Igår var en av dom bästa dagarna på länge. Så underbart att träffa människor som -liksom jag själv- är riktiga "hundnördar". Sedan jag lämnade Umeå bakom mig har jag ju liksom mest umgåtts med flator och bögar, och även om dessa varit oerhört trevliga och vi visst haft massor att prata om så...ja, det där med hund måste man ju bara få snacka om ibland också. Med nån som kan. Med nån som förstår en flattig flat som ger blöta pussar. Som inte skriker "ouppfostrad hund" för att de flattiga benen är lite sprattliga och den flattiga kroppen lite vimsig. Så där som den är på en flat. Som den ska va på en positiv, glad, livsälskande, underbar flat. Det är underbart att inte behöva varna för att de flattiga tassarna kan hamna på bröstkorgen vid en hälsningsceremoni, för det vet hundkännaren.

Förutom det att jag kunde slappna av och bara låta mina hundar vara -ja, just det -hundar, så jobbade jag ju också. Det var mycket städ och promenader och det var alldeles, alldeles underbart. Jag kommer att jobba där onsdag och fredag också, och sen kanske nästa vecka. Och om turen är på min sida så kanske, kanske det blir en ledig tjänst där i höst. Hoppas och håller tummarna :)

Nu när "hundnörderiet" är tillfredsställt ska jag gå och möta min underbara sambo. Över ett dygn sen vi sågs nu, och jag lääängtar :)