Att springa långt är lättare än snabbt. Igår körde jag mitt första lyckade intervallpass. Och det var absolut inget att skryta med, varken i tid eller fart. Men det var ändå det bästa hittills -säkert tack vare de nya snabba byxorna- och jag är på rätt väg. Tyvärr har jag för mycket träningsvärk för att händelsen lyckan idag.

I övrigt gör jag mitt bästa för att hålla reda på vilken dag det är just idag. Låter lekande lätt, men jag lovar -det är det inte. Det drar ihop sig för nya starten och med det är huvudet fullt av "att göra listor". Det spelar ingen roll var jag är, om jag sover eller är vaken -det finns alltid tid för nya uppgifter att lägga till i mina mentala listor. Detta är den jobbigaste biten, när man är riktigt nära och vet att massor av jobb väntar -men än kan man inte göra nåt. Det är bara att vänta. Att planera och förbereda alltför mycket är ingen idé -hur det sen ser ut i verkligheten vet man ju inte. Så har man gjort -då kanske man får göra om.  

Spännande tider. På alla sätt och vis.