Nu när vi har börjat ta vår Freestyle-karriär på allvar, jag och Julia, så har jag gått och funderat på detta med att synas. Alltså, Freestyle är ju en riktigt "showig" gren, jag måste typ...ja dansa! Gärna utklädd och gärna ett program som hör bra ihop med låten. Med publik!

Och det får mig att skaka inombords. För jag vill inte träna för tävling och falla på målsnöret -pga scenskräck!

Och det fick mig att tänka på Ixa. På alla de gånger vi tränat lydnad (som ju i jämförelse med freestyle är både stelt och tråkigt) och stannat upp, tittat oss omkring och sett människor stå och betrakta oss. Ibland i grupp. Intresserat, leende och vänligt har de sett på oss. Som om vi gjorde något speciellt, när vi bara tränade ställande, inkallning, fotgående eller nåt annat vanligt lydnadsmoment.

När vi tränade i vår park här hemma i tallis, då brukade vår publik bestå av ett par, smått berusade, men väldigt trevliga och vilt påhejande äldre herrar. Som alltid var lika imponerade -oavsett om vi lyckades med dagens moment eller ej...

Man kan ju undra vad som var så intressant. Jag tror att det var Ixas glädje. Jag hade gärna betraktat oss utifrån jag också. Speciellt de gånger jag tyckte det gick dåligt. Jag är säker på att hon var minst lika glad och fokuserad som alltid-det var nog bara jag som hade en dålig dag.

Så nog har jag befunnit mig i "blickfånget". Men det blir ju aldrig så svettigt och nervöst som på tävling. Där hoppas jag att Julia och Sota kan ge mig samma trygghet som Ixa -den dag vi sätter våra tassar på tävlingsplan.

  Jag saknar min stjärna!!

Snurren börjar hon få till. Ännu med lite hjälp av min hand -men bara för att komma igång. Något som helt klart kunde få finnas kvar i ett färdigt program. Tränar på att fortsätta snurra flera varv -inga större problem. Dock vill det komma ett skall här och där -något att se upp med...

Position Mellan är kul. Provade först att förflytta mig och klicka när hon följde med. Insåg rätt snart att hon enbart följer godishanden, så nu kör vi stilla position och ögonkontakt=klick. För att få bort jagandet efter godis.

Ett av veckans stora mål är att få henne att hitta positionen Mellan utan hjälp!!!

Vi har också tränat lite fot i skogen. Hur kommer det sig att jag fått en så följsam valp?? Vem tränar min valp i smyg??? Upp för kullar och ner för kullar, sakta och fort och över stock och sten.

En liten svart skugga följde överallt   

Jag har märkt två enorma skillnader mellan Storasyster Ixa och Lillasyster Sota:

1. Sota håller sig gärna lite, lite bakom. Jobba på att få fram henne lite alltså. Inte som med Ixa, som hade bråttom att visa vägen -alltid! Full fart fram!

2. Lillasyster Sota har inget större "ha-begär". Med Ixa var det en ständig kamp att undvika kampen. Alltså byta, byta och byta. Alltid ha något som var mer värdefullt på fickan. Säg "Släpp" till Sota och hon spottar omedelbart. I love it!!

Nu ska vi bara jobba på att få med oss dessa goda egenskaper hela vägen upp i vuxen ålder   

Vi tragglar med "Rygg" och "Fram". Försöker få henne att hitta positionerna var hon än är. Det går lättare med Fram. Rygg hittar hon om hon står i position Mellan -på sin höjd...

Tryggheten i position Mellan har börjat komma nu. Hon verkar tycka det är kul att stå där, kanske för att det är ett kommando hon verkligen förstår -bland all min "grekiska"   

Vi kör också Snurr och Spinn -vilket hon tycker är kul. Men hon kan ännu inte skillnaden -åtminstone inte på röstkommando.

Vi kör korta pass, 1-3 minuter bara, sen byter jag hund. Det verkar gå bra, då hon sitter och "laddar" vid sidan av under sin vila. Väl "på plan" är hon 100 % fokuserad.

Idag struntade jag helt i targetstickan, då hon tycker den är läskig "över huvudet". Funderar dock på targetplatta för att hjälpa henne hitta positionen Rygg. Jag har dock så himlars svårt att plocka bort hjälper, så jag är osäker på om det är värt det.