I helgen har jag och liten terrier gått klickerkurs. Tanken var först att Ixa skulle följa med mig -men efter en slitsam vecka med dagis-inskolning fick hon vila upp sig. Julia däremot har ju knappt stuckit nosen utanför dörren (eller täcket för den delen...) denna vecka, så hon kunde gott ställa upp tyckte jag.

Kursen var en fortsättningskurs från i höstas, med instruktören Anders Lundberg. Efter förra kurshelgen var jag rätt förvirrad, visst fick jag med mig en del -men det kändes inte helt lätt detta med klicker. Denna helg har jag fått massor av "aha-upplevelser" och det känns som att användandet av klickern som träningshjälpmedel verkligen har klarnat. Vi delades in i små grupper, min grupp bestod av Cecilia och hennes 7 månader gamla engelska springer och Adrienne och hennes holländare på 2 år. Under helgen fick vi träna på trix och konster, sånt som inte spelar nån roll om man förstör. Vi putsade och finslipade, misslyckades, började om -och framför allt -insåg våra egna brister som tränare. Hundar måste vara oerhört smarta varelser som överhuvudtaget lär sig nåt av oss... Cecilia och Adrienne var till stor hjälp för mig, duktiga på att se små detaljer, ge både positiv och negativ kritik och att tvinga mig att hålla fast vid mitt mål -något som jag alltid har svårt med. Jag vill gärna byta moment när det kör ihop sig -varför stå och stampa med nåt som inte funkar när vi kan lyckas med nåt annat på en halvtimme...liksom... Men nu var det ju inte det kursen gick ut på -att lära hunden ett onödigt trix -utan att lära oss själva så mycket som möjligt. Och hur gör man det? Jo, man frågar sig varför man kör fast, funderar över sina kriterier och eventuella hjälper -och kör vidare. Om man så måste göra detta en miljon gånger innan ett moment sitter så som målet var. Är det fysiskt möjligt för hunden -då kan den lära sig det! Punkt!

Helgen har varit oerhört lärorik och nu känner jag mig taggad till tusen. Nu under våren ska jag finslipa några lydnadsmoment, bland annat apporten, och så ska jag fullfölja det jag påbörjade med Julia i helgen -att följa min hand (som target) utan att det blir jakt. Så blev jag lite nyfiken på vårdhundsbeteenden också, då jag såg den lilla springer-valpen utföra några. Så jag funderar på att lära Ixa att lägga hakan antingen i knät eller i handen -eller båda. Vi får se, nu har jag att göra när vädret är trist iaf :)