Frasse har fascinerat mig ett tag nu. Jag har studerat denna sköldpadda, som enligt Susanne egentligen skulle leva i vatten -om jag förstått saken rätt. Jag vet inget om sköldpaddor, mer än det Susanne berättar. En sak har jag då förstått -Frasse är speciell.

För det första: Frasse är en vattenlevande sköldpadda som trivs bäst på land....hur går det ihop?? Han badar i Susannes badkar flera dagar i veckan, men annars lever han sitt liv i en låda som är hans hus. Och han går sina motionsrundor i lägenheten, fram och tillbaka.

För det andra: Sköldpaddor är enligt Susanne döva. Okej -men hur kan Frasse då höra när man skakar hans matburk? För han kommer ju "springande"...eller vad man ska kalla det....

För det tredje: Enligt Susanne är sköldpaddor urtidsdjur utan känslor. Hm...Frasse har ett flertal gånger blivit rätt sur på mig. Som tex. häromdagen när jag ville ta ett bad och han fick spendera den stunden i handfatet. Oj, vad han fräste.... Och han verkar vara rätt medveten om sitt revir, så som han far fram och struntar i hundarnas förskräckta blickar.

Ja, Frasse är ett riktigt fascinerande objekt att studera. Jag har rätt stor erfarenhet av många arter, då jag varit djurägare sen jag kunde prata. Men detta med skalförsedda, identitetskrisande urtidsdjur -det har jag missat.

Jag säger åt Frasse och Julia att sitta snällt brevid varandra så att jag kan ta en bild. Julia gör sitt bästa, trots att Frasse är rätt skrämmande....Men Frasse -han lyder då inte. Ouppfostrad är han också, urtidsdjuret!

Min väluppfostrade hund är dock fortfarande kvar på mattan. Trots att detta är jätte-äckligt! Vart Frasse är på väg vet jag inte....

Till slut är dom båda (nästan) på mattan. Men visst ser han lite sur ut Frasse?

Julia har gjort sitt bästa för att vara matte till lags, trots att hon kommer med riktigt knepiga ideer såhär mitt i städningen....

Inga djur skadades under fotagraferingen. Efter avslutat uppdrag åkte sköldpaddan ner i badet igen. Hunden fick en godbit som betalning och återgick till sitt liv utan bestående men... 

Jag och hundarna tar långa promenader bland småhusen medan Susanne är på jobbet. På varje gata hittar jag minst ett hus som är "precis mitt drömhus, det finaste jag någonsin sett..." Så går man några steg till och så dyker nästa "precis mitt drömhus...." upp. Man måste vara i det närmsta miljonär för att ens kunna andas tanken att köpa hus i Tallkrogen -men drömmen är ju fri :) Så vi promenerar runt och tittar, jag på alla hus med sina fina skogsträdgårdar och hundarna spanar efter katter, rådjur och andra hundar. Eller vad nu hundar spanar efter på promenader -speciellt intresserade av hus och trädgårdar tror jag iaf inte att dom är.

Ixa har blivit så himla duktig på att gå i koppel. Det är numera inga problem alls för mig att gå med båda samtidigt, jag kan tom gå och filosofera och glömma bort att dom travar brevid mig. Även hundmöten går bra, även om Julia inte kan låta bli att åtminstone släppa ut ett litet, litet morr. Men hon trippar på brevid mig och tittar på mig och på den mötande hunden och man ser att hon gör så gott hon kan. På Susannes gata bor en (i Julias ögon) riktigt ful rottis, när vi möter denne blir det livat. Julia spänner upp sig och "råkar" skälla till varpå rottisen går igång på alla cylindrar. Stackars matte till rottis får hålla i för allt hon är värd och hon svettas och stånkar och kastar mördande blickar på liten terrier. Julia -hon är redan klar med sitt uppdrag, så hon trippar snällt på sin mattes vänstra sida och tittar djupt i mattes ögon :)  Man måste älska sina hundar...

Nu ska jag städa upp i grytet lite, sen ska här fixas middag till trött älskling som varit på jobbet sen fem imorse!! Jag skjutsade in henne till cityterminalen. Så nu kan jag verkligen skryta med att jag kört i stockholm :)

 Imorgon kommer lillasyster och liten bebis på besök. Ska bli så spännande att äntligen, äntligen få se Elliot. Och att lillasyster ska få träffa flickvännen...undrar om hon godkänner?? Jo, det gör hon nog ;)