Under över alla under -Linda hittade hela vägen till Kenneths lägenhet  Detta trots att jag fick lov att byta tunnelbana en gång. Och inte nog med det, jag var tvungen att byta perrong också. Och sen är det ju alltid lika spännande att hitta bland gatorna i stockholm.

Kenneth bor i en helt underbar lägenhet i ett helt underbart hus från slutet av 1800-talet. Trapphuset är stort och mäktigt och fint, dörrarna höga och det är naturligtvis högt i tak inne i lägenheten. Besöket gick bra, men lämnade mig förstås full av motstridiga tankar och djupa funderingar.

Väl hemma åt jag en sen lunch. Sedan packades väskan och vi drog iväg till klubben. Vi körde igenom programmet två gånger utan större problem. Provade också en platsliggning med freestyle-tränande gäng som störning. Även det gick bra. Jag såg en lapp om att det är gemensam träning på onsdagar kl 18, tänkte åka dit då och se om det fortfarande gäller (ibland blir ju lappar hängande lite för länge...) Förhoppningsvis hittar jag någon jag kan träna med då. Vill verkligen träna på platsliggning och kolla hur tandvisningen går.

När Ixa tränat klart fick Julia prova på lite agility. Vi körde slalom och det har hon blivit så duktig på. De flesta hindren är inlåsta och man måste få en kod för att använda dom. Kanske det är dags att be om den koden. Julia tyckte det var superkul att träna agility. Det är ju inte mycket i träningsväg hon tycker är kul.... Jag pratade lite med freestyle-gänget också. Det är ju nåt jag funderat på att prova med Julia, eftersom hon gillar trix och konster. Vem vet? Tjejerna verkade iaf väldigt trevliga, och det är alltid kul att prata med folk -även om det inte leder nånstans.

Mer spännande än så har min dag inte varit. Massor av träning och full fokus på kommande tävlingar. Sambon på jobb hela långa dagen, kommer hem först imorgon. Även om det är superskönt att få ha ett eget liv och slippa klagomål angående hundträning, så saknar jag henne massor. Åtminstone när hon blir borta så länge. Äsch -jag saknar henne jämt!

Tog en uppfriskande morgonpromenad med mina små "tösebiter". Doft av skog och jord och fuktiga löv. Solen sken från en klarblå himmel. En hare kom skuttande mot oss, och hade nog tänkt passera om inte liten terrier blivit osäker och börjat morra lite sådär dovt och tyst. Men han hörde, stannade och valde att hoppa vidare åt vänster, bort från oss. Ixa fattade i vanlig ordning ingenting. Hon tänkte nog att det där var en hundras jag aldrig skådat, undrar om den är lika snäll som alla andra hundraser?? Så fortsatte promenaden i den vackra morgonvärlden....tills vi helt plötsligt passerade ett dött rådjur!! En liten bambi som blivit påkörd, och brevid den en lapp fastsatt med två stenar. Där stod att läsa: "polisen underrättad. Dom blockar upp den". Jag är ju en mycket blödig person. Med massor av känslor för alla (eller iaf de flesta) djurarter. Så det var med tunga steg jag fortsatte promenaden hem. Skogen inte längre lika lockande, himlen inte lika klarblå.

Och detta är bara början på denna dag, som jag har en känsla av kommer bli rätt tuff. Om en timme hoppar jag på tunnelbanan här i tallis för att (försöka) ta mig in till stan. Där någonstans bor min biologiske far, och idag ska jag träffa honom. Inga förväntningar, inga förväntningar, inga förväntningar....

När jag kommer hem igen tar jag tjejerna och åker till Stockholms Södra. Tränar lite lydnad och låter dagens upplevelser sjunka undan. Att träna hund är faktiskt rena terapin ibland. Man kan ju inte ha tankarna på annat håll.