Här sitter jag, en fredag morgon, och väntar på bärgningsbilen. Igen.

Det hela började med att en efterlängtad torsdag äntligen kom. Efterlängtad pga inomhusträningen som stod på schemat. Denna gången skulle jag köra, då Karin körde förra veckan. Därav tog jag bilen till jobbet och strax efter 17 åkte jag och tankade för att sedan plocka upp Karin. När jag svänger upp på Karins gata börjar batterilampan lysa.....

Så vad gör man? Jo, jag ringde Susanne, som sa "åk inte". Kollade i boken och hittade inget som sa nåt om den lampan. Och träningen ville vi ju inte missa.

Så vi åkte  

Träningen var riktigt lyckad. Att träna freestyle är verkligen energigivande, glädjefyllt och alldeles underbart! Julia har gjort enorma framsteg från förra veckan -vi har "tjuvtränat" massor! Dock "håller" hon inte särskilt länge. Hon vill, hon vill så väldigt, väldigt gärna. Men det går liksom inte efter ett tag. Hon gör saker, bara inte de saker jag ber om -och inte lika fort. Ändå blir hon sårad ända in i själen när jag byter till lillasyrran, som suttit och taggat bredvid plan.

Även Sota har gjort framsteg. Igår ägnade vi oss mest åt positioner och lite enkelt fotgående. Men hon fick också leka lite med snurrandet och nya "tass-leken", som jag inte riktigt bestämt mig för vad vi ska göra av. Hon är hur som helst väldigt söt när hon sitter och lyfter en tass och nästa -igen och igen.

Vad Sota INTE har gjort framsteg i -snarare tvärtom- är passiviteten mellan passen. För nu har hon verkligen fattat vilken värdefull tid hon går miste om när jag tränar lilla Bumbibjörnen. Då blir det koppel på, så får hon fjanta runt bäst hon vill på sin bädd. Inget pip än dock *tacksam*

Efter träningen skulle hundarna kissas och....ja just det -bilen startas... Lite nervöst när jag vred om nyckeln, mitt ute i "ingenstans" där vi befann oss... Men jodå, Gamla Bettan startade så snällt. Lampan lyste dock fortfarande, men det betydde ju uppenbarligen inte så mycket.

In med hundar och Karin och så bar det iväg. Vi körde....och körde....och körde....tills vi kom till Älvsjö mässan (ca 10 min från Karins port), då började det blinka lite här och där och hastigheten sjönk -väldigt fort. Jag gasade lite extra, men det hjälpte liksom inte...hm... Och sen -tystnad.

Vi stod lite illa, så på med varningsblinkers och ut med triangel (vart fan lägger man en sån???) Och börja ringa runt. Torsdag är tydligen det nya lördag, för ALLA var upptagna, icke närvarande eller icke körbara.... Så det blev bärgarn.

Det första Susanne sa när jag ringde var "jag sa ju att ni inte skulle åka". Jag var sjukt glad att vi tog oss så långt och ångrar ingenting -träningen var ju tok-lyckad     

Nu får vi bara hoppas att bilen går att rädda. Inväntar ännu en bärgare, som ska ta bilen från tallis till bandhagen, för tydligen har Zippa flyttat sin verkstad. Det var ju tur att jag fick veta det, innan det hände nåt allvarligt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi var där :) Sen dansade jag hela natten!

Får jag, får jag, fååår jaaag?????

Man kan ha massor av kul på en lekplats. När barnen är hemma och sover, då tar jag och hundarna över sandlådor och rutschkanor. Vi hoppar, klättrar och åker kana. Vi springer och gungar och rensar kattbajs ur sanden (hundarna -inte jag!) Och så s...

...att öppna dagis. Och det är mysigt att det är fredag. ...

Började ösregna när jag och Skrotet promenerade från Dagis 1 till Dagis 2. Stora tunga droppar från mörk himmel. När vi kom ut ur skogen kom solen fram, så stark att den bländade oss när den speglade sig i nyfyllda vattenpölar. Det var vackert....