Så var debuten gjord. Och jag kan väl inte påstå att jag är jätteförvånd över att Julia frös. Känns bra ändå, att debuten är gjord, att jag vet vad vi ska jobba med. Och framför allt att jag -trots nerver, publik och förväntningar- ändå såg min lilla terrier och bröt. För det är ju det absolut viktigaste, att hon har roligt. Det är ju trots allt därför jag gör detta med henne! Och jag vet att, om vi ska ha den minsta chans, så måste jag hela tiden ha hennes bästa i tanken.

Jag tror dock att vi kommer över denna "vägbula" som är hennes scenskräck. Vi ska träna, träna, träna fram till Linköping. Vi ska höja volymen och bygga det lilla självförtroendet. Det SKA gå!!

Vårt mål är: förbättra Julias självförtroende, ha massor av kul -och tre uppflyttningar så vi får diplomet.

Det är allt   Ursprungligen lovade jag mig själv att ge Julia 4 chanser. 4 tävlingar, blev det inte bättre så skulle hon "slippa". Efter helgens resultat höjer jag det till 15 (eller nåt). Hon behöver en lång start-sträcka, men det kommer va värt det!

Sotas program växer fram för fullt. I motsats till Julia så har Sota inga som helst problem att orka huuur länge som helst, inget är läskigt och självförtroende finns det massor av. Blir det fel så provar hon gärna igen och igen och igen....

Jag tror att hennes debut är nära -och att den kommer gå strålande   

Nu siktar vi mot stjärnorna