Grattis min lilla stjärna på 3-årsdagen!!

En liten knubbig svartnos med åtta ben och stor röd rosett kom till mig för snart 3 år sen. Nyfiken i en strut, överallt var den svarta lilla nosen, redan från allra första början. En tuff liten krabat som sov i eget rum (av eget val, jobbigt när dom där tvåbenta kollade på TV och hade lyset tänt och du var trött!!)

3 år av lek, skratt, träning och oro när du varit sjuk. En flytt på 70 mil, från eget hus på landet till lägenhet 3 trappor upp. Från skog och grönska till storstadbrus och tunnelbana. Genom allt är du lika positiv och öppen, svansviftande och glad, glad, glad!! Med blöta pussar piggar du upp mig de dagar livet känns tungt. Och den där lilla svarta nosen -som nu blivit lite större- den är fortfarande med överallt :)

Jag älskar min lilla Svarta Fara, min Tjuvaktiga Skata!

/Matte

Idag har vi tränat med nya träningsgänget för andra gången. Jag och Ixa fokuserade på rutan och fjärrdirigeringen och gjorde stora framsteg på båda. När det gäller rutan har Ixa börjat förstå vad som gäller, ibland provar hon att ställa sig lite utanför och tittar på mig med finurlig blick "blir det nån belöning nu??" Med extern belöning utanför rutan stannar hon jättefint på kommando. Däremot går hon inte in i rutan utan att den externa belöningen är utlagd, så det blir att träna vidare där...

På fjärren har vi haft problem med att Ixa lägger sig ner, och sen sätter sig innan kommando. Där satte jag in en extern belöning på sidan (torkad oxstrupe). Det gav omedelbart resultat, problemet nu är att hon blir en aning långsam på läggandet....

Körde 2:ans apportering med kommendering, det gick jättebra. Måste dock fixa till ingången. Hon kommer och lämnar apporten framför mig, men vill sätta sig en aning snett. Sen måste vi få till avslutet också. Och lite tugg är det, men farten är det iaf inget fel på!

Provade två platsliggningar också. Det gick sådär. Sen vår katastroftävling i Bro, då hon låg granne med en pipande collie och reste sig för första gången, har vi lite att jobba med. En fördel (?) är att en av träningskompisarna har en aningen pipig kille -så det får vi träna på nu. Jag fick flytta henne en bit ifrån gruppen, men då gick det helt ok. Får nog sätta in extern belöning på detta moment igen. Lite surt är det, då det är ett moment vi aldrig haft problem med förut!!

Sen körde vi lite linförighet också. Damen har börjat gå ordentligt snett igen...får jobba på det. Men annars bra, fokuserad och uthållig.

I det stora hela är jag nöjd. Ixa är så otroligt trevlig att jobba med och man ser hur hon anstränger sig hela tiden för att förstå vad det är jag vill.

Min vackra flatte   

Är jag glad eller är jag GLAD att det äntligen är fredag??? Denna vecka har varit sjukt jobbig. Den började strålande, måndag morgon på en stängningsvecka. Vädret var strålande när jag och Ixa gick till jobbet. Vi tog en långis genom skogen och var på sådär strålande humör som man bara kan vara när solen skiner, man har haft sovmorgon och livet känns allmänt underbart. Vi tränade lite lydnadsmoment på vägen, jag skrattade åt några vurpor min galna flatte gjorde i sin jakt på studsande tennisboll, hon viftade på svansen och var såå glad. Väl framme på jobbet förändrades abrupt vår fina start på veckan. En av dagishundarna hade gått bort under helgen. Hans matte och husse var där för att personligen lämna detta sorgebesked. Tårar fälldes av oss alla under dagen, en vän var förlorad.

Sen fortsatte veckan. Inga större missöden, men långt ifrån glatt och lättsamt. Dagishundarna som normalt är så duktiga är fulla av sprittande hormoner, eller så känner dom av de andras sprittande hormoner -så alla är helt tokiga. På promenaderna flängs det hit och dit, inne hoppas det på väggarna, gnälls och skälls och pips lite här och var. Tålamodsfrestande, även de dagar man är på topp. Vilket ingen av oss varit denna vecka. Det är tur man älskar dom där hårbollarna....även när dom är stökiga!

Vi fick iaf en strålande avslutning på vår vecka. Idag tog jag och Mika våra gäng och gick till rastgården. Där skötte sig alla så superfint, lekte snällt och hade så roligt. Solen sken på en fint blå himmel. Vänliga människor gick förbi rastgården och ställde vänliga frågor (vi får ofta motsatsen...) Och jag blev sådär lycklig i kroppen som jag blir när jag ser hundar leka och allt är alldeles alldeles underbart.

Nu är arbetsveckan slut och helgen ligger orörd framför oss. Vi är hundvakt åt världens bästa Leia, en ridgeback tjej. Så det blir långa promenader -i vanlig ordning- och träning på söndag med min nya grupp.

Och massa mys   

Nu har hösten verkligen kommit på allvar. Det blir mörkare, trädens gröna blad har blivit gula och röda -och temperaturen har sjunkit. När solen är uppe måste man ut i friheten och njuta av den färgsprakande show naturen bjuder på. Att vara ute och vandra i skogen är lycka -för både kropp och själ.

Igår tog jag och tjejerna en två-timmars runda genom skog och bebyggelse, över örbyleden och tillbaka igen.

Vi utforsdade nya små skogar som vi aldrig tänkt på förut, vi tränade och vi filosoferade medan vi gick genom magiskt färgglada höstlandskap.

Tills vi var hemma igen, i lilla Tallis, vid vår egen lilla park -som även den blivit rörd av höstens magiska trollspö.

Dagens promenad gick förbi skogskyrkogården och genom vår lilla Svedmyraskog, som vi besöker alltför sällan numera. Väl hemma igen packades träningsväskan och sen bar det av till Ågesta. Ixa och jag har äntligen hittat en träningsgrupp och idag var första träningen. Lite ringrostiga är vi, har just kommit igång igen efter sjukskrivningen....Men min stjärna skötte sig exemplariskt (som vanligt), jag är sååå stolt över att få vara matte till min lilla Ixapixa :)

Vi hade inget direkt bestämt för dagens träning, ville bara känna på gänget och känna av Ixa osv. Vi körde iaf igenom ettans moment och inkallande med ställande. Vi provade också rutan, där fick vi lite tips och råd som gav omedelbart resultat! Ixa fick smaka på metallapporten (lite äcklig mot tänderna matte!!!) och som avslutning körde vi två platsliggningar. Den första gick bra -2 minuter ytterst kanten. Den andra gick lite sämre, då låg hon i mitten och målet var en minut. Hon satte sig upp efter 40 sekunder....

I det stora hela är jag riktigt nöjd. Vi hade roligt och vi gjorde framsteg. Efter träningen tog vi en promenad med våra nya träningskompisar, som idag bestod av 3 bostonterrier och en labrador och deras mattar. Det känns lovande inför framtiden, tror jag kommer ta mig mycket längre med hjälp av andra "hundnördar" :)

Vårt mål nu är att tävla den 14:e november, för rhodesian rigdeback´s rasklubb. Om hon inte löper då, hon är på gång så om hon startar nu så hinner hon bli klar. Hur som helst så är det en inomhustävling, vilket vi aldrig gett oss på förut....Om allt går enligt planerna, så blir det tävling den 14/11, vi tar ett 1:a pris och sen behöver vi bara ett till. Eller så går det åt pipsvängen, och då tränar vi klart tvåans moment och kör i vår istället. Och skippar Lp1.

Eller så löper hon....

Denna helg har varit helt underbar! Igår tog vi en promenad med Bella och Åsa i "vår stor-skog". I nästan tre timmar var vi ute och promenerade i härligt höstväder.

Bella och jag diskuterar vems bollen igentligen är...

Myser i solen sittandes på ett kullfallet träd....

Poserar med sammarbetsvilliga hundar....

...och mindre sammarbetsvilliga hundar....

Och njuter av hösten i vår fina skog.

Kvällen blev lugn, ett gott rött vin, matlagning och sen en kväll i soffan. Kan inte bli så mycket bättre, nu när höstmörkret kommit.

Idag har vi varit ute vid flaten och gått med Zippo och Diva, Mika, Ousman och Qiara. En lite kortare tur blev det, men riktigt lyckat. Ixa gick kopplad en stor del av promenaden denna gång -nyttig träning om än lite jobbigare för matte.... Dock blev hon sjukt mycket tröttare av att gå i koppel än att springa lös (konstigt nog...förmodligen för att hon var tvungen att tänka mer.) 

Även idag var det perfekt promenadväder.

Fort har helgen gått och helt plötsligt är det söndag kväll. Middagen står i ugnen, kålpudding -min älsklings val...Så blir det till att ta det lugnt och samla krafter för en ny arbetsvecka.