För ett år sedan föddes en liten svartnos som kom att heta Sota. Även kallad Skrotet, med kärlek. Att hon skulle landa hos mig var varken planerat eller väntat. Men lika lite som jag trodde att jag skulle kunna gå vidare utan Ixa, lika lite kan jag nu tänka mig livet utan mitt Skrot.

Är inte livet fantastiskt?

Jag är tacksam för detta första året med vild och galen valp. Och hon är älskad, mer än jag någonsin trodde möjligt.

1-årsdagen är en viktig dag att fira. Jennifer, Marja och Spike kom förbi, iklädda partyhattar och med korvtårta och paket. När vi öppnade dörren så står dom där och sjunger -vilka vänner  

Spike hade med sig två inslagna paket, båda med bollar i  

Gamlingarna var inte riktigt lika outröttliga som den lilla valpen...

Många år till vill vi ha med vårt lilla Skrot