Nu har jag jobbat min första hela vecka på nya jobbet. Det är roligt och jag har trevliga arbetskamrater. Men det blir inte mycket fritid mellan passen. Jag slutar 8.00 på morgonen och börjar igen 17.00 På den tiden hinner jag: sova 3 timmar, gå en långpromenad med hundarna, äta middag, göra mig iordning och packa väskan för jobbet. That's it! Nån dag kände jag mig riktigt positiv och diskade lite efter maten -jag blev fem minuter sen till jobbet...och stressbubblan satt kvar i magen hela kvällen.... Trots att det är sovande natt så har jag varit tvungen att få några timmars sömn när jag kommer hem. Förhoppningsvis vänjer jag mig och sover bättre på jobbet i framtiden.

Tallkrogen börjar kännas lite som hemma nu. Det underlättar att ha hundar när man byter stad -jag är ju tvungen att lära mig omgivningarna. Vi har utforskat Svedmyraskogen den senaste veckan. Där får man ha hunden lös, och det finns trillioner små gulliga stigar, små bergshällar och mysiga dungar. Lite svårt att hitta därinne är det dock, man vet aldrig var man kommer ut. Promenaden tillbaka hem kan i värsta fall bli riktigt lång -men aldrig tråkig. Nu när vi bott in oss lite och vardagen är här så har vi börjat bygga rutiner. Morgon och kväll går vi en runda i parken. Där stöter vi på både trevliga och...mindre trevliga hundar. Julia har bl.a svårt för en liten röd cavalier och en schäfer (som hatar tikar och beter sig riktigt illa, så jag förstår liten terrier....) Ixa däremot älskar alla -barn, vuxna och hundar (även tik-hatande schäfer...hon är inte så smart alla gånger...)

På långpromenaden tränar vi i parken. Där finns stora, fina gräsmattor att träna lydnad på. När Susanne är med blir det en del allmänlydnad med Julia. Annars kör jag lydnad med båda. Den som vilar sitter bunden i en bänk och är tyst och snäll -bra träning det också :) Efter träningspass promenerar vi till Svedmyraskogen där hundarna får gå lösa, här fortsätter träning av allmänlydnadsmoment. När vi kommer ut ur skogen går vi hem (i koppel) eller -som idag- till hundrastgården. Igår gick vi förbi hundaffären på vägen hem. Ixa fick välja ett ben som hon sedan gnagde ihärdigt på i hemmets trygga vrå.

Även i hemmet har vanor (och ovanor...) skapats. Hundarna sover snällt i vardagsrummet varje natt. Däremot har det blivit mer eller mindre en vana att ha mysstund i sovrummet varje dag....detta trots Susannes allergi. Och det är inte jag som startat denna vana...Julia rullar ihop sig till en boll och borrar ner näsan i täcket, eller lägger sig på rygg med alla fyra i vädret. Och man ser hur gott hon mår. Så jag låter det fortgå... För Ixa spelar det nog ingen roll, hon väljer ofta vardagsrummet trots att hon bjudits in till oss.

Jag sa att jag aldrig skulle bo i stockholm och aldrig skulle bo tre trappor upp. Nu bor jag tre trappor upp -utan hiss- i stockholm. Desstuom kör jag till jobbet, ibland i rusningstrafik..i stockholm..vilket var ännu ett "aldrig". Men det funkar. Det är kul. Det är mäktigt att köra förbi globen på väg till jobbet. Tanken är att jag ska börja åka kommunalt. Men först måste jag bo in mig lite mer, hundarna måste vänja sig vid att åka t-bana och buss och att vara med på jobbet.

Sommaren känns redan långt borta (efter en vecka på jobbet!!). Vi har redan haft mysiga kvällar med te och tända ljus, och i vindarna finns nu en höstlig kyla. Som ett bevis på att det faktiskt nyss var sommar, ett minne av varma dagar, hittade Susanne en bild på nätet. En bild på oss, från paraden, som någon tagit. Som evigheter sedan, men ändå igår. En konstig känsla...

Vi börjar sakta men säkert skapa oss rutiner här i Tallkrogen. Att träna lydnad i parken är en av dem, perfekt stopp på promenaden. Jag har varit dålig på att skriva träningsdagbok, och i ärlighetens namn har vi haft så mycket annat att vi inte tränat så flitigt. Men nu börjar det lugna sig, hundarna har "bott in sig" och börjar vänja sig vid storstads-pulsen. Och nu vågar jag lägga upp mål också, för tävla ska vi, Ixa och jag :)

Just nu tränar vi mycket linförighet, det är ju det moment som tar längts tid att forma till. Vi gör stora framsteg -och det är riktigt roligt. Jag varierar vilket delmoment jag tränar, igår tränade jag svängar och idag uthållighet på raksträckor. Hon går inte jättefint, tränger en del och har svårt att hålla position. Men jag försöker lugna mig med att det faller på plats, bara vi tränar tillräckligt mycket. Vilket vi lär göra, vi har tiden och vi har lusten :)

Liten terrier har under sommaren skaffat sig dålig hörsel. Eller åtminstone valfritt hörande...när det passar liksom... Susanne, som är så oerhört svag för lillan, har inte direkt hjälpt upp problemet. Det är konstigt att en inkallning är alltid en inkallning när det gäller stora svarta -men liten terrier har ett val?! Hur kan det komma sig??

Nu vill ju jag kunna ge båda hundarna friheten att kunna gå lösa ibland -även om vi bor i stockholm. Så nu har vi kört allmänlydnadsträning. Och eftersom liten terrier var en riktigt lydig hund en gång i tiden så gick det snabbt att damma av dom gamla kunskaperna. Det blev till att gå och hämta henne några gånger, men sen insåg hon att dom glada dagarna var över. Det är mest Susanne som har fått stå för träningen, med mig som ivrig "påhejjare". Det behövdes verkligen, Julia har fått lite respekt för Susanne nu. Vilket hjälper henne att höra bättre ;)

Så har vi kört igenom lydnadsprogrammet några gånger också. Ställandet fick vi backa lite på, för det hade hon glömt. Men resten satt som det skulle. Förutom apporten då, som jag förstörde när hon löpte (blev rädd då den föll i golvet...) Men där verkar det som om det börjar släppa. Jag kastar den (ute på gräset=låter inte otäckt) och hon hämtar. Hon verkar ha förknippat det otäcka med "apportbock+matte", för svårigheten blir när hon ska lämna den. Jag belönar de gånger hon vågar lägga den i min hand, de gånger hon inte vågar nonchalerar jag och fortsätter leken. Och det går framåt -precis som det ska.