19 113 steg

Ikväll har vi myst med Mika och Ousman. Och jag kom inte undan veckans Melodifestival.... Men det gjorde inte så mycket, rätt ok om man är några fler och inte behöver titta hela tiden ;) Fråga mig inte vilka som gick vidare för det har jag ingen större koll på...

Hundarna hade vi med förstås, så dom fick sig en liten promenad både dit och hem :) Nu är alla tre trötta och nöjda.

Blir mer och mer förälskad i Hiki för varje sekund som går! Vilken underbar hund!! Hon vikftar på svansen som en äkta flatte, hon är sprallig, lekfull, mjuk och gosig. Och busig och humoristisk. Det är verkligen svårt att lära känna en ridge, men när man väl gör det -då faller man för dom allihop :)

Har varit ute med damerna på morgontur i skogen. Vågade mig inte på att släppa Hiki där, med allt vilt hon säkert gärna vill följa efter...

Däremot så vågade jag släppa henne en stund på fotbollsplanen. Hon och Ixa har varit på varandra -fulla av busig energi båda två. Så lite kunde dom ju få leka, tänkte jag.

Problemet är bara att Ixa inte riktigt förstår "det afrikanska" språket....

"Ridgarna" har ju ett ganska speciellt sätt att leka, det är "hårt" och ska "boxas och brottas" mycket, så helt lätt är det nog inte för liten Ixa. Första gångerna Ixa lekte med Qiara (Cane corso) var också rätt kul, för "italienska" är inte heller hennes språk ;)

Nu blir det brunch i stugan!

19 242 steg

Idag fick vi med oss Hiki hem. Hiki ska bo hos oss en vecka. Måste säga att jag ser fram emot veckan -hon är en väldigt charmig hund!! Hon verkar ha accepterat att hon ska campa hos oss ett tag, hittat favorit-fåtöljen och favorit-biabädden, bästa vattenskålen och -viktigast av allt- Godisskåpet!!!

Vi har inte hunnit vara ute så mycket än. Men en tur i skogen har vi tagit iaf. Det var kul, höll henne kopplad nu innan vi hunnit "arbeta ihop oss". Först var hon inte alls intresserad av mig, försökte locka och prata med henne -jag var luft.... Men efter en stund, mina hundar sprang lösa och kom glatt till mig med jämna mellanrum -och fick godis eller kel. Och då var det som att hon insåg att kanske -men bara kanske- det kunde vara värt att ge mig en chans. Och det var det ju förstås, för har jag väl fått en liten gnutta kontakt då släpper jag den inte ;) Så sen lekte vi och hade oss -hon tacklade mig på äkta "ridgeback-vis" och jag försökte putta tillbaka. Ser fram emot morgondagens promenader!

En trött Hiki vilar ut i fåtöljen efter skogsturen :)

Kvällen spenderades i hemmets lugna vrå, med kärt besök av Louise. Middag och tjejsnack och Let´s Dance.

Jag fick äntligen anledning att göra desserten jag älskar -och Susanne hatar :) Tror den gick hem hos Louise också!

Nu blir det mys med hårbollar och sambo en stund, innan det är dags för ett besök av John Blund.

15 965 steg...

...och jag är nästan tillbaka :)

Har varit en bra dag. Kul att vara tillbaka på jobbet, skönt!!! Dagen avslutades hos Eppi -världens bästa frisör :)

Nu sova så man orkar med morgondagen -fredag!!!

Tiden går sååå långsamt när man gör ingenting!! Det positiva är att tristessen nog skrämmer förkylningen på flykten ;) Jag mår faktiskt lite bättre. Kanske inte "åka till gymmet-bra", men alldeles säkert "pigg nog att gå till jobbet imorgon-bra".

Tog en liten skogsrunda med hundarna imorse. Det var kallt som f-n. Men skönt att vara ute i friska luften! Och det är faktiskt helt ok att vara utomhus en liten stund fast man är förkyld!! Iaf om man har två hundar som ju ändå måste ut...Sen var det inte nån jättelångis, en 40 minuters strosande bara.

Sen satte jag mig framför TV:n och det gick bra, kände timmarna flyga förbi. "Nu måste hon nog va ett-två, dags för lunch" tänkte jag och kikade på mobilen. Halv 11!!!! Allvarligt???

När jag vaknade imorse och pömsigt stapplade ut till toaletten fick jag mig en smärre hjärtinfarkt -utanför köksfönstret står en gubbe!! Fasadrenovering på gång, byggställningen har stått uppe några dagar. Därför har vi haft köksdörren stängd, så man ska slippa få hjärtattack av okända snubbar utanför fönstret. Ixa måste ha puttat upp dörren under natten -i jakt på vattnet i skålen... Det är tur jag är förkyld och sover i både pyjamaspyxor och linne!! Annars hade det lätt kunnat bli lite smått pinsamt....

Men det gör ju inte saken lättare, att vara rastlös och inlåst hemma -när man inte ens kan titta ut genom fönstret....

Pratade bort en stund med världens sötaste lillasyster. Usch vad jag saknar!! Vi mindes de gånger när vi var små och hemma från skolan, sjuka. Då var det roligt! Vi låg i vardagsrummet framför TV:n i varsin soffa, med varsin stol brevid, som fungerade som "sängbord". Borden var fulla med dricka, gott, tidningar och dylikt. Och vi hade så roligt!! Mamma servade oss och vi såg på barnpogram....

Tina kunde dock helt lätt hålla med om att det roliga med att vara sjuk inte riktigt följde med in i vuxenlivet....Det är och förblir oerhört hjärnkrympande, hjärtknipande och benkrypande urtråkigt att vara tvungen att kurera sig inomhus utan nåt att göra...I flera, många, timmar dessutom. Utan paus!!

Ni kanske förstår att jag inte skriver antalet steg idag?? Kommer jag upp i 10 000 är det ett mirakel. Jag vill inte se eländet -ingen stegräknare idag!!

10 610 steg...

...och jag är färdig.

När flickvännen, chefen och (de tvåbenta) kunderna tycker att det är dags -då ger jag mig. Nu är jag hemma, sjuk, borta från jobbet pga. min egen kropps opålitlighet -för första gången på över ett år. Det känns... Jag är lite förbannad, vad ska jag hitta på här hemma?? Får bara ångest av att sitta och snora när man vet att det finns viktigare saker att göra. Som nu andra får slita ut sig för eftersom jag sitter här hemma i min dumma feberfrossa!!

Hann iaf klippa en york och 56 klor (en med baksporrar, därav två extra). Och öppna dagiset förstås -bara det kändes som en bedrift idag....

Tänkte vila nu så jag är tillbaka till torsdag iaf. Om nu inte det är kort om folk imorgon, då kan jag iaf åka in de mest hektiska timmarna.

Loggar ut...

28 428 steg

Mer förkyld än någonsin -usch vad det är synd om mig!!!

Hade iaf en strålande rolig kväll, med vardagslydnadskurs fylld av roliga hundar och förare!!

Men jag kunde knappt prata, så sjuk är min stackars hals.... Det är så synd om mig...

Men jag är rätt glad ändå :) Speciellt glad blev jag när jag kom hem till världens bästa sambo, som har spenderat kvällen med att baka sin suveränt goda sockerkaka och diska världens diskberg! Detta efter att ha jobbat hela långa dagen -faktiskt fler timmar än mig om man räknar efter.... Jag har det rätt gott jag!!!

Nu äta goda sockerkakan ;)

(Så synd är det inte om mig -ändå...)

Mår riktigt, riktigt dåligt idag. Sådär så det är synd om mig. Börjar fundera på om det var dumt att sluta röka -på mina två rökfria månader har jag varit sjuk 3 gånger. Innan det?? Typ aldrig sjuk... Så påstår dom att det är onyttigt att röka... Men, men -förkylning är väl bättre än cancer och sånt tråkigt som rökning orsakar, så jag får väl härda ut. Ska försöka mig på den svåra konsten att göra ingenting idag -för jag har varken tid eller lust att vara sjuk nästa vecka. Det är ju min öppningsvecka, vilket betyder att jag har massor av tid att gå till gymmet. Jag har också tid att ta lååånga promenader hem från jobbet, medan det ännu är ljust ute. Och jag har kurs på måndag kväll, kan inte missa det (det är ju trots allt jag som är instruktören...) Så min plan är att bli frisk till imorgon. För att uppnå detta tänker jag försöka göra så lite som möjligt idag. Det kommer förmodligen att krypa i benen på mig -men det får jag ta. Min kära sambo är överlycklig och har fyllt den externa hårddisken med filmer, som ska avnjutas i soffan. Det är ju tur att hon kan se livet från den ljusa sidan när jag håller på att dö kvävningsdöden i mitt eget snor... ;)

En av anledningarna till att jag inte lyckades lura förkylningen som varit på väg in i min kropp -det kan ju va min "lilla" promenad igår. Jag var inte riktigt klädd för en 3-timmars tur i "klippiga bergen" i massa minusgrader... Men det finns en liten stig som jag varit nyfiken på länge. Jag går förbi den varje dag, med mina dagishundar och mina egna.

Det har liksom aldrig funnits tillfälle att se vart den tar vägen. Så igår tyckte jag det var dags. Den ledde till högdalstoppen, och där gillar vi ju att gå. Så vi vandrade där en timme eller så, upp och ner och njöt av solen och utsikten.

Underbar utsikt från högdalstoppen. Snacka om att vara "king of the world" ;)

Lite blåsigt däruppe på toppen :D

Allt väl så långt -det var sen det gick åt pipsvängen. När vi skulle hem igen. För jag tänkte att det kunde va kul att gå nån ny spännande väg. Sen fick jag ringa tålmodig sambo och be henne kolla upp oss på eniro. Då var vi tydligen i Fagersjö -vilket är en bra bit hemifrån.

Men vi tog oss hem så småningom. Då hade jag riktigt bråttom till årsfesten på klubben. Inte blev det bättre av att vi hittat en mobil i skogen, och var tvugna att vänta på att en väldigt lättad mobilägare skulle hämta den....

Det händer ju lite titt som tätt att jag går vilse -så min sambo är rätt van att få slå upp nån avsides gata på eniro. Eller så skickar jag ett mms på nåt hus eller så, och undrar om hon vet var jag är. Eller på ett träd, sten eller buske -det funkar också ;) Hem kommer man alltid!

  Att vara ute -det gillar vi norrlänningar väldigt mycket :)

Nu ska jag lägga mig i soffan, med mina trötta tjejer. Och titta på film. Hela dagen. Känner redan hur det börjar krypa i kroppen....men det kan ju va febern också förstås...