Nu när vi har börjat ta vår Freestyle-karriär på allvar, jag och Julia, så har jag gått och funderat på detta med att synas. Alltså, Freestyle är ju en riktigt "showig" gren, jag måste typ...ja dansa! Gärna utklädd och gärna ett program som hör bra ihop med låten. Med publik!

Och det får mig att skaka inombords. För jag vill inte träna för tävling och falla på målsnöret -pga scenskräck!

Och det fick mig att tänka på Ixa. På alla de gånger vi tränat lydnad (som ju i jämförelse med freestyle är både stelt och tråkigt) och stannat upp, tittat oss omkring och sett människor stå och betrakta oss. Ibland i grupp. Intresserat, leende och vänligt har de sett på oss. Som om vi gjorde något speciellt, när vi bara tränade ställande, inkallning, fotgående eller nåt annat vanligt lydnadsmoment.

När vi tränade i vår park här hemma i tallis, då brukade vår publik bestå av ett par, smått berusade, men väldigt trevliga och vilt påhejande äldre herrar. Som alltid var lika imponerade -oavsett om vi lyckades med dagens moment eller ej...

Man kan ju undra vad som var så intressant. Jag tror att det var Ixas glädje. Jag hade gärna betraktat oss utifrån jag också. Speciellt de gånger jag tyckte det gick dåligt. Jag är säker på att hon var minst lika glad och fokuserad som alltid-det var nog bara jag som hade en dålig dag.

Så nog har jag befunnit mig i "blickfånget". Men det blir ju aldrig så svettigt och nervöst som på tävling. Där hoppas jag att Julia och Sota kan ge mig samma trygghet som Ixa -den dag vi sätter våra tassar på tävlingsplan.

  Jag saknar min stjärna!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi var där :) Sen dansade jag hela natten!

Får jag, får jag, fååår jaaag?????

Man kan ha massor av kul på en lekplats. När barnen är hemma och sover, då tar jag och hundarna över sandlådor och rutschkanor. Vi hoppar, klättrar och åker kana. Vi springer och gungar och rensar kattbajs ur sanden (hundarna -inte jag!) Och så s...

...att öppna dagis. Och det är mysigt att det är fredag. ...

Började ösregna när jag och Skrotet promenerade från Dagis 1 till Dagis 2. Stora tunga droppar från mörk himmel. När vi kom ut ur skogen kom solen fram, så stark att den bländade oss när den speglade sig i nyfyllda vattenpölar. Det var vackert....