Kollade på nätet för att hitta inhägnade rastgårdar i närheten av tallis. Det fanns några stycken, så jag valde ut en jag trodde jag kunde lokalisera. Så packade jag ner vatten och kamera och begav mig mot svedmyra. Fick stanna och fråga på vägen, och gick lite fel så vi fick gå tillbaka. Men jag hittade, trots medfött dåligt lokalsinne :) Om man går raka vägen utan (ofrivilliga) omvägar så tar det runt 20-30 minuter.

Globen är bra att ha som riktmärke, och syns på långt håll gör den :)

Rastgården var större än jag trott och rätt fin. Säga vad man vill om hundägares förmåga att plocka upp efter sina älsklingar, här fanns inte tillstymmelse till kvarglömd bajs :) Ett regn- och vindskydd var uppsatt i ena hörnet, till största delen var gården ett fält, men även en liten bit skog rymdes innanför stängslet.

Här fanns också en bänk för trötta mattar och hussar. Och leksaker, vattenskålar och tunnor att slänga sina bajspåsar i.

Då det är en hundrastgård antar jag att även trötta hundar kan få låna bänken...

Igår var vi ensamma där, vilket kan ha berott på värmen. De flesta låg nog på nån strand nånstans eller var kloka nog att stanna inne. Det ska bli spännande att återvända hit och se om man kan lära känna trevligt folk och kanske skaffa några vänner till hundarna också.

På 5 minuters gångavstånd från Susannes lägenhet ligger svedmyraskogen, som är en rastplats för hundar. Där finns massor av mysiga stigar och där får man då alltså ha hunden lös. Annars är det koppel som gäller här i stora staden.

Avslutar med en bild på hemmets lilla tjuv. Julia som annars inte tvekar att försvara sin mat mot fyrbenta blev alldeles stum och backade när "paddan" kom galopperande. Tyvärr blev det inte världens bästa bild då jag bara hade mobilen till hands...