Inte denna vecka iaf. Inte förens i helgen. Kanske i helgen. Men denna vecka blir det mest jobb på hunddagis. Så jag klagar inte. Måndag-fredag på hunddagis. Städa, promenera, mysa, diska. Hundar är underbara. Högljudda -men underbara :)

Nu ska jag ut med mina egna små charmtroll. Sen krypa ner i sängen och se film med min älskade flickvän. Och pilla navelludd, den lilla stund jag är ledig. Och samla krafter så jag orkar med "bestarna" imorgon. Nåja, bestar var väl att ta i... Idag har jag mest gått med sex små dammtussar i knähunds-storlek. Men hur tufft låter det?

Har jobbat sjukt mycket denna vecka. Mest åkt mellan jobben, sällan hunnit landa hemma. Säkert roligt när lönebeskedet landar på hallmattan, men just nu känns det rätt tufft. Hunddagiset är naturligtvis mest bara kul, känns inte ens som man jobbar. Men ibland vill man knäppa upp byxorna, lägga sig framför TV:n och bara existera. Inte gå ut med hundar, inte vara social och trevlig, inte stressa. Bara. Vara. Linda.

Imorgon är jag ledig, som det ser ut för tillfället. Får jag jobba på dagiset så gör jag det. Men om inte så är dagen bara min. Och hundarnas. Då ska det tränas och promeneras och pillas navelludd. Sen när världens bästa sambo kommer hem blir det vår tid, bara vara mitt i kärleken och mysa. Varje sekund tillsammans räknas i denna stressade, karusell-lika värld.

Sen finns det dom lyckans ostar som inte behöver oroa sig för ovälkomna räkningar, långa bilköer som ger långa förseningar eller hur i h-vete man ska hinna svänga förbi och köpa mat till ett hushåll där ingen någonsin är hemma. Det finns dom som kan vila, sova eller slumra -precis, nästan, när dom vill.

Men jag klagar inte. Jag väljer att leva detta liv framför allt annat, bara jag får se min vackra sambo ibland.