Idag känns det riktigt motigt. Upp halv fem och skjutsa Susanne. Hem och sova några timmar till. Ett till fyra jobbar jag på hunddagis, sen hem och lämna hundarna med Susanne och vidare till Salem. Där  blir jag kvar till imorgon.

Men sen är det ledig helg!!! Två hela långa underbara dagar då jag kan göra precis vad jag vill :) Funderar på att kanske åka till Nacka och gå på hundcafe' med tjejerna. Dagiset jag jobbar på har cafe' på helgerna och där kan man säkert träffa lite roligt folk. Kanske vi också får tiden till att åka ut till Farstas brukshundklubb och kolla, det har vi ännu inte hunnit trots många planer. På lördag kväll är vi bortbjudna så då får jag klä upp mig -det har jag saknat. Tänk att det kan göra så mycket för välbefinnandet att få sminka upp sig lite extra och dra på sig nåt lite snyggare, nån gång ibland bara.

Ut med egna små troll innan jag åker iväg till dagis. För sen får dom vänta med sin promenad tills alla "dagisbarn" är klara.

Jobbar hela veckan på hunddagis. Intensiva timmar med det eviga städandet och promenerandet, och däremellan myset. Har nu lärt mig nästan alla namn och lärt känna gänget lite. Dagens roligaste och mest spännande promenad var den med sex hundar: två labbar, en irländsk setter, en welsch, en curly och en cocker. Jag kommer aldrig mer klaga över att mina små tjejer trasslar ihop sina koppel...

Igår på skogspromenaden hittade vi några kantareller i skogen. Det gav oss ide'n att göra en liten kantarellhund av Julia. Sagt och gjort, vi plockade på oss några gula skönheter och tog med oss dom hem. Började redan igår att introducera "etiketten", tränar in det som ett prep-sök då hon redan kan det. Fortsatte idag och provade även ett sök inne och några ute. Det går framåt fort och hon älskar verkligen att jobba med prep-sök igen. Vi får se hur långt vi hinner denna höst, beror väl på hur mycket tid jag har att lägga på träning.

Förutom jobb och långa skogspromenader har vi inte tid med så mycket. Det blir förstås lite städ och middag och sånt tråkigt, som hör livet till. Men när vi kommer in efter promenaden är vi helt slut. En liten, liten stund på soffan med en kopp te, sen isäng. Käraste sambon har sjukt dåligt schema denna vecka, börjar klockan fem (!) på morgonen. Den tiden går ingen t-bana, så jag kliver snällt upp och skjutsar. Det är inte kul att kliva upp den tiden på morgonen natten!

Eftersom mer tid spenderas i sovrummet än vanligt så har hundarna numera mer eller mindre bosatt sig där. Fortfarande gäller enbart på inbjudan, men denna inbjudan kommer allt oftare. Ixas säng har hittat in dit och efter promenad står Julia vid "grinden" och väntar på assistans över och in i rummet.

Ibland får Julia dela bädd med Ixa.

Igår fångade jag Susanne och Julia på en bild. Vad dom gör vet jag inte riktigt, men säkert nåt bus. Dom där två har alltid nåt på gång :)

Lägg märke till var buset är..."i sängen får ingen hund vara" hette det för blott några veckor sedan.