Vi börjar sakta men säkert skapa oss rutiner här i Tallkrogen. Att träna lydnad i parken är en av dem, perfekt stopp på promenaden. Jag har varit dålig på att skriva träningsdagbok, och i ärlighetens namn har vi haft så mycket annat att vi inte tränat så flitigt. Men nu börjar det lugna sig, hundarna har "bott in sig" och börjar vänja sig vid storstads-pulsen. Och nu vågar jag lägga upp mål också, för tävla ska vi, Ixa och jag :)

Just nu tränar vi mycket linförighet, det är ju det moment som tar längts tid att forma till. Vi gör stora framsteg -och det är riktigt roligt. Jag varierar vilket delmoment jag tränar, igår tränade jag svängar och idag uthållighet på raksträckor. Hon går inte jättefint, tränger en del och har svårt att hålla position. Men jag försöker lugna mig med att det faller på plats, bara vi tränar tillräckligt mycket. Vilket vi lär göra, vi har tiden och vi har lusten :)

Liten terrier har under sommaren skaffat sig dålig hörsel. Eller åtminstone valfritt hörande...när det passar liksom... Susanne, som är så oerhört svag för lillan, har inte direkt hjälpt upp problemet. Det är konstigt att en inkallning är alltid en inkallning när det gäller stora svarta -men liten terrier har ett val?! Hur kan det komma sig??

Nu vill ju jag kunna ge båda hundarna friheten att kunna gå lösa ibland -även om vi bor i stockholm. Så nu har vi kört allmänlydnadsträning. Och eftersom liten terrier var en riktigt lydig hund en gång i tiden så gick det snabbt att damma av dom gamla kunskaperna. Det blev till att gå och hämta henne några gånger, men sen insåg hon att dom glada dagarna var över. Det är mest Susanne som har fått stå för träningen, med mig som ivrig "påhejjare". Det behövdes verkligen, Julia har fått lite respekt för Susanne nu. Vilket hjälper henne att höra bättre ;)

Så har vi kört igenom lydnadsprogrammet några gånger också. Ställandet fick vi backa lite på, för det hade hon glömt. Men resten satt som det skulle. Förutom apporten då, som jag förstörde när hon löpte (blev rädd då den föll i golvet...) Men där verkar det som om det börjar släppa. Jag kastar den (ute på gräset=låter inte otäckt) och hon hämtar. Hon verkar ha förknippat det otäcka med "apportbock+matte", för svårigheten blir när hon ska lämna den. Jag belönar de gånger hon vågar lägga den i min hand, de gånger hon inte vågar nonchalerar jag och fortsätter leken. Och det går framåt -precis som det ska.

Igår fick vi besök av Johan. Han är Susannes gamla kompis från Arvika, de har känt varandra i en halv evighet. Jag träffade Johan första gånger på priden, och vi hade riktigt kul från första stund. Då bestämdes att vi snart skulle ses igen, och igår var det då dags. Äppelkakan var bakad och vaniljsåsen vispad. Kaffekokaren puttrade sådär hemtrevligt och lägenheten var sista-minuten-städad. Ixa föll som en fura för Johan, killtokig som hon är... Det skulle pussas och kramas mest hela tiden, och det var omöjligt att göra detta med alla fyra tassar på backen.

Äppelkakan gick hem, två koppar kaffe senare var pajformen tom. Och hundarna fick inte mer än slicka vaniljsås-rester från tallrikarna. Lägenheten innehöll med andra ord tre extremt sockerhöga människor....Resten av kvällen och en bit in på natten spelade vi Buzz. Och när sockret försvann ur blodet fyllde vi på med lite drink. Fast bara lite, sådär så att man blir en aning vassare på Buzz-knappen. Svaret kanske inte lika ofta det rätta, men inget fel på självförtroendet :) Efter typ 100 omgångar följde vi Johan till t-banan. Då hade klockan just passerat midnatt och ögonlocken var tunga på både folk och fä. Trots det kunde jag inte sova, så jag satt vaken och såg film medan flickvän och hundar sussade sött. Tänk så det kan bli :)

Idag har vi haft besök av en liten yorkshireterrier med matte. Julia blev eld och lågor över en lekkamrat i hennes storlek (till och med mindre!!) och fick retrieverryck -trots att hon är en terrier :) Även Ixa blev förtjust i lilla Hubbe -som han heter. Ännu mer förtjust blev hon över att han faktiskt inte var rädd för henne. Ixa älskar ju småhundar, men det är sällan kärleken besvaras. Det blev en lekstund ute på gården, sen fikade vi med Hubbes matte Linda och sen skogspromenad. Det kändes mycket norrländskt :)

Idag och imorgon är jag ledig, sen blir det jobbarhelg. Ledigheten spenderas hemma. Fler lådor ska packas upp och imorgon kommer min nyfunna vän Johan på besök. Då ska det bakas äppelkaka. Mums!

Igår var det dagen för den stora paraden. Jag har varit med om mycket spännande dessa dagar, det kommer att ta tid att smälta allt. Och paraden kommer definitivt att finnas med mig länge. Alla dessa människor som stod och hurrade på oss, vinkade, fotade och dansade -det var helt otroligt. Vi åkte på flak, med RFSL Norrland, vilket gav oss bra utsikt över folkhavet. Detta är nog den mäktigaste känsla jag någonsin varit med om. Jag som annars är så feg kände mig faktiskt inte rädd alls. Detta trots att vi ju verkligen var i blickfånget, en lätt måltavla för den som så önskar. Men nej -jag var inte rädd. Gårdagen handlade enbart om stolthet över den jag är, och glädjen att se alla de människor som faktiskt inte vill oss illa.

Årets tema är som sagt "hetero". Jag och Susanne lekte lite med det inför paraden, och klädde oss "typiskt manligt" och "typiskt kvinnligt".

Paraden går förbi slottet, ingen skymt av kungafamiljen dock... 

Vår lastbil startade kl 13:00 och vi var framme vid tantolunden 15:00, två hela timmar alltså. Det första jag sa när vi kom fram var "jag vill åka ett varv till!!" Jag hade helt glömt bort att jag var super-jätte-kissnödig innan starten och inte lyckats hitta nån toalett. Helt otroligt för att vara mig, jag som har världens minsta blåsa....

 Polisen fanns överallt, på motorcyklar, i pikébilar, till häst (!) och som här -till fots.

Att paraden är stor och känd och drar folk hade jag hört, men aldrig någonsin kunde jag tro att det skulle vara så otroligt mycket folk. Det är så att hjärtat sväller i bröstet på en :)

Mariatorget (tror jag...nästan säker...)

Där var barnfamiljer och turister, hundar och papegojor (!) och gamla och unga. Dom stod överallt, på gatorna, i affärernas skyltfönster, dom hängde ut från fönster överallt och en del hade klättrat upp på gatuskyltar för att se. Det var helt otroligt!!

När vi anlände till tantolunden efter två timmar hade jag dansat non-stop, jag hade skrikit, vinkat, hoppat och skrattat -jag var en liten aning mör...

Och väldigt kissnödig....

Inne på området var det lite annorlunda igår, alla dessa vackra kostymer som man sett i paraden såg man nu därinne. Jag förstår inte hur dom orkade gå omkring i dessa dräkter, som ofta ser mycket obekväma ut.

Jag knäppte så många kort igår, och det är väldigt svårt att välja vilka som ska ut på bloggen. Jag önskar att alla mina vänner och min familj kunnat dela dagen med mig. Kanske har jag lyckats förmedla en liten del av känslan iaf.

Idag har vi hämtat hundarna på hotellet. Dom luktade urk, men verkar ha haft det bra. Idag är det lugnt i Pride Park, så vi tänkte ta med dom små dit en stund.

Avslutar dagens blogg med en kändisbild. Mona Sahlin var riktigt trevlig. Fick ta denna bild, och sen satte hon sig vid vårt bord senare på kvällen, för att äta middag.

Och kolla, hon matchar mig :) Alla älskar rosa....

Jag tror att jag igår fann årets prides största ögonblick -för mig iaf. Gick förbi Magnus Betnér igen, och hur det nu gick till så stod jag helt plötsligt och fotades med honom :) Jag tror jag blir en liten smula bi faktiskt, så underbart rolig, snabb och -ja snygg, är han. Alltid uppdaterad, alltid kunnig, alltid huvudet på spiken. Han är sveriges utan tvekan bästa komiker någonsin!

Annars var kvällen rätt avslagen musikmässigt. Petter och Meja uppträdde, det var inga problem att komma längst fram till scenen -och det säger väl allt. Vi gick runt bland tälten istället, köpte Onico och fick en film, letade efter regnbågsfärgade scarfes till hundarna -men dom var slut :(

Kvällen spenderades med Gunnel och Karina, underbart roliga och ett sånt där par som ger hopp om livslång kärlek. Så fina dom är mot varandra, och dom har varit tillsammans i 12 år!!

Vi hade tur med vädret igår också. När vi satt på kullen utanför området föll stora, tunga droppar en stund. Men vi satte oss under ett träd och höll oss torra. Sen var det helt okej väder tills vi vände hemåt.

Idag är det dags för paraden. Himlen ser ruskigt mörk ut, så nu måste garderoben gås igenom, har ingen aning vad jag ska ha på mig... Vi kommer kanske att åka flak, med RFSL norrland :) Eller så går vi. Hur som helst så är jag säker på att det kommer vara en upplevelse att minnas.