November månad år 2009 avslutades med regntunga moln över ett 8 grader varmt stockholm. December börjar utan snö, men jag tyckte mig känna ett löfte i morgonluften. Eller så är min önskan om en vit jul så stark, att psyket spelar mig spratt. Än är det några grader kvar till nollan, och snön lyser med sin frånvaro.

Ixa är inne på sin andra vecka av kortisonkuren. Biverkningarna är starka och en mattes hjärta värker när hon betraktar den ständigt utsvultna, törstiga, darrande, trötta puppisen. Lite bättre har det blivit nu i vecka två, då dosen är halverad. Men ändå -en matte vill att hårbollarna ska må bra. Ser fram emot nästa vecka, som är sista veckan, då dosen halveras ytterligare en gång. Än mer värker det i hjärtat när jag ser på min lilla Ixa, som trots behovet av elaka läkemedel tillverkade för oss tvåbenta, dansar runt med sin glatt viftande svans så snart lite extra energi finns att förbruka i den annars så trötta kroppen.

Försöker också tänka tillbaka på hela Ixas liv. Tycker mig minnas att hon alltid haft nån form av återkommande hosta, aldrig allvarlig som nu, utan bara korta stunder nu och då. Vi brukade ge henne en bit knäckebröd, då vi trodde att hon satt nåt i halsen. Det hjälpte alltid. Kan det ha nåt med allergin att göra? Har den funnits så länge -fast jag inte sett och förstått? Eller kan vi ha sån tur, som Dr. Johannes hoppas på, att det är nåt hon utsatts för som hon aldrig mer stöter på. Att detta är en gång i hennes liv, sen får hon vara frisk och leva precis så som en 29 kg glädjefylld energibomb bör få leva sitt liv -i full fart. Jag antar att det bara är att vänta och se. Hennes hosta är nästan borta nu. Men varje gång hon hostar till- om så bara obetydligt lite -hoppar hjärtat över ett slag. Vad gör man om hon inte blir helt frisk, om det är en allergi hon kommer stöta på om och om igen? Om detta kommer upprepas ibland eller alltför ofta? Jag ser framemot att kortisonkuren är klar, så att min Ixa slipper biverkningarna. Samtidigt är jag rädd -tänk om det inte hjälpte?

Så börjar min december. I ett lerigt, plusgradigt stockholm, under regntunga moln.