Har varit på utbildning idag. Skatter, moms, arbetsgivaravgifter och annat som kostar. Och så några avdrag också ;) Det är mycket jag ska lära mig nu inför det nya. Men det är kul, spännande och det stimulerar dom små grå. Inte förstod jag att jag saknade nåt -jag som har världens drömjobb. Men nog är det roligt att hålla på med "kontors-råtte-saker" ibland också. Tänk att få allt från så många olika världar, hur lyckligt lottad är inte jag??

Skatteverket har flera utbildningar som alla är kostnadsfria. Jag har redan bestämt mig för att gå en fördjupning i moms och en i rollen som arbetsgivare. Dagens utbildning gav mig massor och det känns som att jag börjar få koll på läget.

Det blev en lång dag idag, med jobb, utbildning och sen kursavslut (allmänlydnad). Och sen kommer man hem till en tom lägenhet, Susanne på kurs hela veckan :( Inte van att sova själv, så vi får se hur det går....

Imorgon ska det bytas fönster i lägenheten, vilket betyder att jag har fått ta ner alla gardiner och flytta alla möbler som är nära ett fönster. Så nu ser det konstigt ut här, och det ekar. Så det lär ju inte bli lätt att sova....

Men vi gör la ett försök...God natt!

Efter ett dygn fyllt av ljusa barnstämmor är nu lägenheten åter tyst. Det var underbart att se små systersöner igen, dom hade vuxit massor sen i julas!! 

Inplanerat för dagen var ett besök på fjärilshuset, något jag velat se länge men det har aldrig blivit av. Förens nu då :)

Tina och Elliot på väg till fjärilshuset.

Inne i fjärilshuset var det varmt och fuktigt. Och massor av fjärilar (förstås) och små fåglar som sprang omkring på marken och fiskar.

  En del fiskar fick man "klappa" om man ville. Det vågade inte jag, men (snart) 2-åriga Elliot -han vågade :)

Elliot var alldeles hänförd och sprang runt -det var knappt man hängde med. Allt blir så mycket mer spännande när man får se det genom ett barns ögon också!

Efter besöket på fjärilshuset var tanken att vi skulle fortsätta mot junibacken. Men tiden rann iväg, så efter lunch på Burger King åkte vi hemåt med en väldigt trött Elliot, som nästan somnade i min famn på tuben. Junibacken får vi ta i sommar -nåt att se fram emot :)

Lille Igge hinner bli lite äldre till sommaren, så att han kanske också får ut nåt av junibacken. Idag sov han igenom hela utflykten.

Väl hemma hann Elliot sova lite och jag gosade bebis, innan det var dags för lilla familjen att åka hem. Det har varit helt underbart att ha dom här, även om det blir rätt intensivt när så mycket ska ske på så kort tid. Och jag vill bevara och konservera varje liten sekund jag får med killarna, det går ju så fort så är dom stora!

Prins Igor 3 månader gammal.

Efter sig lämnar prinsarna 3 stycken helt utpumpade hundar ;)

Idag kommer lillasyster med familj :) Ska bli så kul att se dom allihop, pojkarna har säkert vuxit massor sen i julas....

Har spenderat dagen till att få lite ordning här hemma. Alltid så skönt när det är klart, inte lika kul på vägen till resultatet kanske... Men faktiskt, det kan va rätt mysigt att gå runt och pyssla ibland. När man är två och tar kaffepaus ibland och myser :)

Nu ska jag ta ut hundarna till skogen. Dom är smått uttråkade -ser nog ingen charm alls i städning... Vem bryr sig om lite dammråttor under soffan liksom...

Hoppas ni har en bra dag ute i ett vårvarmt stockholm. Eller var ni nu befinner er :)

Det är så väldigt mycket som ska göras nu! Känns nästan som jag vuxit fast vid datorn snart... Hoppas (och tror också) att det lugnar sig sen när allt är klart. För jag vill ju jobba med hundar -inte sitta vid datorn hela dagarna! Denna vecka har jag inte gått lika många promenader som jag brukar, dom andra har fått ta mer istället. Och det känns trist, saknar mina hårbollar ju!!! Jag har inte heller hunnit sitta inne i boxarna och mysa ner näsan i varma hundpälsar -inte ens i närheten av så mycket som jag brukar iaf.

Men det är mycket nu. Det lugnar nog ner sig, när saker och ting faller på plats. Och det är faktiskt roligt och spännande detta också, att lära sig nya saker och planera och drömma och ha sig. Så det går ingen nöd på mig. Och inte på hundarna heller. Även om jag nog vill tro att dom saknar sin dagisfröken lite.... :)

Hann iaf med ett härligt uppfriskande rastgårdsbesök idag. Och solen sken och det var varmt och hundarna hade sååå kul. Underbara stunder då det gäller att låta sig själv varva ner, inte tänka på annat än här och nu -och bara njuta! Hann också gå en långpromenad på förmiddagen, med en lite mindre grupp. Det är så skönt att gå -tankarna svävar så fritt!

Nu måste jag sätta igång igen. Har tagit med mig jobbdatorn hem så jag kan fixa lite jag inte hann med. Och jag måste städa och tvätta, för i helgen kommer lillasyster på besök och på måndag åker Susanne iväg på en veckas utbildning. Och så har vi Leia på besök nu i två veckor framåt :) Full rulle hela tiden -I LOVE IT!!

En konstig dag idag....

Så många känslor på jobbet just nu. Förändringar är aldrig lätta, även om alla ser något positivt i det. Det finns alltid svåra bitar där ändå...

Men vi har världens bästa kunder! Och jag tror att jag har förtroendet -det är då ingen som har sagt nåt annat.

Och den där lilla bubblande känslan av spänning och glädje, som legat och grott djupt därinne i magen -den bubblar upp till ytan och vågar nu visa sig ibland.

I allt som händer känns det så tryggt att göra sånt jag alltid gjort i jobbet -ta ut mina grupper på promenad. För allvarligt talat -vad bryr sig hundarna om vem som står på pappret??

Så var det officiellt, det som jag gått och burit på i hemlighet. Helt plötsligt får alla veta och det som viskats om, drömts om och oroats för -det är nu verklighet för fler än mig.

Fast allt är inte riktigt klart än. Papper som ska bli klara och godkända och myndigheter som ska säga sitt och annat sånt som tar sin lilla tid. Men kunderna vet nu, att det är på gång...att det är jag som blir den som har ansvaret över dagiset, över deras hundar.

Och nyheten mottogs mycket bra. Bättre än jag vågat hoppas. Kanske är det så, att det är just för lilla mig som den största förändringen blir?? Mer jobb, mer ansvar, fler vuxenpoäng.

Och jag är lite rädd. Ganska mycket ibland -för allt det som är nytt och känns så enormt stort när jag sitter hemma och funderar. Men samtidigt smyger sig en glädje fram och det känns så riktigt, så äkta och så på tiden!! För det är ju detta jag alltid velat, alltid drömt om -egentligen. Att få jobba med det jag brinner för, och att få utvecklas och bli bättre och lära mig mer. Vad vore väl bättre än att få ha sitt alldeles eget företag -med allt vad det innebär??

Måtte nu allt fortsätta gå i rätt riktning och våra planer fortskrida utan några större bekymmer. Och må skorna som ska ta mig mot nya äventyr vara i precis min storlek!!

Mår äntligen lite bättre! Började dagen (eller förmiddagen, sov rätt länge...) med en lugn och inte alltför lång promenad i skogen med hundarna. Det kändes skönt att komma ut, skönt att ha tålamod med tjejerna (som i ärlighetens namn sköter sig sååå mycket bättre när jag är på gott humör och inte sur och tvär...) Och det var härligt att känna att jag gjorde nån nytta igen -och att tjejerna äntligen fick röra sig lite...

Inne igen orkade jag göra brunch och äta den (matlusten har börjat återvända, även om inte allt på tallriken rymdes ner i magen). Men sen tog energin slut och det blev till att ligga ner och vila en stund. Såg en film och sen lockade solskenet därute igen. Nog är det tur att man har hundar så man "tvingas" ut :)

Denna gång blev det en långsam tur runt parken, hela lilla familjen (minus sköldis då, han uppskattar nog inte snö...)

Ixa och Julia jagade bollen och hoppade och hade sig i snön. Susanne lekte lite med dom medan jag mest stod och njöt i solen. Underbart att vara ute!!

Nu blir det lite mer vila och film. Försöker bestämma mig för om jag kommer vara i sånt skick imorgon att jag kan gå till jobbet? Hur vet man sånt? Uppenbarligen hade jag ju för bråttom sist, eftersom det bara tog en vecka innan förkylningen var tillbaka i förnyad styrka...

Hur som helst så borde jag vinna en Oscar i "konsten att göra ingenting" -så bra som jag har blivit på det ;)

Tycker att jag förtjänar att må bättre, efter att ha vilat och sovit hela dagen. Men har fortfarande ingen energi :(

Tack och lov verkar mina hundar förstå "allvaret". Annars brukar dom klaga om det blir lite tråkigt en dag, nu har vi haft tråkigt i två...Det är nog inte helt lätt att vara ute 2-3 timmar om dagen, och sen helt plötsligt bli inlåst i några dygn. En liten stund stod jag ute på gården idag medan dom fick strosa runt, och sen har ju Susanne gått lite med dom också. Men inte i närheten av det dom är vana vid. Och ingen träning alls! Men ändå -världens tålamod. Dom har legat med mig i soffan, Ixa med huvudet på mitt bröst och Julia vid mina ben. En tröst och en trygg närvaro.

Och min stackars sambo har dragit fullt lass hela långa dagen. Tagit hand om tvätten, som var typ minst en vecka sen och därmed svämmade över tvättkorgens kant... Hon har också fixat frukost, lunch och middag åt en sambo utan både matlust och smaklökar. Och hon har fyllt på dricka, hämtat alvedon och nässpray, pussat febrig panna och rastat fyrbenta. Vad vore man utan dem man älskar??

Nu byter jag soffan mot sängen.

God natt!