Vaknade inatt av att ett stycke sambo gick runt och muttrade elaka ord om grannar som spikar mitt i nätterna. Klockan var väl runt två, och visst -någon var det som hamrade på nåt. Hemtelefonen ringde med dolt nummer. Samtal mitt i natten är aldrig något bra. Men trött i mössan var jag, och ville bara somna om. Plötsligt brister min älskade sambo ut i en ny skur av svordomar och av hennes röst att döma hör jag att nu har det hänt nåt. I köket står hon och tittar ut genom fönstet. När jag når fram till henne ser jag vad hon ser -utanför porten står flera polisbilar och det myllrar av uniformer nere på gården. Avspärrningsbanden är redan uppe, på ett stort område. Knackandet som väckt min sambo kommer från en polis som går runt med nåt oidentifierat instrument och gör nåt oidentifierbart....men låter gör det.

En liten stund senare ringer det på dörren och en närmare 2 meter lång uniformerad polisman står därutanför. Han säger att här skett en våldtäkt och undrar om vi sett eller hört nåt. Jag är helt chockad, hur kan någon göras så oerhört illa utanför min port -utan att jag hört nåt?? Kvinnan som blev våldtagen var strax över 20, hon var på väg hem från tunnelbanan när hon blev överfallen av två pistolbeväpnade män. Dessa samhällets bottenskrap åkte tack och lov fast redan samma natt -med den våldtagna kvinnans ID-kort på sig. Slingra er ur den om ni kan!

Polisen var kvar till strax före halv sju. Susanne fick stå i fönstret och titta när jag skulle gå ner till bilen, som stod precis utanför porten. Jag var rädd. Jag hatar att det får finnas människor som gör såna här saker. Även om kvinnan i detta fallet naturligtvis är det största offret, så är det så många fler som drabbas. Hennes familj och vänner. Och alla såna som jag, som påverkas, som blir förlamade av skräck och önskar att dom aldrig mer behövde lämna hemmets trygga vrå. Ingen går säker. Inte ens i lilla, trygga Tallis.

Nu ska jag göra mig redo för "min egen" polis. Ikväll ska vi få träffa liten kelpie-pojke och hans polis-matte. Förhoppningsvis kommer vi gilla varandra, så att vi kan hjälpas åt med hundpassning. Och inte vore det helt fel att ha en alldeles egen polis -om man bara kunde ha henne med ständigt och jämt.