Idag har Ixa fått vila från träning. Ja, ska jag vara ärlig så fanns nog inget alternativ. Damen har gått in i höglöpet och varken ser, hör eller vill. Då är det inte lätt!

Så när det var dags för träningsgruppen, som idag bestod av Mika och lilla jag, så blev det Julia som fick träna. Agility, tänkte jag. Det är ju det jag envist hänger kvar vid när det gäller min "förstfödda". Det var ju liksom det som var tanken med henne. Jag hade inte super-höga förväntningar, det har ju aldrig gått direkt lysande. Svårast är ju den där förbenade gungbrädan, som både rör sig och låter illa. 

Vi började med lite uppvärmning, sen några lätta hinder som hon flög över, lätt som vinden. Däcket bara "råkade" hon ta i farten, rätt väg också. Slalom har fastnat riktigt bra, om än hon behöver lite hjälp ännu. Så var det dags för gungbrädan då. Man ska ju träna på det som är svårt -inte bara det man kan. Matte tar fram sin allra bästa "det här är ingen sak i världen-röst". Lite håller jag emot på vägen ner, så färden inte blir så snabb. Sen belöna på kontaktfältet, med två tassar stadigt i gräsmattan. Allt har gått strålande såhär långt. Sen ska då gungbrädan fällas tillbaka, vilket ju orsakar den förskräckliga smällen. Matte kastar en boll samtidigt som hon släpper brädan och inväntar spänt "rycket" i liten terrierkropp. Men inget händer. Annat än att liten terrier studsar efter bollen och kommer tillbaka för fortsatt lek. Ja jisses -ibland blir man allt bra förvånad!

En engångsföreteelse tänkte jag, och provade igen. Lika bra denna gång! Och inte nog med det -den lilla damen fick mersmak. Resten av passet drog hon mot gungbrädan, och vi körde den många gånger. Fortfarande med hjälp på vägen ner, men lite mindre. Och hon kan stå brevid när den smäller i backen utan att bekymra sig nämnvärt. Igen och igen ville hon köra, stolt och tuff var hon. Och överlycklig var jag!

Agility blir det mer av i sommar. Nu kliar det i "hundtränings-nerven".

Liten terrier har under sommaren skaffat sig dålig hörsel. Eller åtminstone valfritt hörande...när det passar liksom... Susanne, som är så oerhört svag för lillan, har inte direkt hjälpt upp problemet. Det är konstigt att en inkallning är alltid en inkallning när det gäller stora svarta -men liten terrier har ett val?! Hur kan det komma sig??

Nu vill ju jag kunna ge båda hundarna friheten att kunna gå lösa ibland -även om vi bor i stockholm. Så nu har vi kört allmänlydnadsträning. Och eftersom liten terrier var en riktigt lydig hund en gång i tiden så gick det snabbt att damma av dom gamla kunskaperna. Det blev till att gå och hämta henne några gånger, men sen insåg hon att dom glada dagarna var över. Det är mest Susanne som har fått stå för träningen, med mig som ivrig "påhejjare". Det behövdes verkligen, Julia har fått lite respekt för Susanne nu. Vilket hjälper henne att höra bättre ;)

Så har vi kört igenom lydnadsprogrammet några gånger också. Ställandet fick vi backa lite på, för det hade hon glömt. Men resten satt som det skulle. Förutom apporten då, som jag förstörde när hon löpte (blev rädd då den föll i golvet...) Men där verkar det som om det börjar släppa. Jag kastar den (ute på gräset=låter inte otäckt) och hon hämtar. Hon verkar ha förknippat det otäcka med "apportbock+matte", för svårigheten blir när hon ska lämna den. Jag belönar de gånger hon vågar lägga den i min hand, de gånger hon inte vågar nonchalerar jag och fortsätter leken. Och det går framåt -precis som det ska.

Så var vi då äntligen på agilityplan igen. Julia var så taggad, fast hon trodde nog att det var lydnad som väntade, för hon gick perfekt fot och satte sig varje gång jag stannade :) Väl på plan fattade hon dock och oj, vilken fart det var på henne idag (för att vara Julia alltså...) Vi hade så himla roligt och hon var så duktig -stolt matte är jag idag :)

Alla hinder kom hon ihåg från förra året, så vi kan fortsätta där vi slutade. Platten är ju något av en favorit, den blev hon överlycklig av att återse. Dom hinder vi får lägga ner lite mer krut på är slalom och gungbrädan (som är läskig), sen blir det väl att försöka få upp fart och att få henne att jobba lite mer självständigt, nu vill hon ha matte nära för att gå framåt.

Däcket kanske vi också får träna lite mer på -eller vad tycker ni?

Ibland blir det lite fel...

...men oftast går det precis som det ska :)

Hann träna lite lydnad ute i solen när jag kom hem också, med löp-Ixa. Det gick riktigt bra. Så nu är alla nöjda och glada och trötta, äntligen kan matte ta en tur med dammsugaren.

Jag, Ixa och Julia önskar er alla därute en riktigt solig och fin midsommar!

Igår var det fjärde tillfället på min och Julias allmänlydnadskurs. Julia har inte börjat löpa än...något försenad....Så det blev till att genomlida ännu en skräckfylld gång -även om det gick lite bättre igår. Nu börjar hon ju liksom förstå att alla dom fula schäfrarna inte tänker äta upp henne...

Vi tränade gå fint/inte dra i koppel. Problemet var bara att även denna gång vägrade lilla Lulia att dra en endaste liten gång, så vi travade bara fram och tillbaka, fram och tillbaka.... Sen tränade vi lite inkallning och jag använde boll och annan hund som störning. Det gick bra, även om lite långsamt -är ju ingen direkt fart på henne för tillfället.

I det stora hela var jag mycket nöjd, det är bra för Julia att tvingas inse att världen inte är så farlig som hon tror. Det var tom lite svansviftande igår :)

Ja då var det andra kurstillfället i min och Julias allmänlydnadskurs. Dagens ämnen var relation och kommunikation. Vi fick börja med att utan kommandon föra hunden i slalom mellan koner, ställa hunden i en ruta i 5 sekunder, föra hunden över ett hinder och sedan lägga den i 5 sekunder. Kropp och röst var tillåtna hjälpmedel men inget godis och inga kommandon. Julia klarade detta utan större bekymmer, hindret var det svåraste men gick bra på andra försöket.

Sen var det fika och teori i mitt och Julias gamla klassrum. Vi fick dom nya böckerna -senaste upplagan av Inki Sjöstens "Allmänlydnad", med DVD-skiva och arbetsplan. Bra att ha då det är den vi kommer att jobba utifrån nu på klubben. Kan ju liksom vara bra att veta vad man delar ut till sina kursdeltagare :)

Sen tränades inkallning ute i hallen igen. Vi jobbade i par, medhjälparen ledde ivägt hunden och matte kallade in, sen belöning -en grundövning. Så skulle vi köra mingelövning, dvs. att man minglar runt med hunden i koppel och kallar in när den vill fram till andra hundar. Om hunden inte lyssnar halar man in den och belönar. Problemet var bara att Julia -nu före löp- är så oerhört rädd för allt och alla, så hon ville inte lämna min sida. Så då tränade vi bara att gå runt där bland alla otäcka schäfrar och jag belönade hennes oerhörda mod :)

Det är inte lätt att träna lilla Lulia just nu, hon är så himlars rädd och för allt. Det är inte roligt att se, för hon ser ut som om hon får däng morgon-middag-kväll och alla i hela världen är ute efter henne. Jag hoppas löpet kommer igång snart. Men det blir bara värre och värre för varje löp så jag tror att vi nog får ta ett snack med veterinär -kanske dags för operation?

Det gör ont i mattes hjärta att se hur hemsk hennes värld är :(

Idag började en allmänlydnadskurs för instruktörer. Anledningen är att vi ska få ta del av nytt kursmaterial, träffa varandra under trevliga former samt få chansen att träna våra egna hundar. 14 stycken var vi, och jag ljuger väl inte om jag säger att de flesta var brukshundar. Jag valde dock att avvika rejält från mängden -och tog med Julia på kursen :) Ixa har fått jobba så mycket och gått många kurser. jag tyckte det var Lullans tur. Kursen hålls i samma lokaler där jag (och Julia) fick vår utbildning, så hon kände igen sig och skötte sig lika exemplariskt som hon gjorde det året :)

Vi fick skriva ner våra mål med kursen. Eftersom Julia redan har klarat allmänlydnadspasset så valde vi dom svåraste. Och att hon har klarat det en gång betyder definitivt inte att vi gör det igen -vi har ju som sagt legat på latsidan ett tag... Momenten vi valde var kvarsittande med störning, inkallning med störning, hundmöten och stoppsignal. Vi kommer att få kämpa med hundmötena mest....

Det ser visserligen ut som om första kurstillfället var aningen slappt, men vi fick faktiskt träna lite också. Vi provade fyrklövern, dvs. belöningssystemet med jakt, kamp, mat och socialt. När Julia fick välja sina favoriter gick maten först, sen hämtade hon kampen och kom till mig, sen bollarna och kom till mig...

Julia fick träffa Madde idag också....snacka om att man blir lite sotis...jag har då aldrig sett henne vara så himlastormande förälskad i någon....Jag undrar jag exakt hur mycket Madde skämde bort henne...

Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man är på kurs :)

Medan jag och Julia "kursade" fick Ixa sitta i hundstallet. Det hade hon aldrig varit med om tidigare och jag undrade nog hur det skulle gå...om vi skulle höra henne skälla hela kvällen. Men, men -med en så cool hund som Ixa går det mesta bra. Tyst som en mus var hon :)

Jag är ju inte helt hundra på om jag kommer fortsätta tävla lydnad med lilla Julia. Hon har ju gett upp och tränar på rätt bra, men det är ju inget hon "brinner" för. I vår ska Erica hjälpa oss med agilityn, något som är lite mer hennes grej. Men för att ha nåt att göra till dess så kör vi lite lydnad ändå. Vissa moment tycker hon faktiskt om, tex. apporten.

Idag körde vi igenom hela programmet -minus platsliggning, tandvisning och hoppet. Fotgåendet behöver ju bättras på om vi ska tävla mer, men läggandet under gång har hon äntligen tagit till sig. Det som vi nollade på tävling...

Julia undrar om apporten verkligen va så stor sist.....

Jag har ju funderat på detta med freestyle ett tag, då Julia är en trix-hund utan dess like. Om vi hittar nån kurs så hoppar vi väl på, annars får det bli agility för hela slanten. Och kanske lite lydnad....

Så har vi fått en lägenhet idag. I Obbola.... Etta på botten med uteplats, billig i hyra och inflytt i april. Jag antar att jag får åka och kika på den iaf, man kan ju alltid tacka nej -än brinner det inte i knutarna =)