Inte denna vecka iaf. Inte förens i helgen. Kanske i helgen. Men denna vecka blir det mest jobb på hunddagis. Så jag klagar inte. Måndag-fredag på hunddagis. Städa, promenera, mysa, diska. Hundar är underbara. Högljudda -men underbara :)

Nu ska jag ut med mina egna små charmtroll. Sen krypa ner i sängen och se film med min älskade flickvän. Och pilla navelludd, den lilla stund jag är ledig. Och samla krafter så jag orkar med "bestarna" imorgon. Nåja, bestar var väl att ta i... Idag har jag mest gått med sex små dammtussar i knähunds-storlek. Men hur tufft låter det?

Har jobbat sjukt mycket denna vecka. Mest åkt mellan jobben, sällan hunnit landa hemma. Säkert roligt när lönebeskedet landar på hallmattan, men just nu känns det rätt tufft. Hunddagiset är naturligtvis mest bara kul, känns inte ens som man jobbar. Men ibland vill man knäppa upp byxorna, lägga sig framför TV:n och bara existera. Inte gå ut med hundar, inte vara social och trevlig, inte stressa. Bara. Vara. Linda.

Imorgon är jag ledig, som det ser ut för tillfället. Får jag jobba på dagiset så gör jag det. Men om inte så är dagen bara min. Och hundarnas. Då ska det tränas och promeneras och pillas navelludd. Sen när världens bästa sambo kommer hem blir det vår tid, bara vara mitt i kärleken och mysa. Varje sekund tillsammans räknas i denna stressade, karusell-lika värld.

Sen finns det dom lyckans ostar som inte behöver oroa sig för ovälkomna räkningar, långa bilköer som ger långa förseningar eller hur i h-vete man ska hinna svänga förbi och köpa mat till ett hushåll där ingen någonsin är hemma. Det finns dom som kan vila, sova eller slumra -precis, nästan, när dom vill.

Men jag klagar inte. Jag väljer att leva detta liv framför allt annat, bara jag får se min vackra sambo ibland.

Ikväll har jag två extremt trötta vovvar. Vi har jobbat ett riktigt lång-pass. Först personlig assistans, 17.00-08.00 Bellas lilla Selli var också på jobbet, så det blev fullt ös. Ixa och Selli är ungefär lika gamla, och dom fann varandra direkt. Sen att Ixa inte riktigt orkade hålla samma tempo som den 12 kg lättare och betydligt mindre Selli -ja, det behöver vi ju inte prata högt om...

Lilla Selli är av rasen sealyhamterrier. Ixa var överlycklig -en liten hund som ville leka hur länge som helst, och som inte blev sur om hon råkade ta i lite för hårt. Precis som en alldeles egen pip-leksak :)

När Bella och Selli gick hem klockan 21 var mina damer riktigt trötta. Julia för att hon varit lekpolis hela kvällen och Ixa för att -ja, fyra timmars bus....behöver jag säga mer?

När dagpersonalen kom och tog över imorse åkte vi vidare till nästa jobb. Eftersom regnet öste ner tog vi en sväng förbi hemmet, för att hämta mer vattentåliga kläder. Hann få pussar av nyvaken sambo innan jag rusade ut igen, stressad som få, för nu var jag sen. Naturligtvis är det alltid bilkö när man är sen... Väl framme på Ekens Hunddagis fick mina tjejer en något sen frukost, sen in på kontoret. Sen blev det hundpromenader i regnet, städning och bajsplockning och fler promenader och mer städning och ut med egna hundar. Och däremellan hann vi med lite hundsnack också. Det var så roligt!

Trött "dagisbarn"

Man kan sitta hur som helst i en fåtölj -det är bara att använda fantasin :)

Det var runt 30 hundar på dagis idag. Jag gör mitt bästa för att lära mig alla namn, men det är inte lätt. En del fastnar ju på en gång, av nån anledning. Resten får jag plugga in.

Mina tjejer tyckte att det bästa på hela dagen var lunchen. Julia som är den mest kräsna matkritiker som finns kastade i sig hela portionen på nolltid. Även Ixa tyckte om ris/havre/kött röran, men hon äter ju bajs också, så hennes åsikt väger sällan tungt i matfrågor.

När vi kom hem hade vi jobbat i 22 timmar. Mina tjejer  la sig i vardagsrummet och sen blev dom kvar där, snarkandes, tills jag var sugen på promenad. Då fick dom snällt följa med. Inte nog med att dumma matte tvingade ut två trötta tjejer, hon gick vilse också. Så det blev inte nån kort lättsam runda, utan nästan två timmars virrande i gubbängen och tallis...

Imorgon är jag ledig. Och -kors i taket- min sambo kommer hem redan vid tio och stannar hemma hela långa dagen :) Äppelkaka är beställd (den gick verkligen hem) och vi ska bara mysa och ta sköna promenader och ha det gott. För sen jobbar jag hela långa helgen.

Igår var en av dom bästa dagarna på länge. Så underbart att träffa människor som -liksom jag själv- är riktiga "hundnördar". Sedan jag lämnade Umeå bakom mig har jag ju liksom mest umgåtts med flator och bögar, och även om dessa varit oerhört trevliga och vi visst haft massor att prata om så...ja, det där med hund måste man ju bara få snacka om ibland också. Med nån som kan. Med nån som förstår en flattig flat som ger blöta pussar. Som inte skriker "ouppfostrad hund" för att de flattiga benen är lite sprattliga och den flattiga kroppen lite vimsig. Så där som den är på en flat. Som den ska va på en positiv, glad, livsälskande, underbar flat. Det är underbart att inte behöva varna för att de flattiga tassarna kan hamna på bröstkorgen vid en hälsningsceremoni, för det vet hundkännaren.

Förutom det att jag kunde slappna av och bara låta mina hundar vara -ja, just det -hundar, så jobbade jag ju också. Det var mycket städ och promenader och det var alldeles, alldeles underbart. Jag kommer att jobba där onsdag och fredag också, och sen kanske nästa vecka. Och om turen är på min sida så kanske, kanske det blir en ledig tjänst där i höst. Hoppas och håller tummarna :)

Nu när "hundnörderiet" är tillfredsställt ska jag gå och möta min underbara sambo. Över ett dygn sen vi sågs nu, och jag lääängtar :)

Livet i Tallkrogen rullar på. I helgen har jag jobbat extra, vilket är suveränt -pengar kan man ju aldrig få för mycket av. Men det lämnar inte mycket tid till kärleken, hundarna och hemmet. Susanne har också jobbat i helgen, hon sov borta fredag-lördag. Så vi har inte setts mycket.

Vi fortsätter vår utforskning av Svedmyraskogen. Ibland stöter vi på trevliga hundar som tjejerna får busa med en stund. Bland annat har vi träffat en labbevalp, två westies och en vit herdehund. Vi får också chansen att träna massor, då man möter både det ena och det andra på rundan. Julia har blivit mycket säkrare i hundmöten, det går till och med bra när hon är lös :) Ixa lyssnar rätt bra när hon är lös, men att möta nån när hon är kopplad är en pärs. Nu har hon insett att det finns hundar i Tallkrogen och att det är roligt. Hon hoppar och studsar och viftar med svansen och hela kroppen. Hon har sprattel i benen, som en kvinna vi mötte uttryckte det... Jag antar att det är en fas och att det går över, vi tränar ständigt. Lite tålamod och förståelse får man ha, med tanke på att detta är en helt ny värld för mina tjejer.

Roligt är det att vara ute med tjejerna, speciellt när Susanne kan följa med. Lilla Julia är så såld på Susanne, och nu när dom tränat lite allmänlydnad så har deras relation förändrats. Nu lyssnar Julia så bra och lyder Susanne, även när hon ser hundar eller annat spännande. Hon är inte alls lika lydig med mig...matte får väl träna lite mer.... Jag tror att hundarna också trivs bra här. Nu får dom inte bara den vanliga skogsrundan, utan nya spännande intryck och lukter varje dag.

Trött blir man efter promenaden...

Fick ett trevligt samtal ikväll. En tjej som har ett hunddagis ringde för att höra om jag ville komma dit och kolla imorgon. Jag hoppas, hoppas att jag får börja jobba där! Kan man ha sån tur att man hittar världens finaste tjej och sitt drömjobb under samma år?? Och får båda?? Tänk att jobba med det man brinner för, att får betalt för sin hobby!

Nu ska jag snart åka in till stan och hämta trött liten älskling. Det är nåt jag inte gillar med stockholm -det är otäckt och osäkert på kvällen. Så när Susanne slutar sent och jag är hemma hämtar jag! Och det där med att köra inne i stockholm -det är nåt jag inte ens får fjärilar i magen av längre...så tuff är jag ;)

Dagen startade kallt -bara 16 grader ute. Tog en långpromenad med hundarna, som avslutades vid t-banan, där vi väntade på Susanne. Lyckliga hundar som äntligen fick ha hela flocken samlad :) Ixa nästan knockade Susanne... Hem och äta fruckost/lunch och sen såg vi Ice Age 3. Tokrolig film, skrattade så jag grät. Mysigt med Julia i sängen och Ixa i sin bädd på golvet. Ixa är så söt, trots att hela hon ryms mer än väl i biabädden så ligger hon med huvudet på golvet...ser lite oskönt ut.

Efter "mitt-i-dagen-myset" gick vi ut för träning och promenad. Hittade en solig gräsplätt bland brännbollsspelande ungar och dagisbarn, där vi tränade lydnad med gott resultat. Sen upp i Svedmyraskogen där hundarna sprang som hade dom eld i baken. Susanne gjorde ett sök med Julia, och takterna sitter i. Julia lyssnar så bra på inkallning igen, kommer i rasande fart direkt. Det är det som är så bra med en hund som har en bra grundlydnad, det går snabbt att damma av kunskaperna :)

Nu ska jag fixa lite GI-mat -har slutat med sockret (eller försöker....) Är lite av ett monster ibland (mest mot Susanne...), och ser chokladbitar och hallonsnören överallt. Så svettas jag -mycket -speciellt på natten. Och jag har huvudvärk, som jag aldrig brukar ha. Men jag vet att allt det går över och sen kommer jag att vara mycket piggare och gladare. Fast oftast är jag inte så positiv -jag skulle kunna döda för en ynka liten kaksmula...

Lydnadsträning med störning i form av A) Dagisbarn B) Brännbolls spelande ungdomar och C) Diverse promenerande folk och fä. Linförighet var det som vi fokuserade på idag. Tränade svängar och det gick så bra. Idag tränger hon inte lika mycket och håller faktiskt positionen mycket bättre. Trots svår störning :) Hon tycker linförighet är riktigt roligt nu, och det gör nog jag också. Hon hänger med bra i höger och helt om, vänstersvängen är den svåraste -kräver mer träning.

Ställandet kräver att jag påminner henne innan vi kör, men jag hoppas att det tar sig. Får väl komma på nåt smart tecken jag kan ge henne så att hon förstår vad som väntas. Utan påminnelse lägger hon sig istället.

Vi tränar också ligg vid sidan, då hon gärna tjuvsätter sig innan kommando. Om det inte vore för den lilla detaljen så är både läggandet och platsliggningen klara...

Nu har jag jobbat min första hela vecka på nya jobbet. Det är roligt och jag har trevliga arbetskamrater. Men det blir inte mycket fritid mellan passen. Jag slutar 8.00 på morgonen och börjar igen 17.00 På den tiden hinner jag: sova 3 timmar, gå en långpromenad med hundarna, äta middag, göra mig iordning och packa väskan för jobbet. That's it! Nån dag kände jag mig riktigt positiv och diskade lite efter maten -jag blev fem minuter sen till jobbet...och stressbubblan satt kvar i magen hela kvällen.... Trots att det är sovande natt så har jag varit tvungen att få några timmars sömn när jag kommer hem. Förhoppningsvis vänjer jag mig och sover bättre på jobbet i framtiden.

Tallkrogen börjar kännas lite som hemma nu. Det underlättar att ha hundar när man byter stad -jag är ju tvungen att lära mig omgivningarna. Vi har utforskat Svedmyraskogen den senaste veckan. Där får man ha hunden lös, och det finns trillioner små gulliga stigar, små bergshällar och mysiga dungar. Lite svårt att hitta därinne är det dock, man vet aldrig var man kommer ut. Promenaden tillbaka hem kan i värsta fall bli riktigt lång -men aldrig tråkig. Nu när vi bott in oss lite och vardagen är här så har vi börjat bygga rutiner. Morgon och kväll går vi en runda i parken. Där stöter vi på både trevliga och...mindre trevliga hundar. Julia har bl.a svårt för en liten röd cavalier och en schäfer (som hatar tikar och beter sig riktigt illa, så jag förstår liten terrier....) Ixa däremot älskar alla -barn, vuxna och hundar (även tik-hatande schäfer...hon är inte så smart alla gånger...)

På långpromenaden tränar vi i parken. Där finns stora, fina gräsmattor att träna lydnad på. När Susanne är med blir det en del allmänlydnad med Julia. Annars kör jag lydnad med båda. Den som vilar sitter bunden i en bänk och är tyst och snäll -bra träning det också :) Efter träningspass promenerar vi till Svedmyraskogen där hundarna får gå lösa, här fortsätter träning av allmänlydnadsmoment. När vi kommer ut ur skogen går vi hem (i koppel) eller -som idag- till hundrastgården. Igår gick vi förbi hundaffären på vägen hem. Ixa fick välja ett ben som hon sedan gnagde ihärdigt på i hemmets trygga vrå.

Även i hemmet har vanor (och ovanor...) skapats. Hundarna sover snällt i vardagsrummet varje natt. Däremot har det blivit mer eller mindre en vana att ha mysstund i sovrummet varje dag....detta trots Susannes allergi. Och det är inte jag som startat denna vana...Julia rullar ihop sig till en boll och borrar ner näsan i täcket, eller lägger sig på rygg med alla fyra i vädret. Och man ser hur gott hon mår. Så jag låter det fortgå... För Ixa spelar det nog ingen roll, hon väljer ofta vardagsrummet trots att hon bjudits in till oss.

Jag sa att jag aldrig skulle bo i stockholm och aldrig skulle bo tre trappor upp. Nu bor jag tre trappor upp -utan hiss- i stockholm. Desstuom kör jag till jobbet, ibland i rusningstrafik..i stockholm..vilket var ännu ett "aldrig". Men det funkar. Det är kul. Det är mäktigt att köra förbi globen på väg till jobbet. Tanken är att jag ska börja åka kommunalt. Men först måste jag bo in mig lite mer, hundarna måste vänja sig vid att åka t-bana och buss och att vara med på jobbet.

Sommaren känns redan långt borta (efter en vecka på jobbet!!). Vi har redan haft mysiga kvällar med te och tända ljus, och i vindarna finns nu en höstlig kyla. Som ett bevis på att det faktiskt nyss var sommar, ett minne av varma dagar, hittade Susanne en bild på nätet. En bild på oss, från paraden, som någon tagit. Som evigheter sedan, men ändå igår. En konstig känsla...