Idag var dagen vi väntat på med oro...nämligen operationsdagen. Åkte in med Ixa till Södra Djursjukhuset imorse. Kände mig rätt positiv, har varit så många svängar hit och dit och jag har alltid väntat mig det värsta. Så var det inte idag, jag var så pass positiv att jag till och med valde halsband istället för sele -för nån operation skulle det väl ändå inte bli... Så fel man kan ha...

Dagen har varit en skräck, fylld av oro och tårar. Flera veterinärer har snackat om hur svår och komplicerad denna operation är, sen blir dom förvånade när man är orolig??? Dom ska liksom in i min hunds hals och skära bland en del ganska viktiga blodkärl....

Operationen gick iaf bra. Dom fick inte bort hela knölen, eftersom den lagt sig runt några kärl, där dom inte vågade skära. Men det mesta fick dom bort, och detta ska skickas på analys. Ixa mår förhållandevis bra. Såret är stort och otäckt och där finns även ett drän. Hon är täckt av torkat blod och hon är både hungrig och törstig -men borde helst sova. Men hon är hemma. Hon lever och hon är hemma här hos mig!

Nu ska jag ta och krypa ner brevid mitt lilla hjärta -som jag fått ha vid min sida i snart 3 år, och som under dessa år gett mig så många anledningar till oro. Men ännu fler anledningar till glädje, många skratt och mycket kärlek!

Provsvaren skulle ha kommit idag, men det gjorde dom inte. Vilket betyder minst ännu en dags väntan....eller fler. Vore skönt att veta vad som händer, men just nu behåller jag ändå lugnet. Kan väl ändå inte förändra nåt antar jag.

Så jag väntar...och väntar.

Nya prover har tagits på Ixa. Dels röntgen och ett BAL, som är ett prov där man (om jag förstått det hela rätt) sprutar ner en vätska i lungorna och sen drar ut den igen. På detta sätt kan man då se om det finns några konstiga bakterier eller liknande där. Det är samma prov som dom gjorde på henne i höstas (på Bagarmossen) då det konstaterades att hennes, då långvariga, hosta berodde på en allergisk reaktion. Efter medicinering blev hon frisk, och några besvär med hosta har hon sen inte haft. Men när vi kom in till Södra Djursjukhuset i fredags och veterinären klämde på hennes hals så hostade hon. Därför valde han att göra detta prov igen. Svar kommer på torsdag.

Sen har det också tagits biopsi från knölen på halsen. Och i samband med det satte man in ett drän, för att tömma ut och torka upp därinne. Dränet skulle hon ha till idag eller onsdag, men Ixa valde att plocka bort det själv inatt. Inte mig emot, ju snabbare det där hålet växer igen desto gladare är jag.... Men det blev iaf ett besök till Södra Djursjukhuset igen för att kolla att allt såg bra ut, en flat är ju inte så försiktig i sina rörelser direkt... Allt såg dock bra ut och efter rengöring blev vi hemskickade med några sprutor och handskar -nu ska vi nämligen rengöra det hål dom gjort i halsen på min hund! Hålet ska växa igen inifrån, och måste därför hållas öppet. Vilket betyder spola igenom och plocka bort eventuella sårskorpor. Min första fråga tillbaka på jobbet var: "kan ni hjälpa mig??" Och både Pernilla och Mika har lovat att rengöra på dagis :) Jag är enormt tacksam!! Vore det inte min hund hade det känts -om inte bra, så iaf ok. Men nu är det min hund, och jag kan komma på minst 100 saker jag gärna gör med henne, pilla i ett hål i hennes hals hör inte dit!

Sista provsvaret vi väntar på är ett "träck-prov". Vi fick i fredags en uppgift, att samla prover från Ixas bajs, två på lördag och ett på söndag. Sen skulle detta postas till SLU. Anledningen till detta delikata prov är att utesluta lungmask (vilket låter som en bra sak att utesluta).

Det är alltså tre saker veterinärerna för tillfället tror/gissar/"hoppas" på: Lungmask, främmande föremål (typ tagg eller liknande som åkt in i huden och "byggt bo") eller spottcysta. Om det är det sistnämnda så måste hon opereras, och det vill vi verkligen inte. Om hon måste opereras måste knölen vara mindre, för att göra operationen en aning mindre komplicerad. Är det främmande föremål så finns en chans att vi slipper operation -till och med en ganska stor chans faktiskt. Vad det innebär ifall hon har lungmask vet jag inte, och det är ingen som velat berätta det heller.

Jag känner mig rätt lugn för tillfället. Ixa har blivit piggare igen, och hennes illamående har gått över -med resultat att hon gått upp de förlorade kilona. Detta tack vare att vi kunnat sluta med Metacam, en medicin som är antiinflammatorisk och smärtstillande. Hon är glad och hon söker ständigt närhet. Jag älskar min hund, och jag vill ha kvar henne länge. Detta vet hon, därför är jag säker på att hon tänker göra allt för att stanna.

Operation på fredag. Jag vill helst slippa. Kunde jag på något magiskt sätt göra dig hel igen utan att dom skar i dig -då skulle jag göra det.

Fredag känns för nära -tänk om nåt går fel?

Denna helg har handlat om värde, glädje, hundar, kärlek och harmoni. Igår körde jag ner med hundarna till Åtvidaberg. Där träffade vi Jennie, Jig-Saw och Twix -som vi tog promenad och tränade med. Vi fick också vara med och se på agility-uppvisning, som drog en stor och mycket entusiastisk publik.

Ixa tyckte uppvisningen var super-kul :)

Efter uppvisningen åkte vi till Jennies klubb, där båda mina troll fick sig en ordentlig genomkörare i agility -och jag med. Jennies träningskompis Jessica var med -och hon körde hårt med mig. Mycket uppskattat, jag såg resultat på en gång och jag fick massor att tänka på. Känner mig riktigt träningssugen igen :)

Jag hade gärna stannat längre, vi hade så mycket att prata om, så mycket att göra -och så lite tid. Men snart åker vi ner igen -och då stannar vi längre :)

Idag har vi varit ute i kantarellskogen. Vi åkte ut till Ågesta och vandrade in där, hittade några soppar som Zippo blev lycklig över. Men inga kantareller.... Efter 1½ timme i skogen åkte vi hem till Zippo och hämtade kastspön, sen vidare till Flaten, nu utrustade med lunch och kaffe. Sen spenderade vi några timmar där, Ixa badade, Zippo och Susanne fiskade, Julia smurfade runt och jag njöt av friden och lugnet.

Julia "hittade" en dykare som förundrade henne så mycket att hon var tvungen att gå ut i vattnet för att kika närmare.

Efter flera timmar i skogen skulle man kunna tro att lite flat var trött -och det var hon säkert också. Men det märktes inte...så matte fick sätta ner foten och koppla upp henne. Lite lugnt kan man ju faktiskt ta det när vi nu inte vet vad det är som felas stumpan.

Det var en vacker och varm kväll, inte mycket mygg alls. Bra avslut på denna helg :)         

Veckan har varit rolig -och massor av frisk luft och långa promenader har jag fått. Men nog är det skönt att det är fredag! Min goa kollega Mika och bästa bossen Pernilla kommer tillbaka nästa vecka -det ser jag fram emot. Att allt så smått går tillbaka till det vardagliga -även om det ännu är många hundar som har semester.

Imorgon åker jag och mina två hårbollar till Åtvidaberg, där vi ska hälsa på Jenni och hennes hundar. Vi ska kika på agility-uppvisning och sen träna lite. Ska bli så skönt med en liten utflykt -komma bort från stan lite. Humöret har pendlat så mycket upp och ner de sist veckorna -sen jag hittade Ixas knöl. Hopp och förtvivlan -och däremellan små andningspauser då man inte orkar känna nåt alls, bara vara. På onsdag åker hon in för mer provtagning, tänkte att det kan vara värdefullt att göra nåt kul ihop innan det. Sen vet man ju liksom inte vart det bär iväg.

Bör dock ta det lite lugnt med Ixa. Susanne tyckte igår att hon blivit så trött. Förmodligen medicinen som gör det. Men det är så svårt att veta var gränsen går! Idag blev det på tok för mycket, 2 timmar promenad följt av en halvtimme i rastgården, med dagishundarna. Nu är hon helt slut. Vilket i och för sig alla dagishundarna också är....

En trött Ixa hemma i sin egen säng -i sin vanliga "sköna" sovstil ;)  

Det första provsvaret har kommit. Och resultatet är att Ixa inte har en spottcysta. Vad det är hon har, det vet vi då inte ännu. Veterinären sa att detta är goda nyheter -att det inte är en spottcysta alltså. Det betyder förhoppningsvis att hon inte behöver genomgå en komplicerad operation.

Men det är ju just det där att man inte vet vad det är, som skapar så mycket oro och rädsla. Humöret sjunker -och att himlen är grå och regnet vräker ner gör ju sitt till. Kan inte hjälpa att jag tycker att det är orättvist, varför ska min Ixa vara sjuk hela tiden?

Igår kom en dagishund och hälsade på. Han har varit hemma sen i maj, eftersom han fått cancer. Nu när vi äntligen fick återse honom var han rakad både här och där, tanig och insjunken i ansiktet. Men vid liv -och glad att se sina dagisfröknar. När dom berättade om den kamp dom utkämpat under sommaren blev jag alldeles tårögd. Och rädd. För honom började det så obetydligt och visade sig vara så farligt.

Det är svårt att veta hur Ixa mår. Hon är glad och pigg när vi är ute, hon leker med sina älskade tennisbollar under promenaderna, hon är vänlig och vill vara nära och hon äter maten vi ger henne. Hon är den hund hon brukar vara. Kanske lite mer morgontrött än vanligt, och kvällstrött. Men annars, precis som vanligt. Och vi är ju rätt aktiva under dagarna, så att hon tar vara på sin vila är ju inte konstigt.

Men det är ju just det där -jag vet hur dålig hon kan vara och ändå glad och pigg på promenad. Hon kan ha feber så hög att hon inte kan stå på bena, men nog ska det viftas på svansen när veterinärens röst hörs i korridoren utanför. Eller som förra hösten, då hon hostade upp slem i flera veckor, hela nätterna igenom och aldrig fick sova. Ändock hade hon svårt att förstå varför det helt plötsligt var slut på träning, och varför alla promenader var med koppel på....Hon ger alltid allt hon har, med stor glädje. Så hur vet man om hon ändå har ont? Om hon är trött och behöver mer vila -kanske ger hon mer än hon orkar?

På onsdag -om en vecka- ska vi in för provtagning igen. Igen ska hon drogas, rakas och stickas i, min lilla nåldyna. Sen väntar vi ännu på några provsvar, som lär komma nästa vecka. Så får vi se då, kanske blir vi lite klokare snart. Just nu är det hur som helst sjukt jobbigt.

I lördags var det parad och sista dagen i parken. Paula kom hem till oss på dagen, och hemma blev vi sittande. Ingen parad i år -jag bara orkade inte. Så vi gick och lämnade hundarna hos Mariana vid fyra-tiden, sen åkte vi in.

Att vi hade missat paraden gjorde inte mig så mycket. Vi hade en riktigt trevlig kväll med nya och gamla vänner.

Utanför parken, där vi blev sittande en stund innan vi gick in. Jag provar Zippos parad-utstyrsel :)

Väl inne i parken blev jag genast ledd till Heineken-tältet. För där hade minsann Susanne och Paula varit kvällen innan -och det var bara sååå goa öl där!!! Måste faktiskt hålla med brudarna, iskall öl i glasflaska slår helt klart pissljummen norrlands guld i pet...

Medan vi stod där och njöt av den kalla ölen försvann Paula iväg och bokade in oss i isbaren -första lediga tiden var kl. 00:00. Så den tog vi.

Sen förflöt några härliga timmar på området. Jag dansade -oj vad jag dansade!! Och sjöng och gick runt bland alla tält -och blev djurfadder hos Djurens rätt. Tiden till midnatt gick fort -och helt plötsligt var det dags att ta sig tillbaka till Heineken.

Reklamtjejerna Maddi och Paula ;)

Här står vi påbylsade och väntar på att få stiga in i "det heliga templet" :P

Väl inne i isbaren. Där fick vi köpa öl för endast 10 kr -och gissa om den var kall...

10 minuter fick man stanna i isbaren -sen slussades man ut i värmen igen. Faktiskt riktigt häftig upplevelse. 

Årets pride var väldigt annorlunda mot förra årets. Då hade vi ju lämnat bort hundarna, det var min första hela pride, jag kände ingen förutom Susanne. I år är Ixa sjuk, jag sålde mitt pass för att jag inte ville gå hela priden. Men de två dagar jag gick hade jag så sjukt kul. Jag träffade så många roliga människor, och vi skrattade så mycket. Längtar redan till nästa år!!

När söndagen kom var jag glad att få hämta hem hundarna. Men en stark känsla av "pride-abstinens" fanns där också. Tänk att man bara får 1 vecka per år, då man får känna sig (nästan) normal ute bland folk. Där man är en i mängden, där ingen lägger märke till en trots att man kysser sin sambo rakt på munnen.... Tänk om det kunde vara lite mera pride -hela året om!