jag som aldrig ville bo i stockholm, nu trivs så bra! Var som helst i sverige, förutom i huvudstaden -ja så tänkte jag då. Nu? Jag älskar huvudstaden!! Jag älskar att allt är nära, att alla människor får plats -hur olika vi än är, att tunnelbanan går ofta och (nästan) överallt, att det finns grönområden och skogar, mysiga stigar och villaområden och storstadsbrus och historia och nattliv -här finns allt!

Och jag älskar att man -på sätt och vis- kan känna sig fullt normal som homosexuell här. Överallt möter man andra, på jobbet, på festen, i kön på Ica. Här finns psykologer för homo/bi-personer och barnmorskor och läkare. Och självklart uteställen och restauranger. Så att man ska slippa jobbiga, pinsamma (och helt ärligt -ibland dumma) frågor. Så att man ska kunna slappna av och känna sig som alla andra i livets alla stunder.

Jag älskar stockholm, denna vackra stad, och allt den har att erbjuda!!

Tävlingssäsongen närmar sig med stormsteg -nåt jag helt lyckats förtränga.... Hela vintern har vi hållit igång lydnaden -tack vare ridhus och träning på väg till och från jobbet. Men det har just handlat om att "hålla igång", nu får jag nog lägga lite mer krut och planering i träningen om vi ska hinna bli start-klara!

De övriga i min grupp har anmält till en tävling i mars, vi får se hur det ser ut för oss då. Men för tillfället känns det som ett uppnåeligt mål, så vi kör på det.

För att bli klara har jag planerat lite, och det vi måste jobba hårt på är rutan och fjärrdirigeringen. Vi måste också våga lite mer på platsliggningen, där jag för tillfället är delvis dold med en hel del beröm på vägen. Jag tror dock att jag kan avancera ganska snabbt där. Inkallande med ställande ser ganska bra ut, men jag måste hitta på nåt sätt att förbereda henne på att det är det momentet som kommer.

Sen ska allt länkas ihop och det ska tränas med kommendering och störning och fria följet ska finslipas osv...osv....Blir man någonsin klar??

Känns kul att säsongen närmar sig, kanske mattes nerver lärde sig något förra året?? Eller så vaknar dom med förnyad styrka efter vinterdvalan.... Kul ska vi ha i alla fall, min Svarta Fara och jag!!

Plusgrader, takdropp och fågelsång -nu går vi mot ljusare tider. Underbara arbetsdagar, långa promenader med vår-rusiga "dagisbarn". På lunchen en runda med egna hårbollar, som springer fort som vinden över töande ängar. Glädje i varje skutt, en syn som får hjärtat att le. Så harmonisk och lycklig, nu när världen börjar vakna från vinterdvalan och man kan ana våren, nästan höra hur det spritter av återvunnet liv i rötterna -där i den ännu frusna marken.

Men ännu bara januari. Må så vara, att det är januaris sista dag -det är ännu en bit kvar av vintern. Imorgon kan snön och kylan återvända -och sopa bort alla underbara vårkänslor. Men dagens glädje tar den inte! Inte heller vetskapen om att den är nära, den underbara, livfulla, gröna våren!!

Tänk att man blir så mycket piggare när man tränar. Har nästan varit lätt att kliva upp halv sex denna öppnings-vecka. Även om man gärna vill ligga och dra sig, men det är mest för att Susanne ligger kvar, och mellan oss en varm och djupt sovande Julia. Som blir sur och grinig om hon måste kliva upp och följa med så tidigt. Trots att hon ju kan somna om på dagis, värre är det ju med mig, som måste jobba hela dagen...

Livet är rätt gott för tillfället. Vi är äntligen på "rätt" sida om vintern, dvs. på väg mot den härliga våren. Jag och Susanne har pratat om att hyra stuga en helg för att komma iväg, det kan behövas nu när man mest går och väntar på att allt det vita (eller grådaskiga) ska försvinna. Bara mysa med tjejerna, någonstans på landet. Hoppas det blir av.

Min längtan efter sommaren på Åland har kickat in redan. Börjar tidigare och tidigare för varje år känns det som. Tänk att mammas paradis har kommit att bli mitt, och så betydelsefullt och viktigt för mig.

Men först ska vi njuta av våren....när den nu kommer. Idag har termometern sjunkit igen. Läängtar efter vårens första krokusar!!!

Kalla det ålderskris, men jag har bestämt mig för att må bättre, vara snyggare och nyttigare än någonsin den dag jag fyller 30. Har redan nått en bra bit på väg, då jag har slutat röka. Nu vågar jag faktiskt säga det, för jag tror aldrig jag varit utan nikotin så länge -snart två månader har gått sen sista pinnen!! Och jag känner sällan av suget -även om det nog dyker upp ibland. Men inte speciellt svårt att stå emot ändå, fördelarna är helt klart värt den stunds "plåga" suget ger.

Så, jag mår bättre och är nyttigare. Jag ska också försöka dra ner på sockret, lite iaf. Det är nog den drog jag aldrig kommer bli av med, så starkt är behovet! Och så svårt att stå emot. Har man tagit sig genom hela affären utan att nåt kanat ner i korgen, ja då kan man ge sig fan på att kassan är övertäckt med choklad! Inte nog med det, nej det är dessutom "3 för 10 kr" eller nåt annat dumt. Så då kan man ju inte bara köpa en, utan måste köpa 3. Och sen är man förlorad. Igen.

Men som sagt -jag ska försöka. Lite iaf.

Och inget nyttigt leverne utan träning! Så det har jag börjat med. Vilket var efterlängtat! Så länge jag rökte tyckte jag inte att jag var "värd" det, så mycket pengar som jag slösade på ingenting. Ja förutom framtida cancer då. Och tandlossning och rynkor och sånt. Men men, nu kör jag gärnet. Har hunnit vara på gymmet 2 gånger sen jag köpte kortet. Var tvungen att ta en paus innan jag ens börjat, eftersom jag blev förkyld. Men nu är jag igång igen, var där igår och tänker gå ikväll igen. Dessutom står jag på Wii-brädan de dagar jag inte är på gymmet, jag tränar minst 30 minuter per dag. När jag var förkyld blev det mest yoga och sån "lugn" träning, men jag gjorde iaf nåt. Jag har ständigt på mig stegräknaren, vilket gör att jag går lite, lite extra varje dag. Man vill ju inte hamna under 10 000 steg, helst inte under 20 000 faktiskt. Ligger en normal arbetsdag runt 30 000, med rekord på över 33!!

Så det var ciggen, sockret och träningen. Men inte nog med det! Jag tänker även gå framåt och bli en bättre människa genom att blicka bakåt. Har insett att jag nog kan behöva lite hjälp att reda ut sånt som hände då. Och jag har hittat det perfekta stället, och den perfekta personen att prata med. Det finns ett ställe här i stockholm som är inriktade på homosexuella. Vilket underlättar, då man slipper spilla tid på att förklara sånt som en heterosexuell aldrig kan förstå. Har gått några gånger redan och det känns bra.

I sommar fyller jag 30 år. Och jag kommer va snyggare, gladare och nyttigare än någonsin. Och starkare och bättre!

Halva januari har hunnit komma och gå utan att jag hunnit se tillbaka på året som gått -dvs 2010. Men här kommer det nu -året som var i stort sett toppen från början till slut!

Januari- Jag söker och får mitt drömjobb som hunddagisfröken på Nos mot nos. Är förmodligen årets största händelse, som jag får njuta av hela 2010 och förhoppninsvis längre än så. Lille skutt fyller 4 år!

Februari- Det nya spännande hundlivet fortsätter och jag får allt fler arbetsuppgifter, bland annat lär jag mig trimma hund. Kylan lamslår stockholm och tunnelbanan står stilla, vilket gör dagiset tomt och lugnt. Jag hittar en ensam hund på örbyleden som jag fångar in och tar hem -till min sambos stora förtret. Hunden tackar mig genom att kissa på skostället i hallen, innan ägarna hinner hämta honom....vilket inte gör min sambo gladare...

Mars- Går på föreläsning med Freddy Worm Christiansen. Jobbar för att vinna respekt i min hundgrupp, som är rätt bråkig. Hittar mitt första grå (undrar om det har nåt samband med den bråkiga hundgruppen??) Får lära mig mer än jag vill veta om problemet med kamphundar i händerna på fel person. Ser dom första krokusarna kämpa sig upp ur marken -ett välkommet vårtecken! Minns min mamma på hennes födelsedag, som skulle ha blivit hennes 51:a.

April- Går på Gunnel och Karinas bröllop. Gör årets första spår ute i Ågesta. Kastrerar liten terrier. Firar ett år med min kärlek!!

Maj- Min älskling fyller år. Vi förlovar oss!! Ixa får plats på MH för Cane Corso-klubben, och det går riktigt bra! Vi tävlar för ridgeback-klubben, i lydnad, och vinner hela klassen!!

Juni- Planeringen inför semestern är i full gång. Härliga dagar på jobbet, när det är varmt och doftar underbart av sommar -mycket tid spenderas i rastgårdar. Vår familj och Mikas familj åker till Vingåker, där Pernilla med familj hyrt stuga. Vi spenderar helgen där, långa härliga promenader, god mat och gott vin, härligt sällskap och shopping på outlet. Kronprinsessan gifter sig -och det syns och hörs överallt i flera veckor före och efter. Vi firar midsommar i stockholm, picnick längs norrmälar strand. Vi tränar massa lydnad och pappa med familj hälsar på i vår lilla tvåa för första gången.

Juli- Vi har semester!! Vi är på Åland och vi åker en sväng upp till Vasa, där pappa tar oss med ut på sjön. Väl tillbaka i stan upptäcker vi en knöl på Ixa -i halsen, vilket visar sig vara början på en väldigt otäck resa. Vi försöker trots detta njuta av PRIDE, som detta året hölls på Gärdet. Underbart att träffa goa glada människor, gamla vänner och nya bekantskaper.

Augusti- En månad fylld av veterinärbesök, provsvar, hot om operation och oro, oro, oro.....Och slutligen den fruktade operationen...

September- Ixa blir äntligen friskförklarad och såret efter operationen läker i rasande takt. Nu handlar allt om familjen och att må bra och njuta av livet. Vi åker till vagnhärad och hälsar på Louise och hennes föräldrar, går i skogen och plockar massor av svamp. Vi promenerar runt flaten, vi åker ut till drottningholm och hundöarna och vi får hela lilla håriga familjen fotad av proffs. Jag blir också faster för andra gången, till en liten Tova.

Oktober- den vackra hösten kommer med sina fina färger och vi spenderar mycket tid utomhus. Ixa och jag kommer igång med träningen igen, efter hennes sjukdom. Ixa fyller 3 år, vilket firas stort!!

November- Min älskade flickvän opererar sin onda axel, och har så ont och mitt hjärta brister när jag inget kan göra. Men hon läker, även om det går långsamt. Pernilla bjuder mig och Mika på en heldag lyx -massage och vin och mat och Wallmans. Kan inte bli bättre!

December- Lille Igor kommer till världen och jag blir moster för andra gången. Vi firar julen i vasa och får njuta av bebis! Samlar krafter hos de nära och kära och njuter för fullt, alltför sällan man får vara nära dem man älskar! Blir dunderförkyld och spenderar nyår hemma i soffan, iklädd pyjamas, drickandes skumpa. Men med min vackra älskling och hårbollarna vid min sida. Så allt är som det ska, när man välkomnar ett alldeles nytt och löftersrikt år!!

5 år med världens sötaste skrutt!!!

"En tuss på ett snöre" -så sa vi skämtsamt när du kom till oss. En liten hårig virvelvind som dök rakt in i våra liv och våra hjärtan. Från den dagen blev inget mera sig likt. Helt plötsligt hade nya dörrar öppnats, nya drömmar fick liv tack vare en liten livlig piraya-valp vid namn Julia.

Tillsammans har vi delat glädje och sorg. Vi har färdats långt -både geografiskt och känslomässigt. Sen jag lärde känna dig har jag förlorat och funnit mig själv igen, ständigt med dig vid min sida. Dina mörka kloka ögon, din trösterika närhet och tryggheten och värmen i din blotta närvaro.

Mitt liv började den dagen bilen lämnade Björna och styrde mot Umeå, med en liten skrutt i mitt knä. Jag är skyldig dig allt och lite till -du är i sanning min bästa vän!

Jag älskar dig!!