Det har varit några stressiga dagar och bloggen har inte hunnits med. Så nu får jag uppdatera i efterskott -det är jag så dålig på. Minne som en guldfisk....

I söndags -eller måndags -minns inte helt säkert. Det kan nog ha varit i måndags faktiskt...nästan säker på det.. Nåja, iaf -vi tog en promenad runt skogskyrkogården. Och det var ju då allhelgona förra helgen, det minns jag iaf med all säkerhet :) Så, vi hade ju traskat förbi där flera gånger under helgen och sett alla vackra ljus på avstånd. Nu gick vi in -jag och hundarna. För tänk -på denna kyrkogård är hundar faktiskt välkomna! Ingen plats för allergiker att vila på i all evighet med andra ord. Hur som helst, vi gick dit. Och på vägen fotograferade jag litegrann. Tänkte att en afton som denna så kanske det fanns några andar som var vakna och ville berätta nåt. Eller så kunde jag bara få fina bilder kanske.

Det var ganska mörkt på stigen. En kuuslig kväll ;)

"skuggan", "röken" eller vad det är till vänster på bilden dök upp från tomma intet. Det var bara jag och hundarna på stigen. Kan vara nåt krux med kameran -vad vet jag. Eller så var det mamma som tittade förbi för att säga hej :)

Inne på skogskyrkogården. Jag har ingen aning om hur man ställer in min kamera, eller om det ens går. Så i mörkret blir bilderna inte riktig som jag vill. Men rätt kul ändå.

Som den här till exempel. Rätt starka färger...

Många tända ljus var det över hela kyrkogården -och den är stor. Hundarna skötte sig exemplariskt och jag var en mycket stolt matte. Sen finns det ändå folk som inte gillar att hundar överhuvudtaget andas på vår jord (verkar det som) och som högt och tydligt måste visa sitt missnöje. Detta trots att mina tjejer satt snällt och väluppfostrat och tittade på alla ljus. Och vi stod en bit ifrån!

Igår var vi med Ixa till Bagarmossens djursjukhus. Hon har hostat från och till här under några veckor och i helgen blev det mycket värre. Stackars liten hostade hela långa nätterna, hon var helt slut. Värdelös kände jag mig som matte när hon kröp tätt intill och tittade på mig med lessna, trötta ögon. Om det bara funnits nåt jag kunnat göra!! Jag höll om och smekte och klappade och masserade, men inget hjälpte. På morgonen släppte det och en trött flatte-tik fick äntligen sova. En lika trött matte fick gå till jobbet och vara orolig :(

Så igår träffade vi då Veterinär Johannes på Bagarmossen. Han var en trevlig och förtroendeingivande man. Först kollade han tonsillerna -som såg bra ut. Sen lyssnade han på hjärta och lungor och det lät bra. Så det blev röntgen. Min vackra prinsessa var så duktig, utan några droger alls låg hon på rygg alldeles stilla medan bilderna togs. Även lungorna såg fina ut. Vid detta laget hade jag redan hunnit fälla några oroliga tårar -jag tyckte att alla var för snälla och var säker på att dom redan visste nåt hemskt. Sen blev det blodprovs-tagning. Ixas svans gick hela tiden, under rakning, blodprov och omplåstring. Hon såg lite fundersam ut när nålen gick in i benet, men sen var det nån som pratade med gullig röst och då kom svansen igång igen :)

Idag ringde Veterinär Johannes med provsvar. Det finns inga tecken på infektion. Ixa har fått hostmedicin som hon ska äta en vecka, är hon inte bättre måste vi ner i halsen och titta. Däremot är Veterinär Johannes 99% säker på att det inte smittar, så vi behöver inte oroa oss vid hundmöten och liknande. Han sa att vi kunde vara försiktiga när det gäller små valpar, för säker kan han inte vara. Och så får inte Ixa busa hårt eller på annat sätt anstränga sig. Koppelpromenader går dock bra :)

Jag önskar vi visste vad som är fel, men jag är oändligt tacksam att det inte verkar vara nåt allvarligt iaf. Och förutom när hon hostar tills hon nästan storknar -så är min lilla tjej precis som vanligt -go och glad :)

Jättetrött blir man när man varit på Bagarmossens fina djursjukhus.

Ikväll efter jobbet åkte vi ut till Skarpnäck, där jag jobbar, för att träffa en potentiell dagmatte. Hon är väldigt trevlig, har hundvana, är inte alltför ung (några över 20) och hon är norrlänning! Nu ska vi bara vänta på att Ixa är frisk igen, sen ska vi prova med en halvdag och se hur det går.

Mer än så har inte hänt sen sist. Om jag inte glömt nåt ;)