Tung dag....

...nya tag imorgon!!!

Håller stadigt högt tempo nu, och det är underbart roligt. Även om det också är tröttsamt och det ligger mycket oro därunder -kommer jag klara detta nya? Vissa dagar sviktar självförtroendet nåt enormt, andra dagar är jag fylld av tillförsikt.

Mitt i alla förberedelser fortsätter livet snurra runt mig. Det byts fönster i mitt hem, en fyrfota vän återvänder till de himmelska ängarna, det hålls en fest jag närvarar vid några få men trevliga timmar, jag har en extra hund på besök i mitt hem, tvätt tvättas och smutsiga golv dammsugs. Mina egna hundar får vissa dagar nöja sig med korta promenader, som sammantaget inte ens motsvarar en av våra vanliga långrundor!!

Det var veckor sen jag hann träna lydnad -eller något annat för den delen...Men imorgon kör vi, jag och Ixa, med vårt träningsgäng. Har egentligen inte tid, men har bara bestämt mig för att den timmen behöver vi, jag och Ixa!

Ganska förvånad är jag över att jag tycker allt detta pappersgörande är riktigt kul. Att sitta och fixa med reklamblad och prislistor och bokföring (som jag nu bara har nosat på litegrann...) -det ger så otroligt mycket mer än jag någonsin kunnat gissa. Så nu har jag fått lite förståelse för de som valt att bli

kontorsråttor :) Även om jag nu har svårt att tro att jag skulle klara av att syssla med det på heltid -jag trivs alltför bra med promenaderna med mina fyrfota vänner!!

Nu ner i bingen för några timmars sömn. Imorgon ska det inhandlas lite småsaker så jag kan fortsätta jobba. Sen är det måndag och tillbaka till hårbollarna :)

Trodde inte denna vecka kunde bli så mycket värre, tills jag imorse fick veta att en av dagisets äldsta kunder gått bort. Jag fäster mig vid de fyrbenta så lätt och den sorg jag känner när någon går bort är tung. Sen fäster man ju sig vid de tvåbenta kunderna också -och nu går dom igenom detta hemska....Gav mitt allt i dagisbloggen, så jag skriver inte mer om detta här och nu. Förutom det att av det som är jobbigt med hunddagis är detta det allra allra värsta. Och det går inte att skydda sig, för jag kan inte värja mig. Jag kommer att fästa mig vid den som tar hans plats också.

All energi försvann idag och vi har liksom flutit runt på jobbet, den ena mer nere än den andra. Massor är det som ska förberedas också, inför nästa helg då vi har "föräldramöte". Tog mig iaf tid idag på eftermiddagen, till att bara mysa runt med hundarna. Gick från den ena boxen till den andra och pratade och gosade med hårbollarna -dom som jag gör allt detta för. Det gäller att inte glömma bort vad som är viktigt!! 

Har haft kontakt med lillasyster som skickade massa gulliga och peppande sms. Nog har jag den bästa systern i världen!! Så viktigt att ha någon bakom sig, som bara finns där och som jag kan känna mig trygg nog att "bryta ihop" och känna mig liten inför.

Imorgon är det fredag och dagen är redan planerad till brädden... Men med roliga och spännande saker. Och sen kommer äntligen, äntligen Susanne hem och allt blir precis så som det ska vara igen!!

Fast utan stora fina Caesar   

Fy attsingen för renovering :( Inte nog med att hela huset är invirat i plast och gården är full av skräp och stora containrar -nu har dom tagit sig in i lägenheten med sitt skräp också!

Det ska ju -som tidigare sagts- bytas fönster.... Igår plockade jag ner gardiner och bort med krukor och allt som stod i närheten av fönster och balkongdörrar. Och jag plastade in bokhyllor, TV och annat ömtåligt eller svårstädat. Var helt på det klara med att jag skulle komma hem till en kväll fylld av damm och städ.

Vad jag inte var beredd på var att komma hem till ett hem fyllt av damm -men bara ett halvfärdigt jobb!! Inte lönt att städa, för det är ju inte klart. Och överallt saker och papper och plast. Jag blir tokig!!!

Inte så mycket jag kan göra åt saken. Försöka stoppa irritationen och "det obekväma" långt bak i hjärnan och låtsas som att det inte finns. Har så mycket annat att tänka på nu så jag orkar inte oroa mig för hur länge dom tänker skapa kaos i vår lägenhet innan dom är klara....

Har varit på utbildning idag. Skatter, moms, arbetsgivaravgifter och annat som kostar. Och så några avdrag också ;) Det är mycket jag ska lära mig nu inför det nya. Men det är kul, spännande och det stimulerar dom små grå. Inte förstod jag att jag saknade nåt -jag som har världens drömjobb. Men nog är det roligt att hålla på med "kontors-råtte-saker" ibland också. Tänk att få allt från så många olika världar, hur lyckligt lottad är inte jag??

Skatteverket har flera utbildningar som alla är kostnadsfria. Jag har redan bestämt mig för att gå en fördjupning i moms och en i rollen som arbetsgivare. Dagens utbildning gav mig massor och det känns som att jag börjar få koll på läget.

Det blev en lång dag idag, med jobb, utbildning och sen kursavslut (allmänlydnad). Och sen kommer man hem till en tom lägenhet, Susanne på kurs hela veckan :( Inte van att sova själv, så vi får se hur det går....

Imorgon ska det bytas fönster i lägenheten, vilket betyder att jag har fått ta ner alla gardiner och flytta alla möbler som är nära ett fönster. Så nu ser det konstigt ut här, och det ekar. Så det lär ju inte bli lätt att sova....

Men vi gör la ett försök...God natt!

Efter ett dygn fyllt av ljusa barnstämmor är nu lägenheten åter tyst. Det var underbart att se små systersöner igen, dom hade vuxit massor sen i julas!! 

Inplanerat för dagen var ett besök på fjärilshuset, något jag velat se länge men det har aldrig blivit av. Förens nu då :)

Tina och Elliot på väg till fjärilshuset.

Inne i fjärilshuset var det varmt och fuktigt. Och massor av fjärilar (förstås) och små fåglar som sprang omkring på marken och fiskar.

  En del fiskar fick man "klappa" om man ville. Det vågade inte jag, men (snart) 2-åriga Elliot -han vågade :)

Elliot var alldeles hänförd och sprang runt -det var knappt man hängde med. Allt blir så mycket mer spännande när man får se det genom ett barns ögon också!

Efter besöket på fjärilshuset var tanken att vi skulle fortsätta mot junibacken. Men tiden rann iväg, så efter lunch på Burger King åkte vi hemåt med en väldigt trött Elliot, som nästan somnade i min famn på tuben. Junibacken får vi ta i sommar -nåt att se fram emot :)

Lille Igge hinner bli lite äldre till sommaren, så att han kanske också får ut nåt av junibacken. Idag sov han igenom hela utflykten.

Väl hemma hann Elliot sova lite och jag gosade bebis, innan det var dags för lilla familjen att åka hem. Det har varit helt underbart att ha dom här, även om det blir rätt intensivt när så mycket ska ske på så kort tid. Och jag vill bevara och konservera varje liten sekund jag får med killarna, det går ju så fort så är dom stora!

Prins Igor 3 månader gammal.

Efter sig lämnar prinsarna 3 stycken helt utpumpade hundar ;)