Idag kommer lillasyster med familj :) Ska bli så kul att se dom allihop, pojkarna har säkert vuxit massor sen i julas....

Har spenderat dagen till att få lite ordning här hemma. Alltid så skönt när det är klart, inte lika kul på vägen till resultatet kanske... Men faktiskt, det kan va rätt mysigt att gå runt och pyssla ibland. När man är två och tar kaffepaus ibland och myser :)

Nu ska jag ta ut hundarna till skogen. Dom är smått uttråkade -ser nog ingen charm alls i städning... Vem bryr sig om lite dammråttor under soffan liksom...

Hoppas ni har en bra dag ute i ett vårvarmt stockholm. Eller var ni nu befinner er :)

Det är så väldigt mycket som ska göras nu! Känns nästan som jag vuxit fast vid datorn snart... Hoppas (och tror också) att det lugnar sig sen när allt är klart. För jag vill ju jobba med hundar -inte sitta vid datorn hela dagarna! Denna vecka har jag inte gått lika många promenader som jag brukar, dom andra har fått ta mer istället. Och det känns trist, saknar mina hårbollar ju!!! Jag har inte heller hunnit sitta inne i boxarna och mysa ner näsan i varma hundpälsar -inte ens i närheten av så mycket som jag brukar iaf.

Men det är mycket nu. Det lugnar nog ner sig, när saker och ting faller på plats. Och det är faktiskt roligt och spännande detta också, att lära sig nya saker och planera och drömma och ha sig. Så det går ingen nöd på mig. Och inte på hundarna heller. Även om jag nog vill tro att dom saknar sin dagisfröken lite.... :)

Hann iaf med ett härligt uppfriskande rastgårdsbesök idag. Och solen sken och det var varmt och hundarna hade sååå kul. Underbara stunder då det gäller att låta sig själv varva ner, inte tänka på annat än här och nu -och bara njuta! Hann också gå en långpromenad på förmiddagen, med en lite mindre grupp. Det är så skönt att gå -tankarna svävar så fritt!

Nu måste jag sätta igång igen. Har tagit med mig jobbdatorn hem så jag kan fixa lite jag inte hann med. Och jag måste städa och tvätta, för i helgen kommer lillasyster på besök och på måndag åker Susanne iväg på en veckas utbildning. Och så har vi Leia på besök nu i två veckor framåt :) Full rulle hela tiden -I LOVE IT!!

En konstig dag idag....

Så många känslor på jobbet just nu. Förändringar är aldrig lätta, även om alla ser något positivt i det. Det finns alltid svåra bitar där ändå...

Men vi har världens bästa kunder! Och jag tror att jag har förtroendet -det är då ingen som har sagt nåt annat.

Och den där lilla bubblande känslan av spänning och glädje, som legat och grott djupt därinne i magen -den bubblar upp till ytan och vågar nu visa sig ibland.

I allt som händer känns det så tryggt att göra sånt jag alltid gjort i jobbet -ta ut mina grupper på promenad. För allvarligt talat -vad bryr sig hundarna om vem som står på pappret??

Så var det officiellt, det som jag gått och burit på i hemlighet. Helt plötsligt får alla veta och det som viskats om, drömts om och oroats för -det är nu verklighet för fler än mig.

Fast allt är inte riktigt klart än. Papper som ska bli klara och godkända och myndigheter som ska säga sitt och annat sånt som tar sin lilla tid. Men kunderna vet nu, att det är på gång...att det är jag som blir den som har ansvaret över dagiset, över deras hundar.

Och nyheten mottogs mycket bra. Bättre än jag vågat hoppas. Kanske är det så, att det är just för lilla mig som den största förändringen blir?? Mer jobb, mer ansvar, fler vuxenpoäng.

Och jag är lite rädd. Ganska mycket ibland -för allt det som är nytt och känns så enormt stort när jag sitter hemma och funderar. Men samtidigt smyger sig en glädje fram och det känns så riktigt, så äkta och så på tiden!! För det är ju detta jag alltid velat, alltid drömt om -egentligen. Att få jobba med det jag brinner för, och att få utvecklas och bli bättre och lära mig mer. Vad vore väl bättre än att få ha sitt alldeles eget företag -med allt vad det innebär??

Måtte nu allt fortsätta gå i rätt riktning och våra planer fortskrida utan några större bekymmer. Och må skorna som ska ta mig mot nya äventyr vara i precis min storlek!!

Mår äntligen lite bättre! Började dagen (eller förmiddagen, sov rätt länge...) med en lugn och inte alltför lång promenad i skogen med hundarna. Det kändes skönt att komma ut, skönt att ha tålamod med tjejerna (som i ärlighetens namn sköter sig sååå mycket bättre när jag är på gott humör och inte sur och tvär...) Och det var härligt att känna att jag gjorde nån nytta igen -och att tjejerna äntligen fick röra sig lite...

Inne igen orkade jag göra brunch och äta den (matlusten har börjat återvända, även om inte allt på tallriken rymdes ner i magen). Men sen tog energin slut och det blev till att ligga ner och vila en stund. Såg en film och sen lockade solskenet därute igen. Nog är det tur att man har hundar så man "tvingas" ut :)

Denna gång blev det en långsam tur runt parken, hela lilla familjen (minus sköldis då, han uppskattar nog inte snö...)

Ixa och Julia jagade bollen och hoppade och hade sig i snön. Susanne lekte lite med dom medan jag mest stod och njöt i solen. Underbart att vara ute!!

Nu blir det lite mer vila och film. Försöker bestämma mig för om jag kommer vara i sånt skick imorgon att jag kan gå till jobbet? Hur vet man sånt? Uppenbarligen hade jag ju för bråttom sist, eftersom det bara tog en vecka innan förkylningen var tillbaka i förnyad styrka...

Hur som helst så borde jag vinna en Oscar i "konsten att göra ingenting" -så bra som jag har blivit på det ;)

Tycker att jag förtjänar att må bättre, efter att ha vilat och sovit hela dagen. Men har fortfarande ingen energi :(

Tack och lov verkar mina hundar förstå "allvaret". Annars brukar dom klaga om det blir lite tråkigt en dag, nu har vi haft tråkigt i två...Det är nog inte helt lätt att vara ute 2-3 timmar om dagen, och sen helt plötsligt bli inlåst i några dygn. En liten stund stod jag ute på gården idag medan dom fick strosa runt, och sen har ju Susanne gått lite med dom också. Men inte i närheten av det dom är vana vid. Och ingen träning alls! Men ändå -världens tålamod. Dom har legat med mig i soffan, Ixa med huvudet på mitt bröst och Julia vid mina ben. En tröst och en trygg närvaro.

Och min stackars sambo har dragit fullt lass hela långa dagen. Tagit hand om tvätten, som var typ minst en vecka sen och därmed svämmade över tvättkorgens kant... Hon har också fixat frukost, lunch och middag åt en sambo utan både matlust och smaklökar. Och hon har fyllt på dricka, hämtat alvedon och nässpray, pussat febrig panna och rastat fyrbenta. Vad vore man utan dem man älskar??

Nu byter jag soffan mot sängen.

God natt!

Tittar på vackra kvinnor i vackra klänningar -Oscarsgalan! Perfekt när man är sjuk, man får skratta lite ibland, man behöver inte anstränga sig för att hänga med -och det gör inget om man råkar slumra till en stund.

Det gör ont i varje liten cell i min kropp, jag fryser och ryser och det gör ont. Jag snorar och feberfrossar och hostar och nyser. Och jag tycker sjukt synd om mig själv.

Min sambo håller kanske inte riktigt med....Hon pratar om nån gammal reklamfilm, han som säger "ni kvinnor snackar om att föda barn, då vet ni inte hur det känns när en man är riktigt förkyld"... Den gick för några år sen -minns ni? Hon påstår att jag är värre än honom...

Antal steg idag??

Typ 0...