Den 2:a december år 2009 vaknar jag och tittar ut genom fönstret. Jag ser talltoppar och hustak vita av frost, jag ser en klarblå himmel och en sol som så sakta börjar stiga mot skyn. Jag pussar nyvaken och pigg flatte-tik och väcker försiktigt trött terrier (som nog hade önskat längre sovmorgon...) På med Julias väst -för nu är det kallt ute, -3 grader visar termometern i köket. Ixa dansar förväntansfullt på hallmattan, Julia gäspar och försöker väcka sitt stackars -av skendräktighet- tunga huvud. Väl ute biter kylan tag i kinderna, som snabbt färgas hurtigt röda. Liten terrier brottas med lite kramp, ovana som de stackars lemmarna är vid minusgrader. Men när vi väl får upp farten kan varken kramp eller halka stoppa oss. Vi går mot skogen där tjejerna springer lösa en liten stund, sen en snabb runda och tillbaka in i värmen. Där är frukosten framdukad och nu kurrar magarna hungrigt.

Några timmar senare har liten terrier för länge sedan hittat tillbaka till värmen i sängen. Där snarkar hon gott medan jag och sambo gör oss redo för en tripp till Farsta centrum. Stor svart har mer energi idag, och nog verkar det gå åt rätt håll. Åtminstone är just denna dag toppen-bra, mer än så kan man väl inte begära. Så -nu drar vi en sväng till Farsta, sen blir det en promenad i solen med tjejerna. 

Kan man få be om lite, lite snö.... det skulle sannerligen fullända denna dag :)