"Gå ut och kolla på balkongen", sa min sambo med en finurlig blick igår kväll. Så jag öppnade balkongdörren och kikade ut, och fick se detta:

Glad blev jag då, kärleksord i snö -kan det bli bättre??

Tyvärr var det slutet på vit romantik, imorse när jag slog upp mina bruna och tittade ut fanns det inte en snöflinga kvar på marken.

Så det blev en promenad i lersörja istället. Resultatet -två smutsiga, men glada, hundar, som åkte raka vägen ner i badet när vi kom in.

Enormt skendräktig Julia är mycket skeptiskt till allt för tillfället. Lever i stort sett under sängen, då hon tror att allt och alla går runt med mystiska planer som innefattar att göra illa liten terrier.... Jättekul, hon ser ut som om hon fått stryk varje dag sen hon föddes...Jag hoppas vi får till en sterilisering så snart hormonerna kommit på plats igen, detta är plågsamt för lilla hjärtat!

Ixa däremot har äntligen blivit sig själv igen. Hon är pigg och glad och taggad till tusen. Och sa jag glad? Ingen hosta och medicineringen är äntligen slut. Åh, vad jag har saknat min lilla tös! Hoppas nu att hon fortsätter vara frisk.