Igår tränade vi på Gubbängs-fälten. Jag och Ixa fokuserade på det som händer mellan momenten. På tävling fick vi ju nerdrag på helhetsintryck pga att hon var för yvig. Så jag tränade på att berömma luuugnt och fiiint och smeka -inte klappa. Lite svårt när jycken gör en tio-poängare och jag blir superstolt och överlycklig matte... men man gör så gott man kan!

Själva träningen gick sådär. Helt plötsligt -från en dag till en annan- märktes det att min tik löper. Det var näsan i backen och tugga gräs som en ko och "va? Sa nån nåt? Jaha, matte -är du också här??" Inte helt lätt att bryta igenom alla dumma hormoner.... Men i det stora hela är jag ändå nöjd, hon gör momenten och det blir sällan fel.