Så har storken varit på besök igen. Min bror och hans Sanna fick idag en liten flicka. Längd och vikt är ju alltid viktigt (vilket jag inte riktigt förstår varför -men så har jag inga barn heller), men den informationen har jag inte än. Att allt gått bra och att det nu har fötts en liten tjej i vår syskonskara -det vet jag iaf. Nu väntar jag bara nervöst på att lillasyster ska komma med nästa underverk, lagom till jul :) Värsta baby-boomen ju!! 

I fredags ringde veterinär Jonas Bylin, som följt oss med Ixa under denna resa. Provsvaren hade kommit, och det var varken cancer eller spottcysta. Däremot var det en kraftig infektion som skapat bölden, som innefattade både muskulatur och övrig vävnad. Och den var rikligt kärlförsörjd. Eller nåt ditåt -det låter så stort och fint så det är svårt att återge....

Det viktiga var iaf att Ixa nu var friskförklarad, sa Jonas. Han tror på att det varit ett främmande föremål som startat detta. Att det tex. kommit in nån sticka eller nåt när Ixa åkt kana på hakan i skogen. Låter ju inte helt otroligt. Men det bör inte komma tillbaka. I lördags var vi där och tog stygnen, och allt såg fint ut. Att ärret alltid kommer att vara stort och tjockt trodde dom, men håret bör komma tillbaka som det ska. Och förhoppningsvis svart som det ska va.

Jag var så glad och nöjd på djursjukhuset så hela jag log och strålade. Inte behövde vi betala nåt denna gången heller, och jag kunde tacka för oss och gå därifrån med ett stort leende på läpparna. Min svarta fara, min Ixipix, mitt hjärta, min stjärna, min svansviftande älskling är äntligen, äntligen frisk igen!