält i värde denna dag -bollen som annars vuxit lavinartat för att landa högst upp på belöningslistan.


Sota har utvecklats mycket sen vår förra träff. Hon kommer in fint och hon släpper bra. Hon har också bra fart ut, men har ännu lite dålig koll på var bytet fallit... Hon sticker ut dit där hon tyckte sig se den, är den inte på plats så tar det stopp... Jag får nog tänka på att göra det lite lättare för henne ett tag, så att hon kommer på vad detta handlar om. Ska också börja mer dirigeringar tyckte Ewa, så det är vad vi kommer göra nästa vecka.


Jag är så nöjd med dagens träning och med mitt lilla skrot, som måste vara den absolut smartaste flatten i världen!   

Av Linda - 11 september 2011 14:24

Julia går på antibiotika. Hon är, efter snart en vecka in i behandlingen, sig själv. Trött och grinig på morgonen -hela dagen om man tvingar upp henne för tidigt. Pigg och glad om hon själv får välja när väckarklockan ska ringa. I skogen travar hon på som vanligt, ibland bjuder hon upp till lek och Sota jagar efter henne genom blåbärsriset.


Förutom hennes "hoppla-steg" nerför trappan har jag bara reagerat på det faktum att hon tackade nej till träning en dag -fast jag stod redo med klickern i handen. Detta har aldrig hänt förut. Men annars är hon sitt eget buttra jag, med små glimtar av oändlig charm och pigga pepparkorns-ögon.


Trots att hon uppenbarligen bär på två allvarliga fästingsjukdomar. Samtidigt. Blod ljuger inte.


Men vi låter oss inte slås ner. Vi kämpar på och tar dagen som den kommer. Vi har drabbats på värsta möjliga sätt, då när Ixa försvann som hon gjorde. Denna gången borde vi gå säkra, denna gången måste vi faktiskt få ha lite tur. Som att vi faktiskt tog prover, trots att symtomen inte indikerade detta, och att vi då kanske fann felet i tid. Och att Julia, trots dessa sjukdomar som härjar i hennes blod, faktiskt mår riktigt bra. Det borde ju betyda nåt...


Det känns dock väldigt läskigt att återigen ställas inför det där svåra, att ta ansvar över en sjuk hunds träning och motion, att väga livskvalite' mot eventuella risker...

Av Linda - 6 september 2011 19:12

Inte bara Borrelia, utan Anaplasmos också. Julia som alltid varit "den friska" har nu, av någon oförklarlig anledning, drabbats av sjukdom även hon.


När tar det slut??


 

Av Linda - 19 augusti 2011 19:09

Vi gick i skogen idag, jag och tjejerna. Det regnade lite smått och doftade sådär underbart, som det bara kan göra i en regnfuktig skog.


Sota fick retriever-rycket. Det är jättegulligt när en valp får det, för dom har liksom noll koll på sina åtta ben  


Jag la märke till att marken på stigen var grusig. Det fick mig att tänka på hur det sliter på Sotas små, babymjuka tramdynor. Redan nu har de börjat få den där vuxna, tåliga, läderaktiga hårdheten. 


Det fick mig att tänka på Ixa. På vintern, när hennes tramdynor var fulla av torra sprickor efter timmar ute i snön. Hur vi satt i soffan och myste, medan jag masserade in Aloe Propolis Creme på hennes trötta tassar. Minnet var så starkt att jag nästan kunde känna den speciella doften av Propolis Creme och den raspiga trampdynan under min tumme.


 

Skapa flashcards