Tog en uppfriskande morgonpromenad med mina små "tösebiter". Doft av skog och jord och fuktiga löv. Solen sken från en klarblå himmel. En hare kom skuttande mot oss, och hade nog tänkt passera om inte liten terrier blivit osäker och börjat morra lite sådär dovt och tyst. Men han hörde, stannade och valde att hoppa vidare åt vänster, bort från oss. Ixa fattade i vanlig ordning ingenting. Hon tänkte nog att det där var en hundras jag aldrig skådat, undrar om den är lika snäll som alla andra hundraser?? Så fortsatte promenaden i den vackra morgonvärlden....tills vi helt plötsligt passerade ett dött rådjur!! En liten bambi som blivit påkörd, och brevid den en lapp fastsatt med två stenar. Där stod att läsa: "polisen underrättad. Dom blockar upp den". Jag är ju en mycket blödig person. Med massor av känslor för alla (eller iaf de flesta) djurarter. Så det var med tunga steg jag fortsatte promenaden hem. Skogen inte längre lika lockande, himlen inte lika klarblå.

Och detta är bara början på denna dag, som jag har en känsla av kommer bli rätt tuff. Om en timme hoppar jag på tunnelbanan här i tallis för att (försöka) ta mig in till stan. Där någonstans bor min biologiske far, och idag ska jag träffa honom. Inga förväntningar, inga förväntningar, inga förväntningar....

När jag kommer hem igen tar jag tjejerna och åker till Stockholms Södra. Tränar lite lydnad och låter dagens upplevelser sjunka undan. Att träna hund är faktiskt rena terapin ibland. Man kan ju inte ha tankarna på annat håll.

Igår avtackades Bella, en arbetskamrat som ska flytta till Malmö. Detta gjordes med middag på thailändska Narknoi. I vanlig ordning var Linda vilse i pannakakan på vägen dit. Fick ringa Bella ca en miljon gånger. Till slut plockades jag upp av hennes chaufför, som sedan körde mig hela dom 50 metrarna som jag hade kvar till restarurangen   Kvällen blev helt underbar, god mat, gott vin och sjukt mycket skratt. Eftersom jag bestämt mig för att ägna lördagen åt hundträning blev kvällen dock kort, redan 22.30 var jag hemma igen.

Klockan var ställd på nio, men jag vaknade en timme tidigare. Ut med hundar och frukost, sen bar det iväg till klubben. Väl framme visade det sig vara agility-tävling, något som jag totalt missat. Men, men -all störning är bra störning. Så vi tränade ändå, sen tog vi en promenad och tänka sig -bakom skogen hittade jag fyra planer till där träning pågick. Hur stor är denna klubb igentligen??

Så hur gick träningen idag då? Jag måste säga att jag är extremt nöjd idag. Ixa har blivit riktigt uthållig i linförigheten och det går också jättebra att bygga ihop flera moment utan belöning mellan (mer än socialt då...) Att det tränas hundar på planerna brevid eller att en stor agility-tävling pågår bakom oss bryr sig inte Ixa om alls. Till klubben åker man för att träna -inte för att kolla andra hundar. Eller hur  

Apporten tränade jag lite idag också. Hon håller den rätt bra i rörelse, så det tränade vi på idag. Att sitta still med den i munnen är dock för svårt än -det får vi vänta med.

Pratade också med lite folk idag. Och blev bjuden på kaka av söt gammal tant. Även Ixa och Julia fick smaka denna himmelska, hembakta kaka  Efter träningen kollade vi en stund på dom tävlande och var allmänt sociala med folk och fä. Lite tomt och konstigt känns det att vara på en brukshundklubb med så många människor och känna...ja -ingen. Men samtidigt helt underbart att vara bland så många hundar och hundmänniskor. Och solen sken och det var varmt -en perfekt dag för utomhustävlingar.

Nu ska jag städa lyan lite innan min andra hälft kommer hem. Sen blir det promenad i solen

Nu har träningen trappats upp och allvaret börjat. Det känns i varje liten tävlingsnerv och tiden tickar alltför fort. Men det känns också kul. Äntligen ett datum att träna mot, som känns rimligt. Även om jag inte väntar mig ett förstapris, eller ens speciellt många poäng, på den första tävlingen. Jag anar att matte Lindas nerver kommer att sätta stopp för chansen att glänsa på prispallen... Men helgen efter blir det tävling både lördag och söndag, då kanske fjärilarna i magen lugnat sig lite 

De moment jag känner mig mest klar med i dagsläget är linförighet (ja, inte klar kanske, men helt ok att tävla med) och inkallningen. Läggande och ställande är i dagsläget något osäkra, då hon blandar ihop dessa ibland. Men vi tränar och hoppas att det löser sig innan tävling. Jag har börjat lägga in små tecken mellan momenten. Hoppet har vi tränat mycket nu på klubben, där vi har tillgång till hinder. Det ser lovande ut. Imorgon tänkte jag spendera hela förmiddagen på klubben, och hoppas då hitta nån som vill lägga platsliggningen med mig. För det var ett tag sedan och jag vill gärna veta hur vi ligger till där. Lite pinsamt om det går snett -nu när Stockholm Södra ska bli min nya hemklubb.... Apporten tränar vi på så gott det går, men där är det en bit kvar. Jag kan lära en australisk terrier, med noll apporterings-gener, att apportera. Men inte en flat  Hon tuggar och lägger sig och hoppar runt och jag vet inte allt. Men, men -det löser sig.

Pratade med lillasyster och hon kanske kan komma och heja på oss i Farsta  Vi håller tummarna, alltid bra med en extra axel att gråta mot

Nu ska jag hoppa in i duschen och göra mig fin. Ikväll ska Bella tackas av. Min första nya vän (som dessutom är hundägare) ska flytta till Malmö nästa helg. Är det inte typiskt? Men ikväll tänker vi inte på såna tråkigheter. Nej, ikväll äter vi thailändskt på Narknoi -och jobbet bjuder. Håll nu tummarna för att jag hittar dit

...ändå. Detta att bloggen har förändrats. Nu kan jag skriva lösenords-skyddat. Det gillar jag. För även om jag naturligtvis älskar det faktum att min blogg har läsare, så vill jag ibland bara tömma ut mitt hjärta. Utan att undra vem som läser det jag skrivit, vem som vet allt det om mig, som jag kanske ändå vill hålla för mig själv. Bloggen har blivit något av en "personlig psykolog" för mig. Det är skönt att avsluta dagen med att skriva av sig. Men vissa bitar lämnar man ju bort, just för att man inte vill dela det med världen. Och det är ju egentligen dom bitarna som verkligen behöver få plats på "pappret", känslor som måste få rinna ut och få ord. Så därför kommer det hädanefter att ibland vara lösenords-skyddat.

Avslutar med att prova lägga in en bild. Hoppas att det fungerar så som det brukar....

Ha, detta var ju mycket bättre!! Älskar nya bloggen

Har inte bloggat på några dagar och får världens chock när jag loggar in för att uppdatera lite. Inte bara är hela sidan helt ny, den har dessutom nytt namn. Och eftersom jag är som jag är så blir jag en liten smula upprörd. När allt som har med datorer att göra tar en evighet att lära, då vill man att det man lärt sig ska vara så som det alltid varit. Förhoppningsvis är adressen till min blogg fortfarande densamma, det lär ni väl märka. Förhoppningsvis lär jag mig detta nya snabbt. Lär också märkas...

Så till uppdateringen då. Helgen var ju som sagt min lediga tid och massor var inplanerat. Blev poker hos Marit och Kenia på lördagskvällen. Jag, Susanne och hundarna promenerade dit och spenderade några mysiga timmar vid pokerbordet innan vi återvände hem. Med tunnelbana, en liiten aning på pickalurven.... Söndagen spenderades i sängen med skallebank och lätt yrsel. Har inte varit bakis på evigheter, men det tog jag verkligen igen.

Nu är det återigen en ny vecka och jobbet är i fokus. Denna vecka är jag mestadels personlig assistent, men hinner klämma in några timmar på hunddagiset också. Och tjejerna dom hänger med var jag än är, utan att klaga det minsta. Trots att tiden ibland inte räcker för träning eller riktigt långa sköna promenader i skogen.

Äntligen fredag och äntligen, äntligen ledig!! Ser så fram emot att vakna imorgon och veta att jag inte måste gå upp, att det inte finns nåt speciellt som jag måste göra. Förutom allt jag inte hunnit under de senaste veckorna för att jag jobbat så mycket, förstås... Men jag ska åtminstone unna mig att ligga kvar en stund i sängen och bara vara. Det har jag förtjänat tycker jag :)

Arbetsdagen har varit helt underbar idag. Även om den lämnade mig helt slut, trött i hela kroppen. Slutade igentligen 17, men valde att stanna kvar en timme för att lära mig hur det går till att stänga dagis. Fredagar är lite speciella också, eftersom man då kör en extra nogrann städning. Hygienen på detta hunddagis är sjukt bra, det städas hela tiden. Varje gång en box är ute på promenad städas den, och alltid efter dagens slut. Sen blir det oftast några svängar till i varje box eftersom vattenskålar spills ut och "olyckor" händer -speciellt vanligt i boxar där det finns valpar....inte så konstigt... Så skuras ju förstås gångar och entre', och vattenskålar diskas och fylls med nytt, friskt vatten flera gångar per dag. Trots att det är uppemot 40 hundar där dagligen så luktar det fräscht och ser snyggt ut.

Jag har nu lärt mig alla namn, åtminstone på de hundar jag träffat. Jag har förälskat mig i några stycken, däribland en helt bedårande dvärgschnauzer -en ras jag aldrig varit intresserad av. Men denna lilla tjej är så oerhört mjuk och gosig så man kan bara inte låta bli att falla handlöst för henne. Sen har vi en rhodesian ridgeback som är stor som ett hus men snäll som ett lamm. Honom gillar jag också massor.

Nu ska jag försöka koncentrera mig på fotbollen. Alla som känner mig vet hur ointresserad jag är av allt som har med sport att göra, såvida det inte handlar om häst eller hund. Men jag är numera sambo med en helt underbar -men tyvärr sportintresserad- tjej. Och eftersom hon anstränger sig att lära sig mer om det jag gillar så får jag väl ge den förbenade fotbollen en schans. Undrar hur lång en match är??