...att dom där två urbota korkade avskummen som våldtog en kvinna utanför vår port har tagit bort den lilla trygghet jag hade. Jag hör till den skara kvinnor (eller människor...) som vänder mig om tusen gånger på en fem-minuters promenad i mörker. För jag hör alltid fotsteg bakom mig. Men jag vågade åtminstone gå ut. Idag fick min underbart förstående sambo prata med mig i telefonen hela vägen till affären och tillbaka. Dessutom var hon tvungen att titta på mig genom fönstret också, så länge hon såg mig. Detta bara för att jag skulle våga gå och köpa en burk majs...Och klockan var inte ens 18.00

Under lampan på bilden brukar jag snabbkissa Ixa (nu när hon pga. medicinering måste kissa typ en gång i timmen). Lite till vänster om den blev kvinnan våldtagen. I huset till höger bor jag...och typ några hundra andra. Hur kan vi ha missat detta???

Jag kan inte hjälpa det -jag är sjukt rädd. Tallkrogen känns inte tryggt idag.