Äntligen färdig. Lite iaf. För stunden. Det jag tänkte att jag absolut måste hinna denna helg. Färdig! Äntligen!!

Och idag har varit en sån underbar, underbar dag!! Morgonrunda med två glada, spralliga, vårrusiga hundar i skogen. Tre rådjur som skuttade brevid oss. Ett par som berömde mina tjejer. En puppy -labrador, bedårande söt. Och doften av skog, vår och grönska! Sen hem och vända för att gå på nästa skogspromenad -till jobbet. Bara en sån sak -så lite att bära att jag slapp ta bilen idag!!! Snirklade runt bland små stigar med glada, glada, glada tjejer. Sen sex timmars effektivt jobb. Och promenad hem igen -genom skogen.

Och så ser man det här...

Är det inte lycka?? Hur gick det så snabbt? Igår fanns inget och nu är det blommor och löv överallt. Hände det över natten??

Går och är sådär salig och underbart lycklig som jag är ibland, när allt är precis så som jag skulle ha önskat -om jag bara vågat. Det perfekta jobbet, de perfekta hundarna, familjen och kärleken. Och framtiden ljus och lovande. Det kan bara inte bli bättre än nu -precis i den här sekunden. Och ändå är jag inte ens rädd, trots att lyckan är det som alltid skrämt mig mest av allt. För lycka betyder att man har alltför mycket att förlora. Men denna gång njuter jag -kanske ett tecken på "mognad" nu när jag snart fyller 30?

Jag har jobbat hårt för allt jag har. Jag är inte en sån som glider på en räkmacka genom livet. Jag har jobbat hårt, jag har haft mina svårigheter och mörka stunder och jag har förlorat mycket. Kanske är det min tid nu?

Jag undrar ibland varför jag alltid tyckt så illa om stockholm, när det visat sig att det är i just denna stad som jag fann lyckan....tänk så det kan bli!

Påsken har snart passerat -ganska obemärkt detta året. Förutom ett välfyllt påskägg som min kära sambo kom hem med -och en bukett gula tulpaner. Annars har det varit fullt ös på jobbet. Målat lite, fixat pappersgöra och köpt in lite grejer och försökt lära mig vår nya kassa och tvättat.....det tar liksom aldrig slut.... Men just nu är det roligt igen, glädjen i projektet har kommit tillbaka efter en tuff tid.

Jag försöker göra dagiset lite mysigt för Ixa och Julia också, eftersom dom nu "måste" spendera så mycket mer tid där. Leksaker, godis och sköna bäddar är det jag jobbar med för att ge lite "hemkänsla" för de fyrfota. Och så tvingar jag mig själv att avbryta för en timme ute i solen med tjejerna -bra för både dom och mig!

Nu har våren verkligen kommit till stan. Närmare 20 grader hade vi igår och redan på morgonpromenaden gick jag klädd i kortbyxor och T-shirt! På dagens morgonrunda i skogen upptäckte jag att en del träd börjar bli ordentligt gröna redan och det doftar underbart!!

Nu har vi spenderat några timmar ute i Ågesta. Vi var inte ensamma om idén att njuta av solen därute, så det var rätt många som promenerade över våra lagda spår... Inte för att det gjorde oss så mycket, hundarna fixade det rätt bra ändå. Lite svårt kanske, efter en hel vinters vila men, men... Däremot var det nån (en annan flatte faktiskt) som stack iväg med Julias slutföremål -så vi fick hitta på ett eget slut.

Timmarna var hur som helst väl spenderade därute i skogen. Vi hade alla trevligt, hundarna var taggade och solen var sommarvarm.

Väntan var det svåra...för självklart ville ju mattarna träna lite av det där tråkiga som dom kallar "passivitet"....

Snacka om att förstöra en dag liksom -när man bara ska sitta och vänta och vänta...

Medan dom tvåbenta fiiiikade.....

Men sen äntligen fick man jobba lite!

Lite jaktträning med en ringrostig matte. Tur hunden är proffs iaf    

Trots att det var väldigt, väldigt länge sen vi körde nån form av avancerad, planerad jaktträning så gick det riktigt bra. Det är så man blir imponerad av sin underbara Ixa-plutt   Mer av detta denna säsong!!

Julia, som visserligen också gillar att apportera dummies, fick denna gång nöja sig med ett "mini-sök". Det var toppenroligt tyckte liten terrier.

Fast det bästa av allt -det var nog spåret! Fatta att liten terrier tog spåret, trots att där vandrat runt andra fyrfotingar och deras tvåbenta följeslagare!

Hon är en stjärna  

Ixa har också utvecklat sitt spårande, en vinters vila gjorde susen. Längtar redan till nästa chans vi får att åka ut och träna!!

Idag tar vi "skogs-ryggan", dummies, spårselar och hundar, packar in oss i bilen och drar till Ågesta för årets första spår! Och lite annat roligt, tänkte prova på lite jaktträning också, var ett tag sen sist och Ixa tycker det är så kul. 

Förra året la vi första spåret ute i Ågesta den 2 april (om jag inte minns fel) och då var det fortfarande lite snö kvar. I år väntade vi lite, fullt upp som vi haft, och räknar med att detta första spår ska vara helt "snöfritt".

Målet för dagen är att HA KUL!!

Underbart med ledig helg!

Vaknade vid halv åtta, pigg och utvilad -äntligen. Hela dagen framför mig -orörd, oskriven. Morgonmys med liten nyvaken terrier, vilket väckte den stora som gled ner från sin soffa och kom över till oss i sängen. Så ligger vi där, hela familjen i vår 120 säng. Ledig lördag!

Såg en film, Ixa klagade på trängseln och återvände till sin soffa för sovmorgon. Terrier somnade om, på rygg med alla fyra i vädret. Filmen var bra, romantisk komedi. Sen ut i skogen, stannade vid ängarna för lite lydnadsträning på vägen. En timme i skogen, förbi Ica för inhandling av lördagsbrunchen -pannkakor och glass. Det är tradition, ledig helg = pannkakor. För både två och fyrbenta -naturligtvis!!

Nu iväg till Farsta för att inhandla ett par nya jeans till arbetet (slits fort på jobbet, av nån anledning...) en ny förlovningsring (tack försäkringsbolaget!!!) och årets första rosévin!

Nu är det våååår   

Mitt i slutspurten inför övertagandet går vi en personal kort pga sjukdom. Det gör allt ännu lite, lite stressigare, för möten och utbildningar är inbokade med bank, skatteverket och övriga "viktiga" personer/myndigheter. Och bara för att man har mycket annat att göra så betyder det ju inte att det vanliga jobbet på ett hunddagis inte behöver göras. 

Tur är väl det. För just nu behöver jag verkligen ut och promenera med fyrbenta vänner. För en stunds avkoppling och lugn och ro, låta tankarna vandra och bara njuta av stunden.  

Hur som helst, efter att ha jobbat för en person extra nästan hela denna vecka ser jag nu fram emot en ledig helg med min egen lilla familj. Ut och promenera i solen med min bajsätande retriever -som faktiskt har börjat spotta ut bajset nu när jag säger till, kanske lärde hon sig nåt iaf??!!- min vårpigga terrorist och min underbara, stöttande, förstående sambo   

Det händer att jag skickar ett sms till Ixas uppfödare och tackar henne för att just jag får dela mitt liv med denna underbara vackra hund. Jag älskar mina hundar och har svårt att tänka mig ett liv utan mina två bästa vänner.

Jag har inte mycket att klaga på heller. Dom uppför sig för det mesta. Där det brister har jag vett nog att förstå att det (oftast) beror på mig -inte dom. Jag blir sällan eller aldrig arg, det behövs helt enkelt inte.

Men ibland....ibland kan det låta såhär:

Sms till Susanne: Jag är så jävla arg på Ixa så jag har aldrig varit förut. Jävla hund ville strypa fanskapet. Hon har aldrig varit med om att jag varit så arg, nu har hon gått perfekt fot lös sen dess. Jag är arg ändå. Jävla hund jag säljer på blocket. Jävla jävla jävla hund!

Sms från Susanne till mig: Men älskling vad arg du är. Vad har hon gjort???

Sms till Susanne: Det har med människobajs att göra. Och att inte lyssna, att skvätta runt äckligt människobajs när hon försöker komma ifrån mig och tugga samtidigt, att ta en retur till den jävla människobajsen och förse sig igen. Och när jag får tag på henne är jag så arg så jag tar tag i min hundjävel och hon blir rädd och spottar ut äcklet på mig. Sa jag att jag är arg på min jävla hund?

Jag har lång stubin, speciellt när det gäller hundar. Jag blir sällan arg. Detta var nog första gången Ixa såg en riktigt arg matte, och hon är över 3 år. Inte konstigt hon blev lite skraj och gick fot hela vägen hem....När ilskan la sig och jag började skratta lite för mig själv (det var ju lite komiskt trots allt) då tittade hon oroligt på mig.

Ingen är perfekt -varken människa eller hund. Jag är så glad att just mina hundar är mina. Ixa jagar varken katter eller vilt, hon springer inte fram till andra hundar eller människor, jag kan stoppa henne när hon är på väg ner i ett sumpigt dike och hon är snäll mot allt och alla. Däremot kan jag inte hindra henne från att äta allt äckligt hon får tag på. Eller jag har inte kunnat det förut, vi får väl se hur hennes flattehjärna jobbar nästa gång hon får upp vittring på bajs....

Nu är iaf hennes tänder borstade (3 gånger) och hon tuggar nöjt på ett ben. Min tröja och väst ligger i tvätten och jag har skrubbat bort huden på händer och ansikte. Ilskan har för länge sedan lagt sig och ja -jag älskar min dumma dumma hundjävel