Usch, känns som jag bara klagar och är deppig och nere för tillfället. Små stunder av glädje och skratt däremellan, men mest bara tråkigt. Hur gick det till? För bara några veckor sen hade jag inget att klaga på, jag levde min dröm -det perfekta livet.

Så händer det här, Ixa blir sjuk. Jag visste -visste- att det var för bra för att vara sant. Det är livsfarligt att vara lycklig! Man kan aldrig få allt.

Jag är så trött, så in i norden trött. Trött på att vara orolig, att inte veta vad som händer. Trött på att känna mig nere och trött på att känna mig som världens sämsta människa för att jag klagar. Jag har ju fortfarande kvar allt det där som är bra. Och i denna soppa är det Ixa som har det värst -inte jag. Men jag klagar och jag tycker synd om mig själv. Och jag känner mig värdelös, för att jag är trött och för att jag inte orkar mer. För att jag måste be min sambo ta hand om Ixa hos veterinären för att jag inte orkar -jag orkar inte! Fast jag vet att jag måste. Det är min hund, min familjemedlem, min vän. Jag är skyldig henne att orka, det är mitt ansvar. Men hur orkar man se på när dom sticker i henne, klämmer på henne och hon sitter där, tålmodig och snäll.

Kanske jag kan lära av henne, tålmodig och snäll. Och modig.

Kände mig som sagt positiv när dränet togs bort, halva inne liksom.... Igår på lunchen upptäckte jag att Ixa återigen fått en svullnad uppe vid hakan. Det kunde ju hända, och vi skulle ju bara massera ut det, hålet från dränet finns ju kvar. Jag och kollegan Mika satte igång, vi masserade och masserade, men inget kom ut. Så jag ringde södra djursjukhuset och dom tyckte jag skulle komma in och visa upp det.

Ett akutbesök alltså, där startar räkningen på 900 kr -sen tillkommer kostnaden för det dom gör....Låter kanske snål nu, men sparkapitalet börjar faktiskt sina, och nu är jag en aning rädd för vad som händer sen -när inga pengar finns, hur ser jag då till att min hund får bli frisk??

Hur som helst, vi fick komma in på en gång. Ny veterinär, mycket trevlig och tydlig. Efter att hon läst journalen och konsulterat den första veterinären vi träffade på södra djursjukhuset kom hon fram till beslutet att inget skulle göras. Ett prov togs för att kolla att det "bara" är sårvätska i knölen -vilket det var. Att sätta in ett drän igen var inget alternativ och om dom tömmer så kommer det bara att fyllas på igen. Så nu är det bara att hoppas att Ixas kropp själv kan lösa detta dilemma....

Såhär ser vätskebölden ut nu...

Om den blir mycket större, så att huden spänner och hon får svårt att äta och andas, då ska vi in igen. Annars är det som gäller att se till att hon läker sig själv, här kan vetenskapen inget göra....

Tacksamma blev vi när veterinären sa att vi inte behövde betala nåt för detta besök!! Ixa har behandlats där ett tag nu, och jag antar att detta kommer forgå en stund till, kanske är det därför dom är så snälla. För snälla har dom varit, det är inte första besöket vi får passera utgången utan att betala. Dessutom har dom aldrig tagit betalt för akutbesök, trots att vi varit där både kvällar och helger -i princip alltid akut. Det finns änglar på jorden och dom jobbar på Södra Djursjukhuset :)