Idag var dagen vi väntat på med oro...nämligen operationsdagen. Åkte in med Ixa till Södra Djursjukhuset imorse. Kände mig rätt positiv, har varit så många svängar hit och dit och jag har alltid väntat mig det värsta. Så var det inte idag, jag var så pass positiv att jag till och med valde halsband istället för sele -för nån operation skulle det väl ändå inte bli... Så fel man kan ha...

Dagen har varit en skräck, fylld av oro och tårar. Flera veterinärer har snackat om hur svår och komplicerad denna operation är, sen blir dom förvånade när man är orolig??? Dom ska liksom in i min hunds hals och skära bland en del ganska viktiga blodkärl....

Operationen gick iaf bra. Dom fick inte bort hela knölen, eftersom den lagt sig runt några kärl, där dom inte vågade skära. Men det mesta fick dom bort, och detta ska skickas på analys. Ixa mår förhållandevis bra. Såret är stort och otäckt och där finns även ett drän. Hon är täckt av torkat blod och hon är både hungrig och törstig -men borde helst sova. Men hon är hemma. Hon lever och hon är hemma här hos mig!

Nu ska jag ta och krypa ner brevid mitt lilla hjärta -som jag fått ha vid min sida i snart 3 år, och som under dessa år gett mig så många anledningar till oro. Men ännu fler anledningar till glädje, många skratt och mycket kärlek!