Igår fick vi besök av Johan. Han är Susannes gamla kompis från Arvika, de har känt varandra i en halv evighet. Jag träffade Johan första gånger på priden, och vi hade riktigt kul från första stund. Då bestämdes att vi snart skulle ses igen, och igår var det då dags. Äppelkakan var bakad och vaniljsåsen vispad. Kaffekokaren puttrade sådär hemtrevligt och lägenheten var sista-minuten-städad. Ixa föll som en fura för Johan, killtokig som hon är... Det skulle pussas och kramas mest hela tiden, och det var omöjligt att göra detta med alla fyra tassar på backen.

Äppelkakan gick hem, två koppar kaffe senare var pajformen tom. Och hundarna fick inte mer än slicka vaniljsås-rester från tallrikarna. Lägenheten innehöll med andra ord tre extremt sockerhöga människor....Resten av kvällen och en bit in på natten spelade vi Buzz. Och när sockret försvann ur blodet fyllde vi på med lite drink. Fast bara lite, sådär så att man blir en aning vassare på Buzz-knappen. Svaret kanske inte lika ofta det rätta, men inget fel på självförtroendet :) Efter typ 100 omgångar följde vi Johan till t-banan. Då hade klockan just passerat midnatt och ögonlocken var tunga på både folk och fä. Trots det kunde jag inte sova, så jag satt vaken och såg film medan flickvän och hundar sussade sött. Tänk så det kan bli :)